Hur lär man känna en muslim?
Jag inser att jag knappt känner en enda. Vet inget om dem, förstår inte deras kultur, har inga gemensamma vänner. Men de finns överallt i min närhet. Där jag handlar, i min tvättstuga, på tunnelbanan o dyl. Ändå vet jag inte hur jag ska närma mig någon av dem?
Det är ett sånt avstånd mellan oss, och för mig handlar det bara om deras religion, på samma sätt som jag medvetet uteslutit alla troende kristna människor ur min gemenskap sedan barnsben. Men de troende har varit en minoritet och räknats som lite tossiga i vårt samhälle och inga man skapat band med iallafall inte där jag kommer ifrån. Men muslimerna däremot är betydligt fler och är nu en femtedel av Sverige.
Hur kan man förstår varann när detta som jag ser det "fiktiva monster" finns emellan. Det hämmar mig och gör att jag exkluderar dem på ett sätt som jag aldrig skulle göra med andra utländska "icke troende" människor. Dessutom skrämmer deras män mig enormt.
Jag skulle vilja prata med dem, för det känns som om hela debatten i Sverige, som lett in alla uppgivna invandringskritiska svenskar i SD´s käftar, handlar om muslimerna utan att de får komma till tals. Kanske just pga detta att ingen för deras talan. De är bara siffror i statistiken, upphovet till de ökade spänningarna och våldet.
Vi vet inget om dem. De finns inte på ledarsidor, inte i media, på Familjeliv, i debatter, på tv, och kan försvara sig. De finns förmodligen ingenstans pga att deras religion inte tillåter dem att delta i såna här samtal..men vad vet jag.
Vi måste diskutera och börja prata med varann...eller hur ser ni på det. Har ni muslimska vänner. Hur lärde ni känna dem?
