• Lillamusen88

    Klarar inte av vår 3-åring

    Har en 3 årig son och en pojke på 8 månader.

    När lillebror föddes började storebror direkt bli trotsig men detta har nu eskalerat snart bortom kontroll. Han lyssnar aldrig på vad jag säger trots att jag och sambon försöker vara väldigt tydlig med gränser. Han slår både oss mem framförallt stackars lillebror. Tjuvnypen kommer som en blixt från klar himmel och innebär allt mellan hårda nyp, trycka saker hårt i tex lillebrors mage, peta i ögonen osv. Kan ej lämna dem utan uppsikt för då gör han lillebror illa direkt.

    Försöker att överösa storebror med positiv energi då han gör något bra och har testat alla möjliga sätt att tillrättavisa honom men det verkar inte spela någon roll. Ger storebror så mycket egentid med mig/sambo som det förmår oss men det tycks ej spela roll.

    Jag går ständigt runt med en klump i magen då jag är ensam md båda barnen pga all oro och att jag spänner mig så. Jag känner mog utbränd och konstant trött, håller på att utveckla migrän enligt min läkare.

    Stora killen är extremt aktiv och det är bokstavligt talat inte en lugn stund från att han stiger upp till sängdags. Han skriker, spottar, kastar grejer och ibland blir han liksom helt svart i blicken och attackerar sin lillebror. Jag är helt uppgiven och känner att jag på riktigt lever i en mardröm. Mitt liv är Inter roligt längre. Vi blir sällan bjudna till vänner längre pga att vår stora pojke lever rövare, springer hoppar klättrar och har sönder saker när vi är borta.

    Min mamma tycker jag ska gå till en barnpsykolog. Är detta beteende normalt!?!? Någon med liknande erfarenheter? När jag har frågat förskolepersonalen om de ser tecken till någon bokstavskombination Hos honom har de avfärdat det direkt. Känner att jag snart går itu av detta.

  • Svar på tråden Klarar inte av vår 3-åring
  • legomum

    Man kan höra av sig till bup och få hjälp i att hitta bra strategier.

    Hellre att du får någon som ser din son och kan ge hjälp än en bunt olika som ger olika svar.

    Dock vill jag ge dig ett boktips "barn som bråkar" och ett tips, kallat för lågaffektivt bemötande (googla det, jätteintressant och många många tips)

  • Anonym (sessan)

    Förstår det som att storebror är på förskola, har du möjlighet att få utökad tid på förskolan? Kanske gå via BVC, om de har möjlighet att skriva en rekommendation om utökad tid. Du måste få hjälp innan du går in i väggen/kollappsar. Hur gammal är bebis? Kan din man/sambo ta dubbeldagar? (om det finns med en man/sambo). Sök hjälp, så här ska ni inte behöva ha det. Sen tror jag storebror känner att du är stressad/spänd. Du går ju med en oro hela tiden. Kämpa på och hoppas att ni hittar en lösning. Stor kram

  • ESEP

    Läste en artikel om trots nyligen och där påstod en psykolog att det är viktigt att barnen faktiskt får bestämma så mycket det bara går. Ex låt sonen bestämma kläder oavsett resultat (utan att det blir farligt). Bestämma mat en gång i veckan skulle då han vilja ha yoghurt till middag låt det vara så just då. Hitta på så mycket som möjligt som han kan bestämma samtidigt som ni sätter tydliga gränser på det som inte går. Nu är min son bara 11 mån så inget jag själv behövt fundera på men tyckte det lät vettigt :)

  • Anonym (J)
    Anonym (sessan) skrev 2018-08-09 21:31:34 följande:

    Förstår det som att storebror är på förskola, har du möjlighet att få utökad tid på förskolan? Kanske gå via BVC, om de har möjlighet att skriva en rekommendation om utökad tid. Du måste få hjälp innan du går in i väggen/kollappsar. Hur gammal är bebis? Kan din man/sambo ta dubbeldagar? (om det finns med en man/sambo). Sök hjälp, så här ska ni inte behöva ha det. Sen tror jag storebror känner att du är stressad/spänd. Du går ju med en oro hela tiden. Kämpa på och hoppas att ni hittar en lösning. Stor kram


    Ja men absolut! Att låta ungen känna sig ännu mer bortvald ( för det känner han antagligen när han fått syskon så tidigt) och få mer förskoletid är säkert lösningen på problemet.
  • Anonym (padda?)

    Låter som den djupaste svartsjuka. Han är inte längre mittpunkten i ditt liv, han är lillebrors stora rival, och han verkligen kämpar för att visa det. Han är frustrerat och olycklig. Har han en padda? Ge honom en annars, med enkla spel och sagor som handlar om att få ett syskon. Han kanske lugnar ner sig en stund då, om han får sitta med den.

