Missfall v.7 upptäck v.12 (söker stöttning, tröst och svar på frågor)

Jag fick blödningar i v13. Fanns inte ens något foster bara rester efter en gulesäck. Där hade jag gått och trott att jag varit gravid. Kände mig så jävla lurad. Var på bortstötning av fostret i januari. Blev gravid igen i mars men naturligtvis blev det också missfall, dock i vecka 6 så det var ju ?skönt?. Nu har det gått 15 månader och inget har hänt.

Tyvärr ingen solskenshistoria från mig.

Usch vad trist att höra! Hoppas verkligen att det bara är tillfälligt och att du tar dig igenom och får det du önskar. <3

Förstår precis vad du menar med att känna sig lurad. Bär ingen mens kommit på så länge, tester visar positivt, illamåendet som aldrig går över och brösten som är så stora och ömma att man inte kan sova på mage längre. ;-(

Att kroppen kan vilja psyket så illa på det sättet är inte schysst. =/

Håller tummarna för dig och att det kommer en solskenshistoria inom snar framtid!

Ja det är så tröstlöst  och man frågar sig varför, kan jag ha gjort si? var det att jag åt så? osv.

Kroppen kan vara en riktig douchebag.

Hoppas att det kommer en solskenshistoria till dig med!

Har flera historier angående mig och min sambo.

Vi blev gravida första gången efter 1.5 års försök. Efter småblödningar och mild smärta konstaterades levande utomkvedshavandeskap i v.7. Blev akutop då äggledaren brast så den fick tas bort. Var hemskt då barnet levde och hjärtat slog så fint, men vi ändå var tvungna att ta bort den för att jag skulle överleva. Tog sedan 8 månader att bli gravid igen.

Gjorde då vul v.7 för att utesluta utomkvedshavandeskap och allt såg bra ut. Fick sedan göra vul efter blödning i v.14 och barnet konstaterades då ha dött v.8, alltså ma. Blev Cytotec då för att få ut allt men funkade inte. Fruktansvära biverkningar och fasansfull smärta! Slutade i akut skrapning mitt i natten när jag inte orkade längre. Visst var vi ledsna men kändes ändå bättre då barnet var dött och man inget kunde göra.

Vi försökte aldrig första ägglossningen då det sägs att missfallsrisken är lite högre. Blev gravida på 2:a försöket som ett mirakel, 3:e ägglossningen efter ma. Var och tittade på den lilla idag i v.12 där den gjorde akrobatiska konster och sträckte på sig i hela sin längd. Allt ser ut som det ska och vi hoppas det går vägen den här gången <3

Hej! Veklagar din situation! Vet precis hur det känns, det var EXAKT lika för mig, rosa flyningar ett par dagar. Enda skillnaden var att jag förlorade tvillingar, en i vecka 7 och en i vecka 9 trodde läkaren. Hade precis gått in i vecka 12 jag med när det hände.

Kan trösta med att för oss tog det en enda mens mellan sen var jag gravid igen :) enligt läkaren kan det vara lättare att bli gravid tätt inpå ett missfall, ungefär som att livmodern är "ren" och "rensad" och startar om på nytt :) hoppas du förstår vad jag menar :)

Hej! Veklagar din situation! Vet precis hur det känns, det var EXAKT lika för mig, rosa flyningar ett par dagar. Enda skillnaden var att jag förlorade tvillingar, en i vecka 7 och en i vecka 9 trodde läkaren. Hade precis gått in i vecka 12 jag med när det hände.

Kan trösta med att för oss tog det en enda mens mellan sen var jag gravid igen :) enligt läkaren kan det vara lättare att bli gravid tätt inpå ett missfall, ungefär som att livmodern är "ren" och "rensad" och startar om på nytt :) hoppas du förstår vad jag menar :)

Hej!

Jag har precis genomgått det du gör nu, konstaterades ett MA 12/6, fick påbörja cytotec behandling hemma dagen efter, kändes också som en evighet. Mitt har tyvärr varit en alltför långdragen process, 4 veckor med rikliga blödningar och smärta, vid efterkontroll konstaterades att det fanns rester kvar - då bröt jag ihop totalt. Läkaren ville att jag skulle ta fler cytotec, jag vägrade det då jag fått kraftig smärta i hela bäckenbotten (när tarmarna rör sig och jag behöver gå på toa främst) kommer som en blixt och är förlamande. Jag tror det är hela muskulaturen som drabbas av sammandragningar inte bara livmodern. Blev inbokad på skrapning 1 vecka senare (18/7)

2 dagar efter meddelandet om att jag har rester kvar fick jag fruktansvärda smärtor och jag fick åka in akut till gyn Sahlgrenska, fick info om att de borde kollat gonorré och klamydia vid konstaterandet av missfallet (gjordes inte då och även fast hon sa att det skulle kollas så viftade hon bort det när jag sa att jag gjort ett klamydia test efter min nuvarande, så nu har jag fått boka in och göra det efteråt - vill verkligen vara på den säkra sidan) sen fick jag även info att vid MA bör man ha en återkontroll efter 10-12 dagar efter cytotec vid MA då kroppen från början har svårt att göra sig av med missfallet själv. Jag fick vänta 4 veckor..

Det fanns inga tecken infektion så blev hemskickad med smärtstillande. Jag tog dem men blev hög och sen fick jag ännu värre smärta... Så jag härdade ut till skrapningen.

6 dagar efter skrapningen blöder jag inte längre men har haft de där sjuka smärtorna i muskulaturen som förmodligen kommer från cytotec (var tvungen att föra upp 2 st innan skrapningen för att mjuka upp) och nu börjar redan att plocka ihop mig själv och tanken på att försöka bli gravid igen... Skönt att jag inte är ensam i eländet, vill du ha någon att bolla med så finns jag I samma sits samtidigt! Lycka till <3

Jag fick ett ma förra sommaren. Fy fan vad jag kände mig lurad av min kropp. Där gick jag runt och mådde illa och så var det inget liv kvar. Jag var arg på min kropp.

Läkaren jag träffade sa att de brukar säga att man ska vänta en månad för att man ska sörja och om man blir gravid är det lättare att beräkna vecka med en mens mellan. Dålig anledningar tyckte jag så vi försökte direkt igen. Det tog fem månader så blev jag gravid igen och den här gången verkar det gå vägen.

Tack för alla otroliga svar! <3

Var otroligt att få läsa när sorgen var som värst.

Nu några månader senare tog det sig äntligen igen och jag bör idag vara vecka 10+1.

Är så otroligt nojig, tror jag ska få se blod varje gång jag är på toaletten. Men i tisdags vecka 9+3 så fick jag se den lilla på vul, skruvade och sträckte på sig. ????

Men man vågar ju inte hoppas någonting förrän efter kub-testet trots det, om ens då...

Vi upptäckte MA i vecka 13, fostret var dött sen v 8+4.

Gjorde skrapning och blev tillsagda att vänta minst en mens innan vi försökte igen. 4 månader senare blev jag gravid igen, och nu är han snart 2 år, är också gravid i vecka 30 med en lillasyster.

Så ge inte upp! :)