Hur ska jag få pappan att förstå..

KRÄV att han tar sitt ansvar för sin familj, och var beredd att lämna om han fortsätter bete sig som en omogen tonåring

Jag skulle påpeka igen och var verkligen tydlig om hur du känner och att det är jobbigt för dig. Även om han fortfarande är en egen person kan han inte längre leva som han gjort och det kommer vara otroligt krävande, speciellt de första åren.

Om han vill göra det rätta hjälp han på traven.

Om han hänger hos kompisar i ex antal så får du samma ?egen? timmar, åk gärna iväg om du har möjlighet. Plockar du upp diskmaskinen säger du:

Nu tog jag disken tar du tvätten. Osv osv.

Grejen är att jag inte vågar kräva det, är rädd att han sticker. Han är inte så lätt att prata med heller, han bara slutar svara eller gör värsta grejen av det och sen är allt mitt fel.

Lediga nätter delas självklart lika på det sätt som passar er. Det handlar ju inte om hur du ska sköta det när han jobbar igen utan allt utanför jobb ska delas på.

Tycker du frågar pappan när det är lugn och ro:
Hur tycker du att vi bäst delar på ansvaret för Lisa/ Kalle?
Om han inte förstår att ni båda har ansvar tycker jag att du behöver ta hjälp utifrån.

Om jag ställer krav och säger tex då att nu tog jag disken då får du ta tvätten, då säger han "du bestämmer inte vad jag ska göra" och sen gör han aldrig det. Då blir det smutsigt, stökigt och tvätthögar här hemma, och tar jag inte diskrn så blir det inte gjort. Har testat allt. Och att nu ha en bebis som kräver sitt men inte få mer "hjälp" än just mat och blöja är Så utmattande. Och det är som att prata med en sten

Då tar du helt enkelt bara hand om ditt och bebisen. Ta inte hans disk eller hans tvätt. Stökar du ner så tar du hand om det men stökar han ner låter du det helt enkelt vara.

Då har ni ganska djupa problem generell om du är rädd att ställa rimliga krav pga outsagda hot om att lämna eller göra dig orolig. Då skulle jag föreslå familjeterapi på en gång. Så här kan du ju inte ha det

Har du bara frågat honom hur han tycker att ni ska planera hushållsarbetet?
Du behöver ta hjälp utifrån om han inte förstår att han nu är vuxen och har ansvar för hemmets skötsel.

Ok, sticker han av så lite så är han verkligen inget att ha! Fattar du inte det? Han gör så där för att han kan, du säger ju inget! 

Bestäm dig NU för att du ställer krav nu när hela familjen ställs på ända av att ni fått en bebis, det blir ett nytt liv, han kan inte fortsätta bete sig som en omogen 14-åring som ska hänga med gänget. Om du inte gör det NU kommer du inte lyckas bättre senare, det förstår du nog. 

Klarar du inte av att prata med honom så ta hem någon som har lite pondus och som du vet att han har respekt för, någon som kan läsa lusen av honom och få honom att känna sig pinsam och skämmas för hur han betett sig sedan ni fått barn!

Sen måste du för sjutton ha lite stake, för den här mannen, inser man ju bara man läser det lilla du skrivit, är en person som kommer bråka och trycka ner dig om du inte är mkt tydlig med vad du tycker. Vill du sitta där om 10 år med X antal barn till, olycklig och nedtryckt? Det är den framtiden du har om inget görs nu! 

Du lever med en snorvalp som dessutom är elak mot dig. 
Och nej, du kan inte ha "testat allt" - har du tex lagt hans skittvätt/disk och annat i en stor hög på hans säng så att han måste ta hand om det innan han kan gå och lägga sig? 

Vil du att ert barn ska växa upp och tro att det är så där det ska vara mellan två vuxna?

Visste du innan ni skaffade barn att han var så här? Han låter som en stor bebis, hur ska du orka ta hand om två?

Själv tar jag mycket av hushållsarbetet och barnen, men det beror på att sambon jobbar och vi alltid har haft en viss uppdelning som funkar för oss.. Han sköter vissa andra saker som jag är glad över att slippa t.ex. Sen hjälper han ju självklart till om jag behöver det (jag vill annars ha mycket saker gjorda på mitt sätt, är väldigt pedant). Det behöver inte vara exakt 50/50 men man måste ju båda känna att relationen och livet funkar!
Och va f-n är han ute och festar för när ni har en nyfödd?? Skulle en mamma göra så, knappast! Han verkar inte redo för att vara pappa alls.

Lite försent att fråga hur han var innan du blev gravid eftersom bebis redan finns och ni måste lösa situationen som är nu...

Helt ärligt om han påvisade detta beteende innan graviditeten med så skulle jag packa hans saker och ställa vid dörren och säga tack och hej. Du är inte hans barnpassare, hushållerska, KK osv.
Kan han inte ta sin del av ansvaret för hem, barn och familj så är det bara att han tar sina saker och flyttar.

Du är värd en sambo som delar ansvar för hem och barn oavsett om det är gemensamma barn eller inte, så det verkar vara dags att byta ut din nuvarande sambo mot en normal karl.

Han är inte mycket att ha tydligen...

Varför vill du vara med honom?

Men hallå... Det där är ju inte ok någonstans?!

Ni är ju i ett parnerskap - varför förväntar han sig att du ska sköta allt? Hur länge har ni bott ihop? 

Å en sån snubbe skaffar du barn med. Verkligen noga genomtänkt!

Ledsen för din skull.. Men ibland får man stå där och banna sig själv för ett dåligt val. Gjort är gjort. Men bra att du startade tråden !  Den kan fungera som en varning till andra flickor att man skall välja nooooga. Tvivlar ju på det. Men kan du rädda någon så är det jättebra. Kram och va stark för ditt barn.

Separera. Du gör ju ändå allt och du kommer få det mycket lugnare om du bor själv.

Låter väldigt omogen "man" du valt som pappa. Ville han ha barn med dig?

Vilken komplett idiot du valt att leva tillsammans med. 

Jag förstår din rädsla över att bli lämnad. Men allvarligt, han bryr sig inte om dig. Förmodligen inte ert barn heller. Du är hans hushållerska och barnvakt. Du har ALLT att vinna på en separation. Du får lugn och ro att sköta dig och ditt och slipper frustrationen att behöva ta ansvar över honom också och slipper utsättas för stressen han utsätter dig för.

Han kommer troligtvis skaffa en ny tjej väldigt snart för han är uppenbarligen en sån som inte klarar sig själv utan behöver någon som tar hand om allt åt honom så han kan leva sitt liv. Och han kommer definitivt behöva en ny tjej som tar hand om barnet åt honom. 

Du har allt att vinna på att dra nu. Krisen du kommer gå igenom vid en separation kommer du inte ångra. Det kommer kännas jobbigt och svårt nu, men om ett år lovar jag att du ser på saken med helt andra ögon och undrar varför du inte lämnade tidigare.