Utsatt för otrohet

Var stark. Lycka till!

Förstår din frustration och att du mår dåligt men du måste ge det tid helt enkelt. Låt henne samla sig. Låt inte det påverka erat barn. Vad du än gör, tänk på er dotter och försök finnas där för henne medan din fru samlar sig lite så det inte skadar barnet negativt. tiden kommer lösa allting, ha bara tålamod. Väljer ni att gå skilda vägar så kan er dotter bo hos er båda, men på villkoren att mamman mår bra men att även du gör det. Ta hjälp av din familj och kanske lämna din dotter där lite då och då för att du själv ska kunna samla dina tankar och inte gå in i väggen? Tror du är i chock nu och sedan kommer de andra faserna komma smygande... ta en dag i taget. Styrkekramar!

Låter som om hon inte är över den andra mannen tyvärr. Jobbigt, vet inte riktigt vad jag kan ge för råd, men hon låter inte som en person som är värd att kämpa för. Jag förstår att du tänker på barnet, men eran relation kommer aldrig bli densamma. Jag tycker att du ska lämna henne och gå vidare, det finns bättre människor därute.

Du får göra det bästa av alltsammans, vara den som är  stark och stabil, prioritera ert barn. Om ni senare skulle hamna i en vårdnadstvist har du redan visat att du är stabil och pålitlig. 

Tack för svar!

Det här är utan jämförelse det jobbigaste jag varit med om. Ett trauma. Vet fortfarande inte vad hon vill med oss. Lyckas hyfsat bra med att hålla uppe ngn slags fasad inför vår dotter men när jag emellanåt bryter ihop så säger hon att hon måste få vara själv några dagar. Ja, jag skämtar alltså inte. Givetvis mår hon uruselt i allt det här. När ska jag sörja? Jag kan ju inte bara dra? Börjar tröttna på hela situationen. Jag fortsätter att falla fritt men det finns ingen som verkar förstå att det känns närmast livshotande.

Hur har det gått för er?

Är det någon slags epidemi som pågår, eller ?