Vattnet har gått. Är i vecka 18

Vill bara skriva att jag blev väldigt berörd då jag läste din tråd. Håller tummarna för att vattnet ökat till nästa ultraljud och att bebis kan hålla sig i magen fram till minst v.22.

Hur som helst har ni en tuff period framför er. Var extra snälla mot varandra.

Kram kram!

Har inte varit med om samma, men läste en blogg för en tid sedan med en tjej som hade en liknande historia. Hon blev rådd att avbryta men kämpade vidare, och bebis föddes alldeles för tidigt, runt v, 22 nånting har jag för mig, och klarade sig, och blev sedan ett friskt fint barn. Hopp finns!

Förstår att ni har det riktigt svårt, hoppas ni får ett besked som hjälper er att fatta ett beslut som ni känner är rätt. Styrkekramar!

Har inget att tillföra men hoppas så innerligt att det går vägen för er! ??

Tusen tack för era snälla ord.. vi vill nog gärna kämpa så länge det inte är farligt för mig..

Vi har haft flera missfall innan och jag utreds och behandlas mot APS (antifosfolipidsyndrom) så det är inte säkert vi kan lyckas få fler barn.

Jag har en son sen mitt förra förhållande som fyller 5 år nu 11 augusti och min man har två barn sen innan som är 6 & 8 år... så vi ska väl egentligen vara tacksamma för det vi har!.. men det här barnet är såååå efterlängtat och jag är inte redo att bara ge upp..

Om kroppen själv hade valt att avsluta allt och om bebisen hade dött så hade vi ju inte haft något val.. men den lever och rör sig där inne så jag har inte hjärta att avsluta livet på den om det finns minsta gnutta hopp...

Fanns en liknande tråd. Hon vägrade abort. bebisen hade inget vatten alls. Alla läkare försökte övertala henne till abort men hon vägrade. Hennes vatten gick i v 17 tror jag. Födde en frisk flicka i v 25 tror jag det var. Hon vilade hela tiden. Låg i sängen och drack mycket. Gick bara upp för att gå på toa. Ligga ligga ligga. Flickan föddes som sagt i v 25 och verkade må bra. Lungorna var obligat starka trots att hon inte haft fostervatten. Vet dock inte hur det är nu idag. Denna tråd var väl ca 1-2år sen jag läste. Men om jag var du hade jag avvaktat som sagt. Och hoppats på det bästa. Dricka mycket och vila massor. Inget sex och inga bad.

Mitt vatten gick i vecka 18 nu i maj. Läkarna sa till mig och min man att det fanns inget hopp. Hålet eller vad man ska kalla det var för stort och det stannade inte kvar nåt vatten i mig fast jag var i sängläge. Vi fick avbryta graviditeten och jag födde vår älskade flicka som nu är begravd i en minneslund. Lider med er. Kram

Läs denna! Tror det kan vara denna tråden Flisel­isan syftar på :)

www.familjeliv.se/forum/thread/77527576-vattenavgang-v18 

Först vill jag bara säga att jag lider med er. Så mycket. Jag hoppas så att ni klarar er igenom detta med er bebis i behåll.

Mitt vatten gick i vecka 20. För lite mer än 2 år sedan nu. Vaknade mitt i natten av att jag trodde jag kissat på mig. Men allt vatten hade läckt ut.

Ingen vet varför det blev så. Hade heller inga infektioner och allt hade sett helt normalt ut fram till att vattnet gick.

Efter ett ultraljud dagen efter, konstaterades att vår lille kille var i princip helt utan vatten. Han låg med ansiktet i en liten liten pöl bara.

Vi fick de enda två valen som fanns. Avbryta eller hoppas på att han skulle klara sig till vecka 22, och då skulle vi få komma till Linköping. Som ju klarar extrem prematura.

Vi valde att vänta och hoppas. Så vi åkte hem med order om att vara sängliggande. Vattnet fortsatte att sipra hela den veckan.

Sedan kom värkarna. Vi låg tre dygn på gyn och dom försökte med allt för att stoppa förlossningen, men varje natt kom värkarna tillbaka, och till slut föddes Isak. En fredag morgon, i vecka 21+3. Han somnade in samma timma. Inget gjordes för att rädda honom då han var för liten.

Det var det mest fruktansvärda som hänt oss. Det var vårt första barn, och han dog.

I ett år var jag bara arg. Tills min bästa vän berättade att hennes väninna hade fött en pojke i vecka 22+1 efter att hennes vatten hade gått, och han levde!!! Då kändes det som världen skulle försvinna under mig. Så orättvist. Varför fick inte min son leva?

Nu är denna lilla kille 1 år gammal. Han klarade sig alltså. Född så tidigt, men han klarade sig och mår bra, inga komplikationer.

Så det finns ju solskenshistorier att ta del av. Även om vår inte var det, så finns dom. Det finns hopp.

Idag har vi en liten lillebror till Isak, han heter Lukas. Han blev vår solskenshistoria!

Hoppas det löser sig för er, och vet att ni inte är ensamma.

Stor styrkekram