KK med 20 år äldre man - skulle det kunna funka?

Ja, det finns såklart en anledning till varför jag frågar. 

Jag är en ensamstående mamma på 40 år som har levt ensam en längre tid, har trivts med det och trivs fortfarande med den tillvaron. Har inte haft något behov av ett förhållande och har det inte i dagsläget heller. Är nöjd med livet, typ. :)

Men nu har det dykt upp en man på mitt jobb som så att säga har ställt till det lite för mig. :D Han ser bra ut, är trevlig och ja... jag gillar honom. Har inte känt så för någon man på väldigt länge, så jag är helt överrumplad. Det jag vet med mig själv är att han helt klart har fångat mitt intresse, och det går inte ihop med den perfekta tillvaron jag redan har.

Jag hade hela tiden trott att han är i ca 50-årsåldern, han ser inte en dag äldre ut än så. Men sen gick jag in på facebook (kunde fasen inte låta bli ) och såg där att han är tio år äldre än jag trodde, alltså 60. Det hade jag aldrig kunnat tro, han ser betydligt yngre ut än han är. Där fick jag smått kalla fötter, vad höll jag på med egentligen? Bara det att jag kollade upp honom på facebook liksom... Det är inte likt mig! Jag är normalt sett en sansad person som inte hetsar upp mig onödan, tar reda på fakta innan jag dömer och så.

Där och då beslöt jag mig för att glömma alltsammans. Han var/är för gammal för mig, intalade jag mig. Men det gick inte så bra eftersom jag träffade honom varje dag. Jag dras till honom, oundvikligt tycks det. Och jag har insett att jag inte kan/vill släppa honom. Men jag är heller inte redo för något förhållande, inte så länge min dotter (som är i övre tonåren) bor hemma.

Separationen från hennes pappa var hemsk och har lämnat ärr hos mig som trots att det har gått många år sedan dess inte har försvunnit helt och hållet. Jag har överlag svårt att släppa en man inpå livet efter det destruktiva förhållandet, och - viktigare än något annat - jag har inga som helst planer på att släppa in en man i min dotters liv, det finns inte på karten överhuvudtaget. Hennes välbefinnande och trygghet betyder mer än allt annat. Hon har mått mycket bättre sedan jag och hennes pappa separerade, det har hon ofta sagt och jag kommer inte att riva upp den tillvaron för henne bara för att jag har råkat bli tänd på en man på jobbet. Hon förtjänar en harmonisk uppväxt under de förhållanden vi har idag.

Jag har alltid tänkt att ska jag nu träffa någon man i livet, så får det bli när hon så att säga är utflugen och har sitt eget liv. Inte innan dess. Jag har fått betala ett högt pris för den friheten vi har idag och det betyder mer än allt annat.

Men, som sagt: Nu har den här mannen verkligen ställt till det för mig. Jag dras som en magnet till honom när vi befinner oss i samma rum, jag är övertygad om att han har lagt märke till mitt intresse för honom och ja, han är singel (tack facebook för den infon :D). Jag är helt klart tänd på honom, men har ingen aning om vad han skulle tänka/tycka om han fick veta det. Skulle han bli chockad? Äcklad? Eller kanske överrumplad? Jag känner att jag måste göra något, jag kommer att bli tokig annars tror jag. Men hur ska jag gå tillväga?

Att bli kk med honom skulle jag verkligen kunna tänka mig. Men vilken man i den åldern skulle vara intresserad av något sånt med en 20 år yngre kvinna? Tror inte han skulle vilja bli stämplad som gubbsjuk eller något sånt... Och det var jag som blev tänd på honom från första början, så jag känner det som att jag har ställt till det för honom också :/

Vet inte vad jag vill med den här tråden egentligen, kanske bara få lite råd/åsikter om hur jag borde gå tillväga - eller kanske släppa allt, låta det vara och gå vidare. Jag vet verkligen inte. Ska jag närma mig honom, låta honom förstå vilken inverkan han tydligen har på mig och se om han är intresserad? Eller ska jag agera "förnuftigt" och bara låta allt rinna ut i sanden för att det hela är för orimligt?  

Tacksam för alla svar!