Orättvisa?

Varken dina föräldrar eller svärföräldrar har några skyldigheter att ge er ett bidrag. Visst kan det kännas surt att de ger din svåger en del, men ni kan inte begära att de gör samma sak för er.

Dina känslor har du rätt till, men inget annat

Givetvis kan det kännas orättvist och så, men jag lovar dig, släpp detta och fokusera på hur läget är nu, att hålla på jämföra kommer bara göra dig olycklig. 

 

Tyvärr är det lätt att syskon blir olika behandlade och frågan är om millimeterrättvisan är viktig. Hur har dina föräldrar gjort med dina syskon, där kan du ju se till att det blir rättvist.

Att de valt att spara din mans barnvagn är ju förvånande bara det. Men om inte annat får han väl fråga brorsan om ni kan få ärva de saker de fick, om inte annat av nostalgiska skäl.

Så jag ser inget som självklart. Kanske hade föräldrarna bättre ekonomi då och visste att de hade sämre ekonomi. I ert fall verkar ni ju ha gott om pengar och en begagnad barnvagn kostar inte särskilt många hundralappar, om man inte vill ha en dyr för över 10 000 kr i inköpspris. Sedan använder man inte den första barnvagnen särskilt länge, då de är mer klumpiga utan byter ut till syskonvagn eller sulky. Dessutom kanske ni får finare presenter till bebisen efteråt ...

Sedan finns ju facebook med många säljgrupper så att komma över begagnat billigt är ju mycket lättare idag.

Som jag förstår det gav de hans bror din mans/sambos gamla saker, så rent krasst så har de ju inte köpt nytt åt dem och därmed tycker jag personligen inte att ni kan förvänta er att få bidrag heller.

MEN, för den sakens skull tycker jag ändå att det var lite klumpigt av svärföräldrarna att ge allt till brorsan. Något bör de ju ha köpt till din man/sambo. Jag och mina syskon har fått ta de grejer som köptes till oss. Så för äldsta syskonets del så blev det ju lite mer praktiska grejer, medan yngsta hade mer leksaker etc eftersom ekonomin blev en annan med ett barn hemma kontra fyra :) Men det känns rättvist såhär i efterhand, då spelar det ingen roll vem om får barn och i vilken ordning :) 

Jag kan tillägga att vi har inte fått ärva något av det vi hade som små. Dessutom brann deras hus ner för 1,5 år sedan, så jag hann inte ens få mina bebiskort då mamma inte orkade leta, så allt innan jag flyttade hemifrån är tyvärr borta. Möjligen att jag har typ 4 kort från småbarnstiden som jag plockade ut för många år sedan, men inte vet var de är, då även jag varit med om en brand som vände upp och ner på hemmet. Alla kort fick jag i en decimeterhög trave och mycket totalförstördes såklart.

Men alltså helt allvarligt, hur kan du förvänta dig att få saker överhuvudtaget från föräldrar och svärföräldrar? Ni är vuxna människor med jobb, då köper man det man vill ha och behöver till sig själva och sina barn. Allt annat är ju bara en bonus som man ska vara glad över, typ presenter och gåvor.

Ingen har nån sån skyldighet. Sen kan jag förstå om din man tycker det är ledsamt att föräldrarna behandlat honom och brorsan olika, i synnerhet om det inte skulle vara en engångshändelse. Men då tänker jag mer att det kan kännas känslomässigt om brorsan uppmärksammas mer, inte att det har så mycket med pengarna konkret att göra. Men kankkse har din man fått nån dyrare sak vid nåt annat tillfälle så föräldrarna anser att det jämnar ut sig? Tycker din man art han är orättvist behandlad generellt?

Varför blir du ledsen? Blir din man ledsen? Det känns som det viktiga här om din man känner sig orättvist behandlad av sina föräldrar, inte om ni får en barnvagn i present eller ej.

Oj.

Du (och din man?) Verkar vilja ha millimeterrättvisa - något som sällan blir rättvist i realiteten. Ni (du?) Känns dessutom rätt gnidiga o snikna..

Som svar på dina direkta frågor:

Tycker ni att det är rimligt av mina svärföräldrar att inte ge oss en barnvag/ett bidrag till den?

- ja det är rimligt. Man kan för det första inte förvänta sig någon ekonomisk hjälp från föräldrar/svärföräldrar. För det andra ser förutsättningarna olika ut. Ni har en annan ekonomisk situation än brodern. Även dina svärföräldrar kam ju vara i en annan ekonomisk situation idag än för sju år sedan. Har de blivit pensionärer sedan dess tex? Med tanke på broderns ålder låter det ju inte helt orimligt.

Bor vi för långt bort så att det är mina föräldrars skydlighet?

