Fågel Flax skrev 2018-07-11 10:32:21 följande:
Vad fina svar du fått!
Jag tycker samma, och skrev till dig inatt, ett långt inlägg. Men plötsligt uppdaterades sidan och inlägget bara försvann.
Hursomhelst så ska du veta att mycket av det du känner just nu är en chock- och sorgereaktion. Det kommer att gå över, men du får härda ut, och var snäll med dig själv.
Med snäll med dig själv menar jag att gå inte för djupt in i det nattsvarta, avbryt dig själv om du börjar få panik och sådant. Panik är ett otäckt ställe att vara på och hjälper en inte ett dugg, utan bara stjälper. Du behöver inte vara på ett sådant ställe, som redan gått igenom så mycket och är försvagad till kropp och själ just nu.
Sätt då hellre på en actionrulle eller vad som helst som kan distrahera en stund.
De andra tankarna och känslorna som är mindre extrema kan du låta komma, bit för bit. Psyket kommer att låta sorg och annat bubbla upp till ytan med jämna mellanrum, för att det ska bearbetas. Först bubblar det mycket, och sedan alltmera sällan. Så du får härda ut.
Du kommer kanske alltid att få någon bubbla upp till ytan då och då, och då bara tar man sig tid till bubblan en liten stund, och låter den sedan gå. Blir lite ledsen när det är så, lite ånger när det är så, lite förnuft när det är så...
Och vet du, om du var så långt gången så hade läkaren absolut rätt... det är faktiskt stor risk att fostret var skadat. Det hade varit ännu värre än den här aborten, om barnet fötts skadat på grund av alkohol och tobak ju.
Mardrömmar, var inte rädd för dem. Det är bara som man tänker i sömnen, och i bilder. Vaknar du och haft en sådan mardröm så gör en kopp te eller något sådant, och lugna ner känslorna igen. Som sagt, det är bara att ta sig igenom det, så går det över för den gången.
Efter en abort vill läkarna gärna sätta in en spiral. Det verkar vara deras favorit. Antagligen tänker de att du varit gravid två gånger och kondomen sprack. Men jag tycker ändå likadant, att du måste inte välja just spiral, om du inte vill det.
Vi kvinnor har i regel många ägg, och vi förlorar flera stycken av dem vid varje ägglossning. En gång i månaden blir vi av med kanske 5-30 chanser till att det kunde blivit en graviditet. Och då sörjer vi inte de äggen. Vi tänker inte på det ens.
Hemskt förfärlig och smärtsam upplevelse du fick. Men det var troligen ödet på något sätt, och hoppas att du pö och pö kan lägga det bakom dig, kanske i små små steg först, där du bara tillåter dig själv att vara ledsen och inse att det var ett trauma du gick igenom igår.
Det har inte gått lång tid.
Jag tycker att du så småningom när du orkar det kan börja planera för barn i framtiden. Det blir en helt annan sak när de är planerade, man kan ha saker och sig själv i ordning. Nu vet du att du VÄLDIGT gärna vill ha barn, och det är en bra upplysning att ha om sig själv.
Ha i huvudet att en majoritet av kvinnor börjar få aningen försämrad fertilitet vid 25, vid 30 dalar den mer, och vid 35 så sluttar fertiliteten neråt ännu kraftigare. Efter 40 år är det en lodrät vägg neråt, där fertiliteten försämras månad för månad. Vid 42-43 års ålder är det 1% chans att bli gravid.
För några kvinnor stämmer inte dessa fakta, utan deras läge att få barn är bättre eller sämre.
Jag vet inte din ålder och din kropp, och det spelar också roll att du vill ha barn så fort som möjligt.
Nu har du gjort det här mycket för din sambos skull. Så när ni gått igenom den här sorgen och chocken, alltså inte nu men sedan, så får ni sätta er ner och prata. Jag tycker gott att nu får han göra någonting för din skull, nämligen att gå med på att vara med och planera för barn inom en rimlig tid. Tänk också på att ni ska hinna få syskon till barnet om ni vill det.
Jag vet inte vad som är rimlig tid, vad ni har för ålder och vad ni har för saker att ordna upp. Det får ni diskutera.
Samtidigt låter det ju inte som att du vill vänta 3-4 år iallafall, så kanske om 2 år?
Om han inte kan göra det, och vara med på det, så har ni kanske inte samma syn på frågan, och då blir det ett problem, för barnlängtan ska man ta på allvar.
Men nu kära TS, du ska bara just nu ta han om dig, vara snäll med dig, ta hjälp av alla du vill omkring dig, och glöm inte att det finns jourhavande präst och andra att prata igenom händelsen med, om du behöver det.
Du låter som en tuff tjej, och det var jättestarkt av dig alltihopa, och vi klarar mer än vi tror också.
Jag önskar dig ALLT gott nu, och jättestor kram
Tack så otroligt mycket <3. Önskar detsamma till dig.
Det undermedvetna är mina mardrömmar. Att jag inte ville. Jag är faktiskt rätt gammal 32 år så min biologiska klocka tickar. Jag är rädd att bli ensam.
Som du skriver så kan det bli svårare ju äldre man blir. Men sambon och jag prata om att vi kan försöka om 1-2 år om det ser bra ut för oss med allt omkring.
Jag ska samla mig nu och tänka att det var Det bästa just nu, det var inte tid för det nu. Som du skriver så är det så att det kan ha blivit skador. Jag var ju i vecka 15.5 och drack för bara 2 veckor sen en hel helg. Detta var bästa nu. Tack snälla ska tänka på allt du skrev om. Det känns bättre nu att ha läst alla. Självklart kommer jag vara ledsen men det får jag. Som tur är har min sambo förståelse och han kan jag prata med också.
