Jobbig svärmor!

Ärligt talat så är din text alldeles för krånglig för att orka läsa.... Lär dig att sätta ihop en text korrekt och även att stava!

Jag förstår inte riktigt problemet. Det enda olämpliga var väl kommentaren om "Dumma mamma" även om du knappast gjorde situationen bättre genom att säga samma sak tillbaka... Dessutom framgår det inte varför farmor sa så alls, jag gissar på att det inte kom helt ut tomma luften.

I övrigt förstår jag inte hälften av vad du skrivit, du får nog försöka förtydliga din poäng lite.

Så länge jag förstått det hela rätt så känns du rätt överkänslig...

Vet inte om det är nåt som jag missar här men utifrån det du har skrivit känns det som att det du kan göra är att koppla av och inte läsa on så mycket i vad farmor gör och inte gör.

Det är lite svårt att läsa ut vad hon för som är så hemskt. Ok, hon är inte din favoritperson men sånt är livet, ibland från man umgås även med folk som man inte rycker är fantastiska. Jag får inte intrycket att hon är otrevlig och du för snäll pch tar emot, utan mer att du blir irriterad på farmors personlighet. Men som sagt det kanske är nåt viktigt som jag missar. Förstår tex inte vad olika personers övervikt har med resten av inlägget att göra.

Men för att svara konkret på din fråga vad jag skulle gjort:

1. När hon säger ?Jag vill inte störa? skulle jag svara ?men du stör inte alls, slå bara en signal innan så att vi säkert är hemma. Du är varmt välkommen?.

2. Om svärmor frågar om maten inte är god skulle jag svara ?Jo det var jättegott, men som du vet är jag liten i maten. Att jag äter lite beror inte på att det inte är gott, det är bara sån jag är. Dina köttbullar är verkligen riktigt riktigt goda?.

3. Att farmor vill ta emot lillen direkt, skulle jag inte göra något åt. Tvärtom lär ju det underlätta att ta av skor och sånt om nån annan håller barnet. Skulle svara på frågan om matning, ser inget konstigt i att fråga om det heller. Om barnet hade problem med att få hjälp av andra skulle jag eller pappan berätta det för farmor så hon visste det.

4. Det där med dumma mamma förstod jag inte. Varför s hon så?

5. Du verkar väldigt känslig för kommentarer kring mat. Har du en ätstörning bakom dig som gör stt detta är extra tufft för dig? Om du har stort problem med såna kommentarer (som ju trots allt är ganska vanlig vad mm än tycker om dem) tycker jag att du ska berätta det för farmor. Berätta utifrån perspektivet att du är känslig, inte att hon gör fel.

Farmor älskar sitt barnbarn och vill träffa honom så ofta som möjligt, men samtidigt vill hon inte tränga sig på. Ibland uttrycker vi oss alla lite klumpigt och obetänksamt.

Det där med mat. För många av den äldre generationen är mat ett sätt att visa kärlek och omsorg att då avvisa mat kan uppfattas som att maten inte duger. Att uppmana till att ta mer av maten är sedan gammalt viktigt och artigt. Att de sedan är överviktiga är inget du har med att göra eller ska kommentera. Hela situationen underlättas om du försöker vara den vuxna här, bemöt med vänlighet och humor. Låt henne gosa med sitt barnbarn så mycket som möjligt, låt henne visa sin kärlek, barn kan inte få för mycket av det.

Att du i ditt inlägg kallar henne satans kärring visar att du kanske behöver fundera på din attityd.

Fundera på långsiktiga konsekvenser om du fortsätter med din negativa attityd gentemot henne. Din son kommer att märka det, tro inte annat, han älskar mamma, han älskar farmor. Hur tror du han k9mmer att känna när han inser att han nog inte får tycka om farmor.

När han själv blir vuxen har han lärt sig att om någon släkting (t.ex. du) blir jobbig så är det ok att kalla dig satans mamma och kanske bryta kontakten. Alla val man gör i livet får konsekvenser ibland inser man inte vilka förrän långt senare.

Det enda felet jag ser är "dumma mamma". Vars kom dumma mamma ifrån?

