• Muminkex

    21 år gravid v 7

    Hej! Jag skulle egentligen bara gå och göra ett klamydiatest vid UM för några dagar sen, men bestämde mig samtidigt för att göra ett graviditetstest eftersom min mens inte hade kommit på 2 månader (jag har naturligt oregelbunden mens så förväntade mig ett negativt svar). Fick då två streck. Jag brast ut i gråt, jag har haft problem tidigare i livet med missbruk och bor därför hemma hos mamma just nu (jag jobbar men sparar pengar).

    Fick tid hos gyn redan dagen efter och hon sa att jag var gravid i vecka 6 + 4. Hon kunde höra hjärtat slå och allt. Blev ännu mer chockad, hade min pojkvän med mig.

    Min pappas reaktion var ?ta bort skiten nu du är för omogen och oansvarig som inte skyddat dig klokt?

    Mammas reaktion var stöttande och glad (hon är från Filippinerna, katolik = emot abort.

    Min pojkvän stöttar mig i vilket val jag än gör, men säger nästan endast ?i slutändan är det din kropp? vilket gör mig osäker på vad han vill. Ska tilläggas att han endast är ett år äldre än mig.

    Han har egen lägenhet, men går på frivården och har också haft problem (går på soc just nu). Jag har alltid velat bli med barn men inget känns rätt nu, ska jag tänka realistiskt så är abort ett bra val pga omständigheterna just nu. Men mitt hjärta säger att jag ska kämpa för detta och fixa det mesta på 8 månader. Mamma kommer hjälpa så mycket hon kan och vi kollar redan lägenhet.

    Jag vet inte vad jag ska göra. Jag ska utbilda mig till socionom, om min pojkvän jobbar när barnet kommer, kommer jag ha tid till att studera då? Distans? Eller är det lika bra att pausa allt?

    Min kusin gjorde sin första abort och kan nu inte bli gravid igen har en doktor konstaterat. Kan det hända mig?

  • Svar på tråden 21 år gravid v 7
  • Anonym (P)

    Oj vilken tuff situation du har hamnat i. Ingen annan kan ju säga hur du ska göra. Det låter som att er livssituation är ganska knepig just nu. Ni är outbildade och har/har haft problem med missbruk och annat.

    Att sätta barn till världen är verkligen ingen liten sak. Man ska ansvara för en människa och se till att barnet får trygghet och stabilitet. Bara du själv kan avgöra om ni klarar av det. 

    Finns det ett nätverk runt er? Har ni släkt och familj som kan rycka in och hjälpa er om det skulle behövas? Jag tänker både ekonomiskt och hjälp med avlastning och liknande.

    Vad händer om ni gör slut? Klarar ni av att hålla sams och ha en god relation för barnets skull även i framtiden?

    Det är såna frågor jag tycker att du ska fundera på, och be att få prata med någon kurator, kanske på UMO eller MVC. De kan säkert hjälpa dig att reda ut tankarna.

    Man får superkrafter när man blir mamma, så självklart kommer du att fixa det. Frågan är bara till vilket pris. Att få barn som ung, outbildad och arbetslös kan vara ganska tufft. Samtidigt är ett barn det finaste man kan få och man ångrar inte ett barn.

    Angående din kusin så tror jag det är ganska ovanligt att man blir helt infertil och det har troligtvis inte med aborten att göra. Du är fortfarande ung och har många år på dig att skaffa barn i framtiden.

    Skönt att höra att din pojkvän stöttar dig oavsett vad du väljer, det tycker jag låter fint :)

Svar på tråden 21 år gravid v 7