Julibebisar 2018

Jag vill tillägga detta: i början av språnget så sov hon jättedåligt och låg och knorrade/lät merparten av nätterna men det lugnade sig efter kanske en vecka (som tur var, jag höll på att bli galen av det där ljudet hon gjorde).

När E är förstoppad så kör vi på med katrinplommonpure och minskar på maten samt ökar amningen. Då brukar det ge med sig. Vi brukar också massera magen och hjälpa till med att trycka hans ben mot hans mage. Då brukar det komma en del bajs även om det är hårt.

När det var som värst gav vi ingen mat utan jag ammade tills magen kom igång igen.

Det är några dagar kvar till Edwards nästa språng men jag märker redan nu att han är väldigt mammig och har stenkoll på vart jag är. Har också börjat knorra när jag lämnar rummet. Nätterna är också sämre och inatt var nog värsta natten hittills. Han somnade vid 19.30 pch vaknade sen ca 1-2 ggr per timme HELA natten. Hemskt.

Annars leker vi mycket tittut och sjunger ramsor. Superkul. Hehe

Han försöker också klappa händerna och är en solstråle när han lyckas. Så stolt. Haha

Rent grovmotoriskt händer det inte så mycket. Han sitter bra och vänder sig åt båda hållen men ålar inte eller gör något försök till att krypa.

Alltså få för magsjuka. Är så rädd för det. Tycker var och varannan person verkar vara magsjuka just nu. Jagtvingar barnen att tvätta händerna frenetiskt. Hehe

Helt sjukt, men jag har klarat mig! I går morse hade det gått 48 timmar sedan sambon blivit helt frisk och feberfri och jag har inte känt nånting! Woohoo!!

I går upptäckte jag att Alice har börjat med nån sorts vinkande. Fast med handen vänd åt sig själv. Först satt hon och vinkade till pappa men eftersom han inte såg, och således inte gav nåt gensvar, så vände hon sig till spegeln och satt och vinkade till sig själv ett tag :)

Skönt lowhannah att du slapp bli magsjuk. Kan typ inte tänka mig något värre.

Jag märker att Edward är i ett rejält utvecklingssprång. Han har fått ett humör som inte är att leka med. Skriker i falsett både när han är arg och glad. Vill absolut inte vara någon annanstans än i mitt eller eventuellt pappas knä. Han följer mig slaviskt med blicken och gnäller så fort han inte kan se mig. På nätterna ammar ammar ammar vi.

Har försökt att ha honom på golvet för att jag tänker att om han inte är där så kommer han ju aldrig lära sig att krypa men det går inte just nu. Några minuter kan han ligga där sen skriker han tills någon tar upp honom. Det enda han gillar är när vi åker iväg någonstans så han har annat att titta på. Han klappar händerna och jaa typ vinkar, fast han fattar nog inte att han vinkar.

Hehe - någon annan som har lika roliga dagar som vi har?

Jag känner igen det där, Alice blir också som galen om hon inte ser mig. När jag är hemma så anser hon att hon SKA vara nära/hos mig. Hela tiden.

Det är rätt skönt att vara på jobbet och få sakna de små liven lite.

Min tjej är också mammigare. Hon har slutat sova hela nätter. Det räcker inte att ge henne nappen längre. Ibland räcker nappen och att ligga på mig. Eller att mitt huvud är precis vid hennes så hon kan hålla i min haka. Men jag brukar tröttna fortare än hon somnar sör hon ska nypa mig hela tiden med sina små vassa naglar.

Hon har nu lärt sig sitta utan att ramla hela tiden. Det gick fort från att typ inte kunna sitta alls till hur stadigt som helst. Resultatet är att nu är hon mindre nöjd med att ligga så jag måste sätta henne upp hela tiden. Men jag tycker fortfarande att det är läskigt att sätta henne utan något mjukt runt.

Här vaknas det också en gång i timmen. Ibland funkar napp och puss, ibland bara ammning. Ibland tar mjölken slut. Då blir hon otröstlig. Har börjat amma mer på dagarna nu, så att jag ska ha mer mjölk på nätterna. Är ju hemma utan lön nu, så då ska det minsann ammas, haha. Dyra droppar!

Jag har inte vågat låta henne sitta så mycket, men hon fick börja sitta i tripptrapp-stolen för några veckor sen. Blev snabbt stadigare. För tre dagar sen testade jag om hon kunde sitta själv. Det gick jättebra! Så i förrgår så halvlåg hon på en kudde i soffan. Plötsligt gör hon världens situps och sätter sig upp! Hon så alldeles förvånad ut! Jag med! Älskade lilla tjej!

Hon tror dock att hon sitter i babysittern ibland och slänger sig bakåt. Idag gjorde hon det på mattan och slog huvudet i mattan. Blev ledsen i några sekunder, sen var det över. Skär i hjärtat, men hon måste få lära sig så hon slutar att kasta sig bakåt. Bättre på tjocka mattan än på golvet!

Det blir mycket småskador när de lär sig sitta, krypa och gå. Alice gör massvis av försök att krypa, oftast slutar det med att hon lägger sig på mage och skriker, ibland får hon för sig att krypa när hon sitter på en höjd (typ i knä eller så) och då kan det gå illa. Nyss satt hon i mitt knä och fick för sig att testa krypa, så hon slängde sig framåt och slog huvudet i en kista och ansiktet i golvet. Då gräts det rejält, kan jag säga! Sen fick hon napp och somnade.

Jobbigt att behöva tänka på att barnsäkra igen, vi som just tagit bort det mesta eftersom sonen blivit såpass stor att han har lärt sig vad han kan/får göra och inte.

Ajaj, stackars liten! Gick det bra med henne? Låter lite otäckt stt hon slog i huvudet och sen somnade. Då hade jag blivit orolig. Fast du är ju andragångsmamma, det är nog bara jag som är hönsig igen, haha.

Det är jättevanligt, märkte jag med sonen. Oftast är de redan trötta, sedan slår de sig och blir jätteledsna (= ännu tröttare) och när det har lagt sig somnar de relativt snabbt.

Det gick bra med henne, hon har varit som vanligt efter det men jag förstår hönsigheten. När sonen var bebis så tänkte jag likadant men lärde mig snabbt att det är så det funkar tydligen.