I övrigt tycker jag att det är du som verkar vara lite knepig rent socialt. När svärmor säger att hon inte vill störa, då "ska" du svara att hon stör inte alls. När hon säger att du ser smal och fräsch ut - tacka..? När hon frågar sonen (eller dig) om hon får mata - svara ja eller nej. Om hon frågar om du vill ha mer, säg nej tack, men det var verkligen jättegott.

Att hon är överviktig är helt irrelevant. Förstår inte varför du stör dig så mycket på att familjen äter mycket.

Jag tycker du har ett väldigt kort humör gentemot din svärmor. Du retar dig helt enkelt på henne. Och jag begriper inte varför.

Vad gäller maten så är det många föräldrar som visar sin kärlek genom mat. Och lagar det godaste till sina barn, nära och kära. Dvs grädde, smör etc är ett måste i maten för att den skall vara god. Och helst skall man äta mycket. Kärlek är lika med mat. Så är det. 

Sluta reta dig på din svärmor. Hon vill väl. Att hon inte "fått" träffa sitt barnbarn på ett tag, är bara ett uttryck. Det handlar inte om att hon varit förbjuden att träffa barnbarnet utan helt enkelt att det gått lång tid sen sist de sågs.

Ta och tagga ner! Hon verkar inte alls var en dålig svärmor, däremot kan jag tycka att du som svärdotter inte verkar vara så snäll.

Tycker inte det verkar vara nåt fel på din Svärmor, snarare du som verkar irritera dig på allt hon gör.

Låt henne få gosa med barnbarnet eller erbjud henne att mata så får du lite avlastning.

Jag är känslig som person, men kan också vara sur och tvär...men också för snäll så jag håller ofta käften och har svårt att säga emot för jag orkar inte och vill inte bråka! Och sista tiden har jag känt en viss sarkasm mot henne..
Sen har hon också ibland kommenterat "vad du blivit smal hördu"  Och då väger jag ännu runt 70kg och min normalvikt är 60kg!! Hmpf!  "vad du är fräsch"  bla bla blaaa…

Hon försöker vara vänlig och säga att du gått ner mycket i vikt efter graviditeten och det retar du dig på? Du är verkligen inte speciellt vänlig. Dig hade jag inte velat ha till svärdotter. Fy vad ledsen jag blivit om jag blivit bemött så som du bemöter (eller tycker illa om) din svärmor.

Jag känner mest: skärp dig! Du kanske inte är så gammal. Men ärligt talat du har inte några problem. Du skapar problem.

De flesta far och morföräldrar vill mata och ta hand om sina barnbarn. Låt henne! Varför inte?

Det verkar inte vara något jätteproblem, vad jag kan utläsa av texten, men nu verkar bra på att missförstå varandra.

Farmor är lite mer matglad än du, och verkar, som många äldre tycka att man ska äta (för) mycket mat för att visa uppskattning. Det är bara att le glatt, säga "oj, det var jättejättegott men jag är mätt" och inse att ni har olika syn på mat.

Hon verkar rädd att tränga sig på, och verkar vilja att du ska bjuda på besök. Vill du vara vänlig och generös så gör du det. Det är väl bara skönt att hon inte bjuder in sig själv och besöker dig var och varannan dag, utan faktiskt väntar på en inbjudan?

När hon frågade ditt barn om han ville att farmor skulle mata så var det ju en indirekt bön till dig om att få mata, men hon ville återigen ge dig initiativet till att vara vänlig och fråga om hon ville mata. När du ignorerade henne blev hon sur, och hennes kommentar om dumma mamma var onödig, men du å din sida VISSTE ju att hon ville mata och frågade inte, så din kommentar om "dumma farmor" var minst lika onödig.

Du verkar vara lite stingslig och lättsårad, och letar nästan fel. Varför gör du så? Finns det någon gammal konflikt mellan er, eller mellan dig och din egen mor, som är den egentliga orsaken?

Var vänlig, trevlig och bjud in henne, om inte annat så bara för att vara snäll mot en medmänniska!

Ber om ursäkt att meddelandet blev aningen råddigt!

Saken är den att svärmor visst ÄR jobbig! Tydligen har jag svårt som förälder att någon annan ska ta ansvaret över min son. Många tycker säkert att det är en avlastning, som fler av er skriver, MEN det är det inte! Jag klarar mig själv!!

