Orosanmälan

Jag tycker absolut att du har gjort rätt. 

Ja jag tycker du gjorde rätt. Stackars barn mår ju inte bra.

Absolut att du gjorde rätt.

Jag vet tyvärr inte hur handläggningen går till. Du kan ju alltid ringa anonymt och fråga. Men jag hoppas verkligen att din anmälan blir uppföljd på ett bra sätt.

Självklart gjorde du inte rätt!

Men du har lyckats hämnas tillbaka så jag förstår att du är nöjd.

Undrar om du är lika nöjd med ditt beslut när du ser hur illa barnet kommer fara nu pga dig.

Du har ju ett förhållande med pappan. - är han både blind och döv eller inte talbar?

Håller med.

Vad är det för tönt till pappa??

Varför gjorde jag inte rätt? Jag tycker inte att ett barn under några som helst omständigheter ska växa upp i missbruk. Jag anmälde inte för att hämnas. Vad skulle jag ens hämnas på?

Jag är orolig för barnet och jag är orolig att mamman inte tar så sunda beslut just nu och med anmälan kanske hon kan få hjälp att komma till insikt.

Jag måste lägga till att pappan till barnet har också gjort en anmälan för månader sen pga hennes beteenden och hennes drickande. Utredningen las ner när mamman gick med på att ta hjälp för sitt drickande.

Man kan göra orosanmälningar flera gånger, om inget sker. Barn blir ju äldre, mammans betedde kan försämras (eller förbättras), saker kan ske som gör att det finns fog för en ny anmälan. Om inte de första leder någonstans så kanske den andra eller en tredje. 

Det ni får göra är ju att påtala att hon dricker igen, dvs inte gör det hon lovade efter förra orosanmälan. Då ska det mycket till att Soc inte tar tag i det, just i att det skett något sen senast

Har ett fall nära mig där det varit en lång process på flera år där den första orosanmälan inte ledde till så mycket men där det sedan varit ett par olika utredningar (anmälningar från helt skilda håll) och idag är personen vad man kallar "välkänd" hos Soc, familjerätten osv så det har lett till saker. 

Varför har inte pappan hela boendet? Jag hade aldrig lämnat en treåring om jag inte var säker på att hennes har det bra. Tycker pappan ska säga ifrån och begära hela boendet tills mamman får ordning på sig själv. Det är hans ansvar att se till att barnet har det bra och utvecklas som han ska.

Är inte pappan i processen att få enskild vårdnad? Om inte, varför då?

Planen är ju att få hit pojken på heltid. Vi håller redan på med det. Men det optimala hade såklart varit om delad vårdnad hade funkat på allas håll..vilket vi insett att det funkar inte nu med hennes problem. Hoppas bara hon kan gå med på det frivilligt

Ni som kallar min sambo för tönt och att han inte tar sitt ansvar kan ju bara istället hålla er borta från tråden då ni verkligen inte tillför något viktigt, lärande eller ens relevant öht. Jag försöker så gott jag kan ge er en helhetsbild men det är ju dock lite svårt över Internet.

Inlägget handlar inte om min sambo. Utan om sonen och mamman. Och ja, den anmälan jag gjorde.

Min sambo gör allt vad han kan för att sin son ska ha det bra såklart.

Varför har pappan bara umgänge på helgerna?

Så du tycker det är bra att barnet far illa med en missbrukande mamma? 

Hur kan du vara ok med det? TS gjorde helt rätt i att anmäla. Om mamman sköter sig händer inget. Men om mamman inte sköter sig så har barnet en chans till ett bättre liv där det tex kan vara mer hos pappan då mamman inte är en lämplig förälder! 

Den vuxne som tycker att TS gjorde fel behöver se sig själv i spegeln och fråga sig själv om den verkligen skulle kunna leva med att ett barn far illa... 

Tycker också att du gjorde rätt. Den miljön är inte bra för ett barn att växa upp i. Om barnet går på fsk kan ni även prata med dem och höra om de känner någon oro. Finns där en oro så be dem göra en anmälan. Absolut inte smutskasta mamman inför dem utan enbart höra vad de tycker. Ni borde även försöka få till ett utökat umgänge.

Jag som själv är uppvuxen med en förälder som både missbrukade droger och alkohol anser att ts gjorde rätt. Jag hade bara 1 förälder, o den kunde inte ta hand o mig. Jag fick ingen mat, duschade aldrig, luktade illa och fick vara ute hela dygnen. Jag fick sova ensam i lägenheten i flera dygn när min förälder valde att springa ute med droger o skit. Jag knackade på hos grannar och frågade efter en brödskiva för jag var hungrig. Endast 5 år gammal.

Ingen - INGEN - gjorde nåt. Visst, anmälningar kom in, men min förälder lovade att bättra sig så därför fick jag bo kvar. Soc ringde alltid först och bokade ett datum, så min förälder hann låna pengar till att köpa hem mat och städa, vilket ledde till att jag var överlycklig. Min förälder var nykter OCH jag kunde äta.

Men det var bara en fasad. Så fort dom gick började allt igen. Anledningen till att jag fick stanna där var för att jag såg så lycklig ut när dom kom. Jag blev utsatt för sexuella övergrepp som liten.

Därför menar jag att man ska ALLTID anmäla. Det är ALDRIG fel att vilja ett barn det bästa. Ett barn förtjänar lycka. Stackars stackars barn. Vem vet vad han har fått se med sina små ögon.

Du gjorde helt rätt. Hoppas att ni får pojken på heltid hos er.

Helt rätt.

Det är alltid några som blir arga här och kallar det för ditten och datten när man anmäler. Samma personer menar att soc är roten till allt ont och att det inte finns några dåliga föräldrar. Inget att bry sig om.
Hoppas pojken kan få komma med er på heltid.

Men va hemskt, man vill inte tro det är sant :( hur ser det ut för dig och relationen med föräldern idag?

Vad har din sambo gjort? Förhandlat med mamman om boendet? Stämt mamman på boendet?