Dumpad

Jättetråkigt att ni hamnat i den situationen. Jag skulle aldrig klara av att bo med mitt ex efter en seperation, för då skulle jag hoppas hela tiden. Har du ingenstans att ta vägen innan flytten blir klar kanske?

Ja, det är jobbigt när en relation tar slut och den ena av er har kvar starka känslor. Dessutom blir det ju inte lättare när ni måste bo ihop yttlerligare en tid.

Hon vill gå vidare i sitt liv och där är du inte med. Det är något du måste acceptera något annat finns inte att göra.

Naturligtvis har hon kvar känslor för dig, hon lider av att hon ser dig må så dåligt av hennes beslut. Man slutar inte bry sig om någon man älskat bara för att kärleken tar slut.

Men hon är ärlig mot dig när hon säger att hon inte vill fortsätta relationen. Hon har säkert haft dessa tankar en tid men tänkt att det var tillfälligt, att hon egentligen har det bra. Men sedan insett att det här är inte vad hon vill. Respektera det, hon visar dig respekt genom att vara tydlig med att hon vill avsluta.

Det gör ont, det kommer att göra ont ett tag till. Men ingen smärta vara för evigt. Sluta fråga henne om varför, om hur hon vill att du ska förändras. Det kommer bara att orsaka dig smärta. Lös det praktiska så bra som möjligt, träffa vänner, familj. Låts sorgen ha sin tid. Gråt om du känner för det, gråt lättar man gör sig av med stresshormoner på det sättet.

Ja det är inte lätt. Som du säger så lever man lite på hoppet. Man önskar så gärna att hon ska ångra sig och hela den biten.

Eftersom det är hon som vill flytta så tycker jag det är hon som ska hitta nånstans sålänge, jag vill inte vara den som behöver fly.

Hon har alternativet att flytta in hos sin mor men hon vägrar, säger typ att hon inte skulle klara bo ihop med henne så länge. Så på något vis så är det enklare för henne att stanns i lägenheten. Lite svårt att förstå varför det skulle vara det. Kanske för det är hon som gjorde slut och har separerat mentalt eller något.

Detta är fortfarandd hennes hem som hon säger..

OlgaElvira

Tack för de kloka orden!

Det är så sjukt svårt att respektera hennes val även om jsg förstår vad hon känner.

Ska försöka att inte fråga henne varför osv.

Jag försöker hela tiden att inte göra det, men ibland så kokar känslorma över och jag behöver prata med henne om det, även om jag vet att det inte förändrar något.

Jag pratar och träffar mina vänner hela tiden för att hålla mig sysselsatt och för prata. Men det räcker inte alltid till.

Jag går runt och känner mig ensam och mår uruselt. Och enda gången jag typ känner det försvinna är när jag pratar med henne på ett normalt vis. Inte ofta det går att prata som vanligt men ni förstår.

Att se henne bete sig som hon gör nu i vardagen, lite sådär opåverkad som hon är sin egna bubbla får mig att bara häpna hur man bara kan stänga av sådär.

Liksom att bara göra sin egna grej, le till mig när våra blickar möts osv.

Jag kan bara inte le tillbaka för det känns så oäkta.

Jag vill se hennes riktiga känslor! Inte denna människa hon är just nu.

Det retar mig nåt fruktansvärt.

Hon är inte så gammal. Hon trodde hon visste vad hon ville men att vara sambo är inte sätt och hon har nu insett att det inte är rätt för henne att leva med dig. Tyvärr för dig, men så blev det och det är väldigt svårt att säga vad ni skulle gjort annorlunda, kanske inget hade hjälpt. 

Ja det låter ju inte bra, FAN så tråkig sits. Men du får nog bara bita ihop, och intala dig själv att det är slut. Du vet, när den första glödande förälskelsen har lagt sig, så bli det vardag. Man vänjer sig vid varandra, eller inte. Att leva tillsammans med någon är ett klurigt spel, där man hela tiden måste ta hänsyn, offra en del av sitt ego. Mäktar man inte det, blir det bara en massa bråk och tjafs. Sen måste man ligga lite lågt, och ge varandra space. Man kan inte hela tiden vara på. Svartsjuka är en annan förödande grej. Det kan döda alla förhållanden. Tillit är ett ord som inte får det pris det borde ha. Misströsta inte. Det finns en för dig också. Låt henne gå. Släpp henne. Bara synd, det där med att ni är tvungna att bo tillsammans.

Trist men jag tänker att du verkligen måste sluta tänka att det retar dig. Du framstår som rätt osympatisk i och med detta inlägg. Om hon är i nån egen bubbla eller inte, tja kanske, men det är som det är. Ju snabbare du kan acceptera att ni är två olika personer som hanterar situationen på två olika sätt, så kommer du må bättre. Du kan inte begära att hon ska reagera eller känna likadant som du. Ditt sätt eller hennes sätt är inte bättre/sämre, bara olika. 

Ni fungerar olika bara hon har säkert funderat länge på att göra slut så hon har hunnit gå igenom sorgprocessen redan medan din börjart nyss. Ingenting att reta dig över försök förstå henne istället och försök uppskatta hennes person även om hon inte kan vara just "din" så är hon ju fortfarande en bra fin människa som förtjänar respekt och inte menar nåt Ola mot dig hon har bara ett viktigt behov av att klara sig själv, och lista ut vad hon vill i sitt liv, så tycker du gör det bästa av tiden ni fortfarande ser varandra och delar hemmet och ta inte det personligt hon behöver bara ett annat sorts liv hon tycker fortfarande bra om dig och är också ledsen över beslutet.