Att hon är ivrig på min son, stressar mig. Sen om hon kommer hit en kväll då han äter gröt, och skojjar med honom blir han också stressad och kan inte äta.. DÄR skulle jag vilja säga till henne att tagga ner!!

Dessutom var vi en gång ute och åt. Hade vagnen i gången på sidan, på samma sida där jag satt. hon satt på andra sidan längs med väggen... då stiger hon upp fler gånger och kommer och pajjar sonen på fötterna medan JAG äter!!.. HUR irriterande är inte det. Skulle velat säga till henne att hon ska gå sätta sig och äta upp sin mat först.

Jaa-a,, varför stör jag mig på deras mat? Jag råkade en gång säga till till min sambos moffa att sambon inte ville ha mera mat då han frågade två gånger och sambon inte svarade. Men, kanske jag inte ska lägga mig i sånt. Förlåt för det!

På frågan. "var det inte gott"  brukar jag svara  "nej tack"  men att hon inte fattar EN GÅNG då man säger utan måste kontra med "var det inte gott" så då är det något problem hos henne!!!

Och jag har sagt till henne att hon gärna får komma hit på en kaffe, då har hon sagt "men jag vill inte störa"   JAHA? Okej!!

Förlåt om ni alla missuppfattade mitt meddelande i tråden.. tycker själv jag är lite råddig idag!

Men, tack för era svar!

Svärmor låter inte alls jobbig, du låter däremot knepig.

Men sluta! Detta är hennes barnbarn - hon är överförtjust i sitt barnbarn. Dina gränser är otroligt snäva, och jag misstänker att din svärmor vill bonda med sitt barnbarn, men du irriterar dig på att hon ens finns. Trist att du inte gillar din svärmor, men jag ser inga som helst problem med henne. 

"Pajjar" fötterna? Begrep inget alls där. 

Tucker dock fortfarande stt det är svårt att hänga med. Pch att du har svårt att hantera människor som inte är precis som du vill att de ska vara.

Om nån säger ?jag vill inte störa? svarar man ?men du stör inte alls?. Mm kan ju irritera sig på att vissa är ängsligare ån andra och vill bli trugade, men otrevligt är det ju inte. Hon kanske märker att du stör dig på henne och behöver få det tydligt bekräftat att hon verkligen får hälsa på.

Eftersom ni umgås så sällan ser jag personligen inget större problem med leken pch maten men om barnet har svårigheter kring maten är det väl bara att säga att ni tycker att det är viktigt att äta först och leka sen. Man behöver ju inte be någon tagga ned för att man berättar vilka rutiner man vill ha. Det känns som att du förstorar saker och anser att man måste ?säga i från? i situationer som borde gå att lösa på ett smidigare sätt än så.

Även om du klarar dig själv kan det vara roligt för farmor att få en relation med barnbarnet, det är positivt för båda. Varför tolkar du hennes engagemang i barnet som att hon inte tror att ni föräldrar klarar att ta hand om det själva? Har hon sagt nåt sånt eller är det en fri tolkning från dig?

På frågan om maten var god svarar man ibte nej tack men det kanske blev en felskrivning?

Kan du inte stå ut med att hon är en person som gärna umgås med sitt barnbarn och som trugar folk när det gäller mat? Varför inte i så fall? Folk är ju sällan perfekta och du har säkert också sidor som andra kan irritera sig på.Du tucker säkert att hon är jobbig men varför är det så illa att umgås med nån man tycker är lite jobbig ibland? Verkar ju inte som att ni träffas väldigt ofta.

Jag förstår ts. Har inte själv barn, men jag ogillar mor/farföräldrar som är konstant på ungen. Ta det lugnt liksom!

Och det här med mat förstår jag också. Min sambos familj älskar mat och är alltid väldigt generösa. För generösa. Jag gillar mat, men gillar inte att bli prackad på med mat. Får ibland lite pikar att jag äter så lite. Typ: "Varför tar du så lite? Blir du inte hungrig att äta så lite?" Varför är det så viktigt?? Jag äter hur mycket jag vill baserad på hur hungrig jag är och vad som serveras. Hjälper inte heller att de konstant ber mig att ta mer HELA tiden. Blir alltid lite nervös och stressad ifall vi ska äta hos sambons familj för jag vet att de kommer tjata om mat.

