Vill inte!! Vill behålla

Hon blir inte tvingad till abort. Men han kan bli tvingad till att bli pappa. Hur ska han kunna förlåta henne om hon tvingar honom bli pappa till ett barn han inte vill ha? Han kanske drömmer om att en dag få en kärnfamilj i en relation där det känns rätt med barn? Han kanske hatar henne för att hon tar bort den drömmen för honom? Hatar henne för att han inte kommer få chans att vara den pappan han vill kunna vara?

Jag hade verkligen hatat dem som tvingade mig att få barn med fel person eller i en tid i livet då jag inte var redo. Jag ville ge mina barn allt. En kärleksfull och mogen kärnfamilj med föräldrar som varit tillsammans länge. Jag ville ge dom en barndom med föräldrar som båda hade råd att vara hemma länge och mycket. Och en uppväxt på landet med skog och djur. Därför väntade jag tills jag var 30+ och kunde ge barnen detta. Jag ör så glad att ingen kunde tvinga på mig ungar som var tvingade att växa upp med mindre.

Dom flesta vill inte ha barn med varenda person som man har samlag med. Dom flesta tror också att barnaskapande är ett gemensamt beslut.

Enligt statistiken så ångrar mycket få personer en abort. Den vanligaste känslan efter en abort är lättnad enligt forskningen.

Good for you!

Men alla får inte det exakt som de drömt om. Vissa tvingas välja mellan två ting de helst inte velat, eftersom detta är livet och inte något "perfekt".

Hoppas du är nöjd med ditt liv.

Precis! Man gör VAL! Ts väljer mellan abort eller behålla barnet ( och troligtvis bli ensamstående) . Det är hennes val. Hon behöver inte förlåta någon om hon för abort. Hon väljer helt själv. Dom som inte har något val är bebisen och sambon. Bebisen kan inte välja att komma till en trygg relation med två villiga föräldrar. Pappan kan inte välja om han vill ha barn eller inte.

Ts kan få exakt det hon drömt om. Det kan nästan alla friska svenskar. Det handlar bara om hur mycket man vågar och vill. Sambon är den enda som inte kan få vad han drömmer om ifall ts väljer att behålla.

Jag är väldigt nöjd med mina val. Jag önskar att fler barn fick komma välplanerade till familjer som är redo. Många barn lider av fattigdom, separationer och känslan av att vara oönskade.

Hon blir inte tvingad till abort. Men han kan bli tvingad till att bli pappa. Hur ska han kunna förlåta henne om hon tvingar honom bli pappa till ett barn han inte vill ha? Han kanske drömmer om att en dag få en kärnfamilj i en relation där det känns rätt med barn? Han kanske hatar henne för att hon tar bort den drömmen för honom? Hatar henne för att han inte kommer få chans att vara den pappan han vill kunna vara?

Jag hade verkligen hatat dem som tvingade mig att få barn med fel person eller i en tid i livet då jag inte var redo. Jag ville ge mina barn allt. En kärleksfull och mogen kärnfamilj med föräldrar som varit tillsammans länge. Jag ville ge dom en barndom med föräldrar som båda hade råd att vara hemma länge och mycket. Och en uppväxt på landet med skog och djur. Därför väntade jag tills jag var 30+ och kunde ge barnen detta. Jag ör så glad att ingen kunde tvinga på mig ungar som var tvingade att växa upp med mindre.

Dom flesta vill inte ha barn med varenda person som man har samlag med. Dom flesta tror också att barnaskapande är ett gemensamt beslut.

Enligt statistiken så ångrar mycket få personer en abort. Den vanligaste känslan efter en abort är lättnad enligt forskningen.

Han har inte sagt det att det är över. Men min känsla känns så. Jag tror inte han skulle palla. Det skrämmer mig. Jag vill inte bli ensamstående men jag har ju min familj som hjälper mig. Jag måste fundera dessa få dagar.

Jag kommer hata min sambo för att ha tvingat mig till abort. Men sen kanske det är så att han inte är den rätta? Att det inte är meningen med honom. Så försöker jag också tänka.

Jag måste verkligen tänka men tiden rinner iväg. På måndag ör det dags så jag måste även få tid att prata med sambon.

Jag försökte visa bilder hur bebis ser ut nu och hur utvecklingen är. I hopp om att han skulle ändra sig,

Han blev inte tvingad. Han valde att ha sex och då blir det barn ibland.

Jag får känslan att du aldrig behövt göra nån abort, eftersom du verkar tro att det är så "enkelt"..

Han har inte sagt det att det är över. Men min känsla känns så. Jag tror inte han skulle palla. Det skrämmer mig. Jag vill inte bli ensamstående men jag har ju min familj som hjälper mig. Jag måste fundera dessa få dagar.

Jag kommer hata min sambo för att ha tvingat mig till abort. Men sen kanske det är så att han inte är den rätta? Att det inte är meningen med honom. Så försöker jag också tänka.

Jag måste verkligen tänka men tiden rinner iväg. På måndag ör det dags så jag måste även få tid att prata med sambon.

Jag försökte visa bilder hur bebis ser ut nu och hur utvecklingen är. I hopp om att han skulle ändra sig,