- det är varken dina svärföräldrars ELLER dina föräldrars skyldighet att hjälpa er med bidrag till vagn..

Eller är det så att vi som har utbildningar och bättre jobb skall klara att handla det vi behöver själva?

- detta kan absolut spela roll. Och är knappast något konstigt heller..

Vi är tre syskon som har haft lite olika ekonomiska situationer. Vi har även haft olika livssituationer vid olika tidpunkter. Att kräva millimeterrättvisa när man har olika förutsättningar och behov är bara löjligt och otroligt småaktigt. Kanske är attityden att ni förväntar er ngt en orsak till att ni inte får?

Glädjen över barnbarnet är säkerligen stor även gällande ert barn. Men första barnbarnet är säkert en större sak för vissa eftersom det är det första. Sedan - om brodern bor närmre och har en närmare relation till föräldrarna - är det inte så konstigt att svärmor blir mer engagerad i graviditeten som är nära inpå.. Jag själv var gravid samtidigt som min svägerska. Jag bor i närheten av min svärmor och träffade henne flera dagar i veckan under hela graviditeten. Lät henne vägra delaktig osv. Min svåger med fru bor i andra ändan av landet och självklart var svärmor Glad och såg fram emot det barnbarnet också, men hon var inte naturligt delaktig.

Hej!

Tråkigt att det verkar som att jag är girig, men jag tycker att man borde kunna förväntas att bli lite rättvist behandlad, men det är nog som flera av er skriver inte så. Det är säkert lättare att ge dem man bor nära mer?

1. Jag och min sambo har tagit semester i 5 år för att tillbringa semester i fjällen för att ta hand om halvbroderns barn för att åka skidor med dem när halvbrodern varit hemmaoch jobbat.

2. Halvbroder m sambo har fast jobb och inkomst och har haft det länge (och han är dessutom 15 år äldre). De har inte sämre ekonomi än oss, snarare tvärt om.

3. Vi lägger pengar, tid och semester på att åka iväg de 60 milen och får då ofta ta hand om barnen tillsammans med svärmodern (åka och bada/ leka passa osv) när de gör annat eller jobbar.

4. De får väldigt mycket andra saker till barnen (säng,cyklar skidor, resa till Legoland, fjällen mfl ställen) betalda. Som vi får uppdrag att åka och köpa eller boka åt svärmodern, då hon inte kan eller vill göra själv.

Jag vill och behöver inget bidrag till barnvagn. Men vill då inte heller inte längre ställa upp en massa fastän svärmor tycker att jag och min man borde göra det.

Jag kräver Inte millimeterrättvisa, jag älskar barnen och svärmor/svärfar jättemycket. Vi försöker att ställa upp och åka dit så ofta vi kan och orkar. Min man som är så himla snäll och gör precis som mamman vill och tar hand om och ställer upp för barnen. Helt underbar människa är han! Vi vill såklart de barnen allt det bästa och vi båda älskar barnen verkligen. Det är mer själva gesten att nu känna att inte vi blir behandlade lite liknande.

Nej, jag tycker att du kan förvänta dig någon "rättvisa" av den typen du verkar vilja ha.

Och så tycker jag trots att jag till viss del faktiskt är i samma situation som du.

Min mans föräldrar bor också långt bort och de har också barnbarn sedan tidigare, som bor betydligt närmare.

Ärligt talat har jag ingen aning om exakt vad och hur mycket de gav min mans syskon då de

fick barn ( det var innan jag kom in i bilden) och jag bryr mig faktiskt inte ett dugg om det heller. Jag skulle aldrig komma på tanken att de av någon slags rättviseskäl borde ha gett en ny barnvagn till oss om de nu gjorde det till något av hans syskon sju år tidigare.

Jag hade haft mer förståelse för din "rättviseönskan" om ni väntade barn samtidigt som din mans bror och hans föräldrar enbart bidrog med saker till det ena paret. Men att som nu, tänka i rättvisetermer utifrån vad de gav din mans bror och hans familj för hela sju år sedan är inte rimligt.

Sedan förstår jag inte riktigt varför du blandar in er barnpassning av mannens brors barn och vad det har med det hela att göra? Är det inte dina svärföräldrar du är besviken på? Även om du nu anser att ni är orättvist behandlade av svärföräldrarna är väl det knappast svågerns och svägerskans fel? Och om ni passar svågern och svägerskans barn är det väl främst svågern och svägerskan ni gör en tjänst , inte svärmor?

Ta inte upp det här med din man mer, det får dig ärligt talat att framstå som småaktig och barnslig.

Nej, jag tycker inte skulle första meningen i mitt inlägg ha börjat.