Men återigen, hon vill ju inget illa, utan verkar i grunden vilja dig och barnbarnet väl. Så varför retar du dig så på att hon har ett annat sätt att reagera än du har? Det viktiga är väl att hon vill väl?

Du skriver tex: "Och jag har sagt till henne att hon gärna får komma hit på en kaffe, då har hon sagt "men jag vill inte störa" JAHA? Okej!!"

Hon tolkar antagligen din inbjudan som något du säger av artighet, utan att mena det. Du behöver visa att du verkligen menar det genom att insistera "nej, du stör verkligen inte" eller bli mer konkret "vad sägs om torsdag eftermiddag eller fredag förmiddag? Vad passar dig bäst?

Måste bara fråga TS om du är finlandssvensk? På finlandssvenska betyder "pajja" klappa för er som inte förstod det.  Råddig och moffa låter också som typiskt finlandssvenska uttryck, men som kanske är lite lättare att förstå för en helsvensk. 

Jag tycker inte att du verkar missförstådd, att det är svårt att förstå vad du menar eller att det är ett gränsfall. DU är överdrivet känslig och letar fel på din hjälpsamma svärmor. Om hon vill mata och du inte vill det (det har du all rätt att bestämma) kan du åtminstone svara! Erbjud henne att få hjälpa till med något annat då istället. Det är DU som beter dig illa mot din svärmor och irriterar dig på henne helt i onödan. Fundera på ditt eget beteende i första hand och gör dig själv, din man och framförallt din son en tjänst och var lite schysst mot ditt barns farmor. Hon verkar bara vilja dig väl och det surar du över? Sluta märka ord och överanalysera det hon säger, svara ja eller nej på det du vill/inte vill ha hjälp med istället. Hon vill gärna umgås med sitt barnbarn - ge henne den chansen istället för att känna dig hotad när hon vill hälsa på ditt barn "för fort" innan ni kommit in. Herregud. Alla i tråden är eniga, ta till dig av det istället för att fortsätta argumentera som ett envist barn. Din svärmor har inte betett sig illa även om hon inte är din favoritperson i världen.

Varför TS sätter du minus på majoriteten av inlägg som säger att det är du som är perfektionist / superkänslig?

Accepterar du inte att du själv också har ansvar i detta?

min svärmor kan säga "du ser inte frisk ut" eller kommentera vad hennes son behöver för att må bra, och hade vi haft barn hade hon utan problem tagit eget initiativ och velat drösa omsorg om ditt barnbarn dygnet runt om hon kunnat, hon kan säga "äter ni inte?" Hon kan säga en massa saker du hade flippat sönder över, inte för att hon är hemsk, utan för att du har allvarliga psykiska svårigheter och du tar all kritik negativt istället för konstruktivt, gamla människor har ett annat sätt att visa respekt och omsorg "äta bör man annars dör man". Och ibland är de stränga och tror de vet bäst. Ja, så är det!

och om hon säger "dumma mamma" ska du absolut inte gå ner till samma låga nivå och säga "dumma farmor" samtidigt som du säger att så får man inte säga är du riktigt okej i huvudet eller? Det låter inte så.

Även om din svärmor menar illa och pikar så behöver du ju för sjutton inte ta åt dig? Ha lite självförtroende och självdistans Säg jaja låt hon nu ha sina kommentarer du behöver inte göra de till din livshistoria.

Man kan inte ändra på människor runt om sig men man kan ändra på sin egen attityd till deras sätt. Det är det enda tips jag har.

Din psykolog hade en poäng säkert men tror knappast det är allt din psykolog sagt, är det en vettig terapeut hade du fått höra att det är ditt ansvar hur lite eller mycket du ska reagera på andra människor för du kontrollerar inte andra människor.

Du skriver också: "Att hon är ivrig på min son, stressar mig. Sen om hon kommer hit en kväll då han äter gröt, och skojjar med honom blir han också stressad och kan inte äta.. DÄR skulle jag vilja säga till henne att tagga ner!! "

Att hon är ivrig visar ju bara att hon älskar din son. Kanske blir det bättre om de ses oftare? Ses de sällan gör det kanske inte så mycket om han äter lite sämre en måltid. Låt henne vara med och mata eller lek en stund och ät efter det.