Barn två hur ska jag våga

Ja, jag fick hjälp av både förlossningsamtal/planering, diskussion med läkare och samtal med kurator. Mycket låg på att få det annorlunda, tex inte bli igångsatt, men också planera kring bedövning, vad jag ville ha för stöd av personal och sambo osv. Jag läste även på betydligt mer själv inför andra gången. blev lugnare med planering och jag tror faktiskt (såhär i efterhand) att jag blev hjälpt också av att jag hade en hel del onda förvärkar sista veckorna. Hade varit nervös för att få panik redan vid första värk innan.

Jag fick min revansch :)

Jag läste boken ?föda utan rädsla? och den fick mig att bearbeta min första förlossning samt känna mig trygg nu inför andra. (Bf på lördag) Börja ta tag i det redan nu, vänta inte till mitten/slutet av graviditeten. Även Gudrun abascals bok är mycket bra! Börja där tycker jag :) lycka till!!

Jag har plussat 3 st gravstickor sedan igår, varav 1 digitalt som visar 3+

Jag är 27 år, väntar tydligen nu mitt 1:a barn (inte planerat). Klart jag vill behålla barnet och det vill även min sambo. Men jag är så fruktansvärt rädd, jag är panikslagen. Jag har alltid vad jag kan minnas haft förlossningsrädsla, det är det som har hindrat mig från att skaffa barn tidigare.

Jag vet absolut inte vart jag ska ta vägen någonstans, har inte vågat ringa mvc än.

Läst om både bra förlossningar och skräckförlossningar. Jag är inte rädd för att det ska göra ont, för det förstår jag men jag är livrädd för allt runt omkring dvs.

× havandeskapsförgiftning

× spricka till röva

× kejsarsnitt

× att allt ska gå snett med bäbisen

× diabetes

Ja som ni ser är listan låååång. Varit skjukt stressad och off sedan jag plussade 1:a stickan vid lunchtid igår..