  • Anonym (malin)

    Kanske köpa en docka och kläder som han kan sköta på samma sätt som du gör med lillebror. Mata, byta blöja, klä på osv. 

  • Anonym (Tvärtom)
    Anonym (sessan) skrev 2018-08-09 21:31:34 följande:

    Förstår det som att storebror är på förskola, har du möjlighet att få utökad tid på förskolan? Kanske gå via BVC, om de har möjlighet att skriva en rekommendation om utökad tid. Du måste få hjälp innan du går in i väggen/kollappsar. Hur gammal är bebis? Kan din man/sambo ta dubbeldagar? (om det finns med en man/sambo). Sök hjälp, så här ska ni inte behöva ha det. Sen tror jag storebror känner att du är stressad/spänd. Du går ju med en oro hela tiden. Kämpa på och hoppas att ni hittar en lösning. Stor kram


    Jag skulle faktiskt rekommendera precis tvärtom. Minska tiden på förskolan. Ha äldsta mellan 9-14 (max) så att det inte bara är de tröttaste timmarna du har honom hemma. Tänk den stimuli ett barn får av förskolan. Det är roligt, högljutt, mycket barn, mycket saker. Ofta inte en lugn stund på hela dagen. Att då hämta vid 17 så är det bäddat för konflikter och att inte få in rutiner och en lunk som passar hela familjen.
  • Anonym (???)
    Anonym (J) skrev 2018-08-09 22:05:28 följande:

    Ja men absolut! Att låta ungen känna sig ännu mer bortvald ( för det känner han antagligen när han fått syskon så tidigt) och få mer förskoletid är säkert lösningen på problemet.


    "Det känner han antagligen när han fått syskon så tidigt? What? I vilken värld är det tidigt att få syskon vid dryga två års ålder? Vi har en bebis och en 2,5-åring och storasyskonet känner sig inte ett dugg "bortvald" och älskar sitt lillasyskon. Du borde ge sjutton i att uttrycka dig kategoriskt (och felaktigt!) i syfte att sparka på en TS som redan ligger. TS sons beteende låter lite för extremt för att falla inom normalspannet och hon behöver ju uppenbarligen avlastning för att inte braka ihop helt. Då är ju förskolan ett jättebra alternativ under förutsättning att sonen trivs där.
  • Anonym (T)
    Anonym (???) skrev 2018-08-10 09:48:59 följande:

    "Det känner han antagligen när han fått syskon så tidigt? What? I vilken värld är det tidigt att få syskon vid dryga två års ålder? Vi har en bebis och en 2,5-åring och storasyskonet känner sig inte ett dugg "bortvald" och älskar sitt lillasyskon. Du borde ge sjutton i att uttrycka dig kategoriskt (och felaktigt!) i syfte att sparka på en TS som redan ligger. TS sons beteende låter lite för extremt för att falla inom normalspannet och hon behöver ju uppenbarligen avlastning för att inte braka ihop helt. Då är ju förskolan ett jättebra alternativ under förutsättning att sonen trivs där.


    Fast nu svarade ju personen på en annans inlägg angående utökad tid på förskola. Personen har inte sparkat på TS utan besvarade en annan persons kommentar.

    Hur skulle det vara bättre för pojken att vara på förskola längre?

    Det här är något som TS med sin familj måste jobba på själva och få ihop det. Pojken måste få en chans att få smälta den nya familjemedlemmen och ta till sig detta. Såsom TS beskriver så gör dom ju pojken väldigt delaktig och försöker tillgodose hans behov med att få egentid med föräldrarna också. Men då ska han helt plötsligt uteslutas och få vara borta flers timmar till under dygnet?! Det kommer enbart bli lättare för TS under de få timmar som pojken är på förskolan extra. Problemet hemma kommer fortfarande kvarstå.

    Fatttar inte hur folk tänker med förskola som att flera timmar till skulle vara lösningen på allas problem? TS skulle få det lite lättare några timmar till under dygnen men det tar inte bort det riktiga problemet. Ett bra samarbete mellan TS och hennes man är det ultimata samt råd och tips från erfarna.

    Att lämna bort sina barn är inte dagens lösning på allt.

    TS hoppas det blir bättre för er. Fortsätt uppmuntra sonen och gör han delaktig.

    Hoppas folk i din närhet hjälper dig och din man.
  • Anonym (:()

    Vill inte strö salt i såren...  men vänta bara tills han blir sex år.... fyfaaaan... Har lite samma sits här, det är något bättre mellan trotsperoioderna.. Nu har vi haft den värsta semestern någonsin med en överjävligt trotsig sexåring och hans stackars lillebror... vänt ut och in på mig själv och vet inte hur jag ska hantera livet :/

Svar på tråden Klarar inte av vår 3-åring