Soc ska prata med mina barn

Det är din sambo som skapar oro hos barnen eftersom han fortsätter dricka trots ett svårt missbruk.

Du kommer garanterat förlora dina barn om du fortsätter leva med sambon.

Är han pappa till barnen så kommer han förlora dem helt.

Vad bra att soc vill prata med barnen ensamma, du verkar förminska deras oro. Barn förstår och känner av mer än vad du tror. Sluta förminska hans problem och påverkan i familjen.

Jag var som ?barn? på samtal med socialtjänsten. Vi hade samtalet hemma hos oss och de frågade hur vi upplevde situationen, om Vi tyckte att våra föräldrar hade problem, vad vi gjorde på helgerna, om vi träffade vänner/bekanta. Rätt så neutrala frågor som gav en bild av hur vi har det i vår familj och om vi hade ett fungerande socialt liv. Nu var jag ca 16 år gammal men min syster som var 9 år fick samma eller liknande frågor.

Om det är detta du lärt dig av professionella så är det faktiskt antingen dåliga professionella eller så har du inte förstått riktigt. Det är inte alls enbart mängden och hur ofta som är viktigt för barn. Det är direkt farligt att nöja sig med det och tro att allt är bra. Särskilt som du nu säger att han inte alls dricker ofta och bara folköl...

Vad det handlar om är som jag skrev i mitt förra inlägg, hur pass utsatta barnen blev när han var i sitt värsta missbruk/beroende (vad det kallas är inte så viktigt) och hur det har påverkat dem både på kort och lång sikt. Ett litet återfall som att öppna en ölburk kan trigga om det så är en lättöl. Att luta sig mot att det är mängden och hur ofta är som sagt farligt och framför allt okunnigt.

Ja, jag är också professionell. På riktigt.

Min mans barn har blivit utfrågade 2 gånger (soc-utredning + i vårdnadstvist) och då fått svara på frågor om hur det är hemma hos mamman respektive hemma hos oss. Nu handlar det inte om någon alkohol men mamman har psykisk sjukdom. Soc har inte frågat barnen om sjukdomen utan mer bett dem berätta tex "hur är det på morgonen hos mamma, innan ni ska till skolan" (med tanke på att packa skolväskor, passa tiden osv). Den typen av frågor. 

Syftar ditt först stycke till att konstatera att jag inte har någon utbildning angående missbruk/beroende? Baserat på mitt nick? Du har ingen aning om hur mycket kunskap jag har eller vad jag läst eller har för erfarenheter. Däremot är det smärtsamt tydligt att du inte har kunskapen.

Du hakar väldigt mycket upp dig på etiketter som missbruk/beroende/alkoholism, det är ett misstag. Definitionerna är inte det viktiga alls nämligen och det finns dessutom olika "skolor" som tycker olika.

Och var snäll och skriv inte vad jag menar och tycker för du är helt fel ute i dins slutsatser och tolkningar.

Dessutom har jag aldrig skrivit att man som tidigare missbrukare aldrig kan dricka en öl mer, det var någon annan och det är inget jag håller med om. 

Att triggas av en öl skrev jag däremot men det handlade om att BARN som levt med en missbrukande förälder och har påverkats negativt i hög grad av detta genom hur de upplevt detta och känt sig mycket väl kan triggas av en ölburk som öppnas såtillvida att de kastas tillbaka till de upplevelserna och känsla de hade då.

Nu säger du att de minsta barnen inte ens fanns då och att den stora var väldigt liten och det är ju väldigt bra för dina barn, då har de minsta inte påverkats alls och den som nu är stor kanske inte heller så mycket. Förhoppningsvis.

Din naiva och okunniga syn på din sambos beroende kommer göra att dina barn kommer få ett rent h-vete nu när soc är inblandat.

Självklart säger dem inte att barnen kommer att omhändertas innan det väl sker. Men risken finns dock.

Varför anmälde grannen från början? Denne måste ju sett något extremt oroande som du vägrar inse.

Varför tror du att grannen hittar på att din sambo dricker, och att han lyckats hålla sitt drickande utanför hemmet låter häpnadsväckande. Ibland tror jag att alla trådar här skrivs av samma person, för de ser ut på samma sätt:

- berättar om ett problem

- försvarar problemet

- historien ändras, problemet är inte längre ett problem

- ändrar historien ännu mer

- blir arg och hotar lämna tråden för att det skrivs inlägg om att ts har ett problem

- stannar kvar i tråden och förnekar att det någonsin funnits ett problem

Det beror ju på hur gamla barnen är. För min del var den stora skadan på mig oron etc för min förälder, inte direkt fylla i sig.

Vi äldre syskon hade samtal på soc kontoret. Inga direkt konstiga frågor som jag minns, men en känsla av att de inte trodde oss. Men det var länge sen.

Intressant.

