Ska jag lämna förhållandet?
Jag har varit tillsammans med min flickvän i ett drygt år. Jag är 44 och hon är 39. Vi har även en son var, båda 8 år, som under vårt förhållande hunnit bli som syskon.
Vårt förhållande är mestadels fantastiskt. Kärleksfullt, ömt, lyhört. Vi reser mycket, går ut och lever livet så som par ska leva. Vi har även pratat om att flytta ihop, skaffa barn och gifta oss.
Till saken hör att min flickvän är diagnosticerad med ADHD. Men det finns även misstankar om en bipolär sjukdom som än så länge är outredd.
Periodvis får min flickvän sjukdomsperioder med manodepressivitet som brukar hålla i sig tre dagar till tre veckor. Tiden däremellan påverkar sjukdomen henne med tvångstankar och en aldrig sinande ström av tvivel på allt.
När man lever med någon som har en psykisk sjukdom är det lite som att leva med en missbrukare. Man håller krampaktigt kvar i det som är bra men ursäktar och viftar bort dåliga perioder. Man bortförklarar psykisk misshandel med att det är tillfälligt och kommer gå över. Och man vill så gärna tro på ord om förändring fast man hört dem förr och vet att så aldrig sker. Jag märker att en stor del av min vakna tid går åt till att må dåligt när hon har sina sämre perioder. Och de perioder som är bra går åt till att oroa sig för nästa sjukdomsperiod. Jag känner själv hur en depression börjat smyga sig på mig och jag vet längre inte vad som är normalt eller inte.
Här nedan listar jag ett axplock av de saker hon säger och gör under sina sämre perioder, men även tiden där emellan.
- Hon säger att jag ska vänta medan hon ser om hennes känslor för mig svalnat eller om hennes tvivel beror på tvångstankar.
- Hon säger sig ha sexuella fantasier om andra män hon möter.
- Hon är extremt flirtig med andra män. Något hon säger sig göra omedvetet för att få bekräftelse för sitt dåliga självförtroende.
- Hon startar medvetet konflikter som gör att vi knappt pratar med varandra på en till tre dagar för att sedan få en "belöning" när vi återförenas och visar hur mycket vi älskar varandra.
- Hon undrar om vi bara kan vara vänner för att sedan ta tillbaka det.
- Hon antyder att hon gör slut och när jag accepterar detta tar hon tillbaka det och säger att hon inte alls gjorde slut och att jag inte bryr mig om henne.
- Hon har svårt med det sociala spelet och ställer märkliga frågor, Om det är okej att le mot killar som flirtar med henne på tunnelbanan eller bekanta sig med dem.
- Under sina gravare tvångstankar säger hon att hon inte vet om hon var otrogen mot mig i början av vårt förhållande eller med vem. Sedan förklarar hon att det var tvångstankar som hon får för att förstöra för sig själv.
- Om hon känner att hon saknar mig vill hon ta en kortare paus för att se om hon kan sluta sakna mig och därmed bekräfta att hon inte är kär i mig.
- Hon kan bli väldigt svartsjuk men förklarar sedan att hon kanske bara är svartsjuk för att "man ska vara det i ett förhållande" och i själva verket inte bryr sig.
- Hon har fantasier om andra män. Hur hon gifter sig med dem och hur de skaffar barn.
- Hon kan skriva en varm och stark kärleksförklaring om mig på Facebook eller säga att hon inte kan, eller vill leva utan mig, för att två timmar senare säga att hon tappat känslorna för mig.
- Hon har börjat leta kandidater för dejting och förhållanden ifall det tar slut mellan oss.
- Hon säger att hon kanske behöver flera partners och tröttnar om hon är i ett och samma förhållande, samtidigt som hon säger att ett stabilt förhållande är allt hon någonsin önskat sig.
- Hon säger att hon börjar tvivla på oss när vi har det bra för att alla hennes tidigare relationer varit stormiga och bråk och tvivel är det enda normala för henne.
- Hon blir besviken när vardagar inte ser ut som i en Hollywoodfilm. Där man har fjärilar i magen varje dag och där man inte vill vara en sekund utan varandra.
- Hon har två regelverk, ett för henne och ett för mig. Hon ska kunna gå ut med vänner vilket jag uppmuntrar medan hon inte vill att jag går ut alls utan henne.
- När jag varit på väg att lämna henne på grund av saker hon säger till mig hotar hon med att ta livet av sig.
- Hon tänker på andra när vi har sex. Före detta pojkvänner, dejter eller killar hon mött. I vissa fall även hennes familjemedlemmar vilket tyder på tvångstankar.
- Hon klagar ibland på mitt utseende för att andra gånger berätta hur snygg jag är.
- Främst, som samlad punkt, försöker hon - nästan maniskt - omforma allt positivt till negativt. Att hennes kärlek kanske beror på att hon söker trygghet. Att hennes känslor för mig är något hon inbillar sig. Att saknad kan överbevisas.
Ska jag lämna det här förhållandet?