Slut på eviga nattsnuttandet!

Min dotter är 7 månader. Hon har helammats fram till tre veckorsen då jag började ge ersättning, smakportioner och gröt på dagtid men fortsatt att nattamma.

Nu slutar jag även med natten, då hon ligger och snuttar i timmar. Försöker jag smyga ut tutten så vaknar hon och skriker. Hon vägrar ersättning eller annat på natten.

Jag kan inte sova när hon snuttar och drar i bröstet, det känns mer obehagligt än mysigt. Efter 7 mån utan sömn så bestämde vi oss för att sluta, jag o min man. Jag är dessutom 3 mån gravid och har mått illa. Inte kunnat äta tillräckligt för att underhålla både min kropp och producera mjölk så jag har gått från min normalvikt på 62 kg till 55 kg.

I natt var första natten. Hon skrek och var helt okontaktbar i ca 40 min. Det gick verkligen inte att trösta henne. Fyyy vad jag känner mig så elak. Men jag känner lika väl så att det är nu eller aldrig. Tror knappast det blir lättare när månaderna går.

Hon somnade till slut av ren utmattning men fortsatte vakna varje timma för att skrika, dock somnade hon om efter max 10 min.

Kl 05 gick vi upp då hon inte kunde sova mer utan verkade pigg. Och här är jag nu.

Stålsätter mig för nästa natt.

Det finns inget värre än när ens barn är ledsen. Samtidigt behöver jag själv komma på fötter. Så svårt!

Jag har en vän som ammar sin 2-åring. Hon går själv fram till mamma och gräver fram tutten när hon vill ha, oavsett var dom är, på restaurang osv. Bestämd liten tjej där mamman aldrig lyckats sluta amningen utan ger efter. Låter som en mardröm för mig.

Ville bara skriva av mig. Om det är någon mer i samma sits, dela gärna era erfarenheter och tankar.