Förövrigt så behöver det i inte va den visuella delen som triggar ångest eller pts utan faktumet vid öppnade av t ex en burk att personen utsöndrar känslor, ljud, vibrationer, kroppspråk - ändring av personlighet som är kopplat till tidigare negativa händelser. Vid en traumatisk fostran så kan barn bli högkänsliga, få svårare att fokusera eller rent av stänga av vid eller i en omgivning där andra utsöndrar samma negativa känsla. Man ska definitivt inte underskatta vår förmåga att lära och anpassa oss oavsett ålder även om man inte förstår varför eller skillnader ung som gammal, viktigaste är ju att deras hälsa hamnar i fokus och de som inkräktar på den får sin egna hjälp.

Vad gäller kompetent personal så är jag skeptisk. Träffat x antal läkare, ett par psykologer och en kbt. De hade inget att komma med förutom att följa en manual. Iaf inte till mig som är högkänslig. Kan dock tänka mig att det finns yngre bättre bildade idag, även om de finns de som inte har något att göra i den här yrkeskategori. Så det är bra att du följer upp. Man ska inte underskatta sin magkänsla eller moderinstinkt, intuition.

Hoppas ni får bra med hjälp och fråga mycket och försök håll dig till frågeställningar. Ett litet tips är om du hamnar i ett försvarsläge beskriva till mottagaren hur det påverkar dig i känslor och invänta respons än att stå på dig. Finns människor med ego och går på klockan i alla yrkeskategorier. Man kommer långt med mot frågor, frågor och beskriva dina känslor. Så psykologen eller vem du möter bemöter allas känslor och inte bara barnens, för alla är inblandade. Hade det varit mig och jag hade haft barn hade jag gärna bandat sessionen bara för att skydda mina barn. Hade definitivt inte gjort det men har blivit så illa behandlad av vården så tilliten är borta, tyvärr.

Prata med barnen och bw dem att spela in samtalen så att de kan vara trygga med att det de säger verkligen uppfattas korrekt. Om de är gamla nog att förstå vad som nenas med det.

Ts, jag tycker att du ska skriva till socialtjänsten och begära att den som ska ha samtal med era barn ska ha speciell utbildning för just barnsamtal och att du vill ha svar på detta så snart som möjligt. De är skyldiga att svara på brev inom några dagar. Det ska gå att få information om den som samtalar med barnen verkligen har korrekt utbildning eller ej. Tyvärr har de sällan varken utbildning eller erfarenhet för de samtalen. Landets socialtjänsten har fått många rapp på fingrarna av socialstyrelsen för att de låter outbildade, nyexaminerade, inkompetenta och okunniga tjänstemän hantera barnvårdsärenden.

Okej.. jag vet, det var inte det som var frågan. Men.. jag blir så ledsen bara över att höra att du går tillbaka till en människa som kommer sabba det för din familj.

En alkis är alltid en alkis. Varit i samma sits, vet.

Problemen försvinner ALDRIG. Barnen blir bara äldre och fattar mer och mer. Det spelar ingen roll om han inte gör det hemma. Istället kommet barnen säga, ibland sticker farsan och super. Det är samma jävla skit.

Vill bara skaka om dig. Be a mama! Ge dina barn värden, och visa att man inte ska behöva leva med det.

Sorry.. men blir bara så tagen.

Jag tror du kan vara lugn! Det var nog helt enkelt så att anmälan var så pass allvarlig att de måste köra igenom hela listan med rutiner innan de kan lägga ner. De har trots allt en plikt att utreda ordentligt och just samtal med inblandade är så klart standard. De kontaktar troligtvis även barnens förskola / skola för ett utlåtande innan de känner att de har fått en bra bild och kan avskriva det hela.

Jag har själv inte någon egen erfarenhet av samtal med socialtjänsten. Däremot har jag mycket erfarenhet genom mitt arbete med barn som far eller riskerar att fara illa. Där tror jag inte du har något att oroa dig för. Merparten har stor barnkompetens och barn mår normalt sett bra av att bli sedda.

Jag skriver för att jag har egen erfarenhet av att växa upp med en alkoholiserad mor, dock med en nykter och på alla sätt utmärkt far. Det var förstås traumatiskt men min erfarenhet är att en god förälder räcker långt. För mig var det tacksamt att min mor dog av sitt missbruk, men hon lyckades ju aldrig vända skutan utan gick ned sig allt mer. Många missbrukare kan leva ett nyktert liv, vissa kan till och med dricka normalt igen även om jag tror man ska vara försiktig med att tro att man kan ha ett normalt förhållande till alkohol igen. För de flesta missbrukare är det clean cut som gäller. Klarar inte din man det, så kommer du att få stå för mycket av stabiliteten i familjen. Det betyder inte att det kommer att gå illa för dina barn. Såvitt de inte far illa i familjen riskerar de inte ett omhändertagande för att en förälder missbrukar. 

Lycka till!