Anonymanonym13 skrev 2018-07-08 23:26:06 följande:
Hej! Jag är en gymnasieelev och har just nu sommarlov. Men jag har under en tid mått väldigt dåligt och har pratat med min kurator på skolan och hon har betytt allt för mig under den här tiden. Hon har stöttat mig och lyssnat på mig osv. Men det som är jobbigt just nu är att jag inte kan ha någon kontakt med henne eftersom det är sommarlov. Jag pratar inte med min föräldrar om jobbiga saker, eller kan inte öppna upp mig på samma sätt. Inga kompisar jag gillar att prata med om sådant för det känns som dom inte bryr sig. Och vill heller inte gå till en ungdomsmotagning/vårdenctral eftersom jag absolut inte vill prata med någon där, för att först och främst vet jag inte ens vilka dom är och så ska jag öppna upp mig framför en helt främmande människa jag aldrig sett (min kurator har jag ?känt? i några år så därför har jag pratat med henne) men sen för det andra så har jag svårt att prata om mina problem överlag. Men nu när min kurator har semester och jag med börjar jag må sämre och sämre. Har ju ingen att prata med och ingen som jag vill prata med heller förutom henne. Ibland blir mina svackor bättre, och ibland så vill jag bara ta mitt liv. Och det känns som att jag inte kommer kunna hålla ut fram till skolan börjar, sjävklart tyckte min kurator att jag söka hjälp osv men jag vill verkligen inte och jag orkar inte prata och förklara om allt som hänt igen. Vad ska jag göra? Förstår självklart att det är en svår fråga och att ni förmodligen kommer skriva sök hjälp men det är lättare sagt än gjort. Vill verkligen inte prata med någon annan än min kurator på skolan.
Hej!
Så tråkigt att du ska behöva må så dåligt. Ett tips är att inte prata av dig på sociala medier då du riskerar att bli sämre efter alla påhopp och illvilliga människor.
Jag skulle ringa någon hjälplinje, då är du anonym och behöver inte träffa den du pratar med. Inga anteckningar förs. Inget telefonnummer registreras.
BRIS är ett exempel men du kan googla fram flera organisationer. Det är oftast lättare att må bra om man tar hjälp av någon. Överväg ändå att prata med en psykolog- de är experter på att hjälpa människor med dina problem. Men om du inte vill det så kontakta åtminstone BRIS över telefon eller chat.
Jag mådde också dåligt i din ålder, grymt dåligt. Jag hade inga vänner, var sjuk i anorexi och självskadebeteende, kunde inte öppna mig för mina föräldrar. Jag höll faktiskt på att döda mig själv. Mina föräldrar märkte inget och de förstod mig inte. Efter många år öppnade jag mig för dem. Det var mycket pinsamt och svårt men de blev till större hjälp än vad jag hade trott. Även om de kunde vara korkade ibland... Idag har vi en mycket fin kontakt.
Vad jag lärde mig av det är att självskadebeteende, alkohol, tabletter med mera kan göra att det känns bättre precis efteråt men att det alltid blir MYCKET sämre efter en lite längre tid. Utsätt dig inte för det.
Vad jag också lärde mig, som är en otroligt viktig erfarenhet, är att även om man har stark ångest och inte vill leva under många års tid så går det att hitta en väg ut ur det. Idag mår jag bra- jättebra. Jag älskar mitt liv. Det kan du också göra!!!
Jag vill ge dig en varm KRAM och önska dig lycka till!
Här är förresten information om var du kan vända dig:
www.1177.se/Vastra-Gotaland/Tema/Psykisk-halsa/Soka-vard-och-hjalp/Soka-vard/Jourtelefoner-och-radgivning/
