90-talisterna i arbetslivet

För andra året i rad tvingas jag nu jobba ensam med en nybakad 90-talist under flera veckor. Utöver att sakna arbetslivserfarenhet (aldrig ens sommarjobbat) så är människan (likt idioten jag drog runt på förra sommaren) söndercurlad och ouppfostrad, har noll egen initiativförmåga och tror att världen cirklar runt hen.

Efter 3 veckor med samma dagliga rutiner krävs fortfarande att jag sätter igång VARENDA JÄVLA uppgift. Dagligen visar jag hur lokalerna ska se ut när vi går för dagen, dagligen ligger det kaffekoppar, lunchlådor, all slags förpackningsmaterial till engångsprodukter vi använder i arbetet på alla ytor. Jag städar efter muppen hela tiden. Skåp stängs inte, kylar står på glänt, larm går ständigt för att dörrar inte stängs. Apparatur går sönder, hjälpmedel lämnas utomhus/vind för våg/igång utan övervakning. Igår började en maskin nästan brinna för att den stod igång för länge. Ingen som helst framförhållning eller planering framåt. Handtrucken stod igång utomhus tills vakten hittade den på kvällen. Att fixa något i förbifarten när man ändå går förbi existerar inte. Att stanna upp och tänka ut hur man skulle kunna underlätta en uppgift finns inte. Igår bad jag hen hämta 20 uppsättningar av en sak, människan väljer då att gå 20 vändor och hämta föremålen en och en istället för att ta en kärra/korg och hämta allt på en gång. Vakten ringde och kollade om det var något fel på dörrarna eftersom de öppnats så många gånger på kort tid. En uppgift som hade tagit mig max 10 minuter tog istället över en timme. Förra årets stolpskott betedde sig likadant (och saknade dessutom helt social kompetens). Tillsägelser om att vi inte får ha hörlurar på oss utan måste kunna höra larm och annat runt oss ignoreras, jag får flera gånger om dagen springa dit för att stänga dörrar, frysar, dragskåp mm, nödstoppa maskiner och annat för att idioten står med lurarna i. Tvätt lämnas på golvet, disk läggs i hon istället för att stoppas i diskmaskinen. Chefen beklagar men just nu kan vi inte få in någon annan och jag får stå ut. Jobbar häcken av mig och lämnar bara över ansvar för idiotuppgifter vem som helst rakt från gatan med minsta lilla sunt förnuft hade klarat. Hur i helvete tog sig människan genom utbildningen?

Det lånas saker som inte stoppas tillbaka, smutsas ner utan att ordna upp efter sig, grejer tappas bort till höger och vänster, samma sak som förra året. Snälla säg att jag träffat på två riktigt dåliga exemplar, eller är de så här hela högen?

Igår frågade hen om jag trodde att det skulle finnas jobb här till hösten, jag fick ur mig ett krystat svar. Ville egentligen bara vråla "Ja, det finns det men jag tänker anställa min 12-åriga kusin som har mer ansvarskänsla och kompetens lillfingret än du har!"

Om jag blir ombedd att lämna referens så kommer jag avböja för jag har absolut i nget positivt alls att säga om människan.

Jag tycker att det är taskigt att bara dumpa henne utan förklaring och med dåliga referenser utan att ha gett henne ärlig återkoppling och en chans till förbättring. Hon är bara resultatet av en kravlös uppfostran och samhälle. Tycker inte du ska skälla ut henne utan du eller chefen kan i all välmening ha ett pedagogiskt samtal med henne. Förklara att hennes prestationer inte når era förväntningar. Förklara och ge exempel och konkretisera samt eventuellt ge förslag på hur man skulle kunna göra och tänka. Inget krav att man är så schysst men det år enligt mig det mänskliga. Att i första hand hjälpa.

Om personen nu har blivit curlad hela livet är det ju inte dens fel, snarare föräldrarna som inte lärt sitt barn att ta ansvar och hur det går till i livet? Jag själv blir mer motiverad till att göra uppgifter om jag får pepp och förståelse för att detta kanske är något helt nytt för mig än att få skäll för allt jag gör fel.

Sen såklart kan en tillsägning vara på sin plats om det handlar om andras säkerhet osv.

Jag tycker att det är taskigt att bara dumpa henne utan förklaring och med dåliga referenser utan att ha gett henne ärlig återkoppling och en chans till förbättring. Hon är bara resultatet av en kravlös uppfostran och samhälle. Tycker inte du ska skälla ut henne utan du eller chefen kan i all välmening ha ett pedagogiskt samtal med henne. Förklara att hennes prestationer inte når era förväntningar. Förklara och ge exempel och konkretisera samt eventuellt ge förslag på hur man skulle kunna göra och tänka. Inget krav att man är så schysst men det år enligt mig det mänskliga. Att i första hand hjälpa.

Nej, inget är nånsin en 90-talist fel! De är så inne i deras telefoner och datorer att de inte klarar av att ta ens de enklaste direktiv irl. Gissar att möten med riktiga människor gör dem så nervösa att de inte hör vad man säger. Det är vad jag misstänker iaf...

Hon är ju helt enkelt barn av sin tid, och jag förstår att det är frustrerande men det är inte helt hennes eget fel. 90-talister har växt upp med helt andra typer av krav än du har haft. Hon klarar inte det du lärt dig lika bra, men hon har andra styrkor. Det handlar inte om illvilja från hennes sida, utan hon är helt enkelt produkt av dagens samhälle. Hon kan lära sig.