Kulturkrock deluxe...

Bor de alltså i ert hus? Kan de inte bo nån annanstans? 

Du är hemma med barnen? DU bestämmer om du behöver någon "hjälp med barnen", inte din man. I så fall kan han hellre vara hemma och du kan börja jobba, kan han gå där med sin morsa. 

om jag var du hade jag krävt att de får flytta, vägrar mannen fatta är det bara du inser att du kommer på andra plats i hans liv. Då får du besluta om det är så du vill leva eller om du kanske hellre vill separera 

Knivigt läge, behandlad på ett förödmjukande sätt av sin man och hans mamma. Hade ju nog slängt ut alla eller bosatt mig någon annanstans, tills mannen vågar stå upp för sin fru och att han får komma över att vara rädd för lilla mamma. 

Ibland är det inte till fördel att gå i partnerskap med andra kulturer. Men nu har du gjort det, så antigen gilla läget, eller göra något åt det.

Detta låter ju vidrigt, om du inte trivs med dem. Och vad gör hon i källaren hela dagen? Kan hon inte få ett jobb? Eller något annat? Vem försörjer henne? Detta är så gränsöverskridande att du nog får be dem att flytta.

Lås källardörren ha ha.

Hur har förhållandet med svärföräldrarna sett ut innan de flyttade in? Har de haft något problem med att han gifte sig med dig från början? Då de ju, framförallt svärmor, verkar gå in för att dels exkludera dig och även göra livet surt för dig. Känns inte som ett sätt man allmänt beter sig på om man tycker om en person.

Jag är också gift med en man från en annan kultur och annat språk, hans föräldrar tvärtom kämpar och verkligen och försöker se till att jag ska känna mig inkluderad och har haft väldigt stor respekt för mina önskningar kring min son och väldigt noga med att respektera mig, snarare så att de skäller på min man om han pratar deras språk eller de tycker han är dum mot mig på nåt sätt.

Det du lever i är INTE ok, alltså framförallt det superlöjliga att hon ska försöka verka bra för sin son, men skiter i både dig och barnen på dagarna. Att de lägger sig er uppfostran, du måste sätta dig ner med din man, inte när du eller han är arg, utan vid något tillfälle där ni får vara i fred och i lugn och ro. Så måste du berätta hur du känner och hur du tycker du behandlas, och bara säga att antingen kommer ni fram till en lösning tillsammans på hur det kan bli bättre eller så kommer det bli en separation, för som du lever nu tänker du inte leva en enda dag till.

Har du försökt prata med din man på ett lugnt sätt utan att dina svärföräldrar är med och lyssnar?

Säg vad du känner och att du inte vill ha det såhär längre. Att det är erat hus och inte dina svärföräldrar. Antingen får svärföräldrarna acceptera hur ni två vill ha det eller så får dom flytta ut. 

Jag skulle själv blivit tokig på att bo tillsammans med mina föräldrar eller svärföräldrar. En kort tid om t ex huset skulle brinna ner osv är dom jättevälkommen tills det ordnat upp sig, men då ska dom också acceptera hur vi väljer att ha det och hur vi lever och att det är våra regler som gäller.