• Anonym (Tsare­n)
    Äldre 13 Aug 14:47
    3107 visningar
    20 svar
    20
    3107

    Ditt möte med ondskan - Den värsta sorten du stöt på - Dela med dig

    Läste en bok som heter "7 Dagar kvar att leva". Den handlar om dödsstraff i USA/Texas, ur olika synvinklar. Ur fångens, offrens, polisens, fängelseprästens, anhöriga till offer och till dömda mördare. 
    Ett kapitel i boken handlar om fängelseprästens perspektiv. Fängelseprästen Jim Brazzil som arbetat under flera årtionden på Death Row i Texas och som deltagit vid hundratals avrättningar berättar och delar med sig om sitt liv. 
    Hans jobb är att hjälpa fångarna att sona sina brott, få förlåtelse och hamna i himlen när dem avrättats, ge fångarna Jesus helt enkelt. 
    Han beskriver att han kunde hitta och se något gott i dem allra flesta mördarna som avrättades, förutom ett fåtal personer. En sådan person var en fånge som ville "prata av sig" innan avrättningen, men inte för att ta emot Jesus eller be om ursäkt: Fången, en ung man, berättade att han hade brutit sig in hos en gammal kvinna som var över 80 år gammal. Han hade misshandlat och hotat henne, sedan tvingat henne laga mat åt honom och sedan servera den. När det var gjort så fortsatte han slå henne och våldtog dessutom henne. Sedan tvingade han den stackars kvinnan att sätta på musik och dansa med honom. Samtidigt som dem dansar så kör han in en kniv i henne, rakt igenom lungan och hon dör till sist.
    Prästen Jim beskrev det som att det var en närvaro av ondska som han aldrig känt tidigare, hela rummet var fullt av ondska. Han sa att när fången väl avrättats så kände han en lättnad, och han skämdes inte för det, utan sa att det var bra när den här killen försvann från jorden.     

    Berätta om ditt möte med ondskan. Har du stött på en människa som du känt var rakt igenom ond, och som gjorde jorden en tjänst om hen lämnade den?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-08-14 12:52
    Makalöst! Tror jag har hittat förövaren som pastorn i boken beskrev hade våldtagit och mördat en gammal dam, trots att personen ej är namngiven i boken, eller ens att årtal angivits.

    www.tdcj.state.tx.us/death_row/dr_info/bandaesequel.jpg

  • Svar på tråden Ditt möte med ondskan - Den värsta sorten du stöt på - Dela med dig
  • Anonym (ryser­)
    Äldre 13 Aug 15:30
    #1

    Japp, en man låste in mig i en lägenheten, han tog låset och satte det åt fel håll, så man behövde en nyckel för att ta sig ut innifrån. Han tog alla telefoner och datorer så jag inte kunde kontakta nån. Jag satt där i 4 dygn....

    Våldtog mig flera gånger per dygn och gav mig bara vatten...

    Han kan gärna dö en gräslig och utdragen död.....!

    Jag gjorde aldrig nån polisanmälan för jag var bara 17 år och jag var livrädd för honom.

    Idag är jag 44 år men kommer aldrig glömma dessa dygn...

  • Anonym (Tsare­n) Trådstartaren
    Äldre 13 Aug 15:47
    #2
    Anonym (ryser) skrev 2018-08-13 15:30:54 följande:

    Japp, en man låste in mig i en lägenheten, han tog låset och satte det åt fel håll, så man behövde en nyckel för att ta sig ut innifrån. Han tog alla telefoner och datorer så jag inte kunde kontakta nån. Jag satt där i 4 dygn....

    Våldtog mig flera gånger per dygn och gav mig bara vatten...

    Han kan gärna dö en gräslig och utdragen död.....!

    Jag gjorde aldrig nån polisanmälan för jag var bara 17 år och jag var livrädd för honom.

    Idag är jag 44 år men kommer aldrig glömma dessa dygn...


    Fan vad vidrigt och tragiskt det som du berättar. Det är ju helt sjukt. 
    Bra att du lyckats ta dig vidare, men det kanske har satt sina spår?
  • Anonym (ryser­)
    Äldre 13 Aug 15:49
    #3
    Anonym (Tsaren) skrev 2018-08-13 15:47:49 följande:
    Fan vad vidrigt och tragiskt det som du berättar. Det är ju helt sjukt. 
    Bra att du lyckats ta dig vidare, men det kanske har satt sina spår?
    Ja, det har satt sina spår, jag kan se honom ibland på ICA och då kräks jag inom 5 minuter så jag får rusa till deras toa..... men jag visar honom ALDRIG att jag får den reaktionen, för den glädjen ska han inte få!
  • Anonym (Ren rädsla­)
    Äldre 13 Aug 16:03
    #4

    Var vän med en kille 2007 när jag var 15 år. Gick hem till honom efter skolan, vi skulle bara ta det lugnt och se på tv. Hade haft gympa sista lektionen så gick dit med mjukiskläder. Väl hos honom så somnade jag i hans säng. Efter en stund vaknade jag av att han hade dragit ner mina mjukisbyxor och låg bakom mig och våldtog mig. När jag vaknade drog han snabbt upp byxorna och flyttade sig. Jag frågade vad fan han höll på med men fick inget svar. Gick in på toa och såg att han hade sprutat ner hela röven på mig och även kommit i mig. Jag sprang ut till min moppe och drog hem. Senare började han säga till alla att vi hade sex. Ringde min pojkvän och sa jag varit otrogen. Fick alla emot mig. Han ringde så ofta och i flera års tid att jag bytte nummer 11 gånger varje år i 3 års tid. Tills jag en dag berättade sanningen och flera tjejer berättade att det hänt dom också. Många hade han även hållit fast och tvingat ner så jag var med om en mild våldtäkt. Han blev snabbt ett måltavla och många letade efter honom. Tillslut gjorde han en tjej gravid och åkte fast på så sätt. Han hade även både rånat och gjort inbrott och tillslut gick hans bild runt på Facebook och han blev tagen. Han fick fängelse men är ute idag.

    Jag såg honom några år senare på stan. Fick en panikattack och ramlade ihop på gatan. Ingen fattade nått och jag sa bara att jag blev yr. Den jäveln stalkade mig och terroriserade mitt liv så jag nu bor i en annan stad. För ca 1 år sen hittade han på mig på Facebook. Lade till mig som vän som inget hade hänt. Jag berättade för familj, sambo och vänner och han hade tydligen åkt fast yttligare en gång för våldtäkt. Hans Facebook försvann efter någon vecka. Som att jag bara skulle veta att han visste var jag var.

    Jag blev så rädd och jag vet inte om han vet var jag bor idag...

  • Anonym (Tsare­n) Trådstartaren
    Äldre 14 Aug 11:45
    #5
    Anonym (Ren rädsla) skrev 2018-08-13 16:03:31 följande:

    Var vän med en kille 2007 när jag var 15 år. Gick hem till honom efter skolan, vi skulle bara ta det lugnt och se på tv. Hade haft gympa sista lektionen så gick dit med mjukiskläder. Väl hos honom så somnade jag i hans säng. Efter en stund vaknade jag av att han hade dragit ner mina mjukisbyxor och låg bakom mig och våldtog mig. När jag vaknade drog han snabbt upp byxorna och flyttade sig. Jag frågade vad fan han höll på med men fick inget svar. Gick in på toa och såg att han hade sprutat ner hela röven på mig och även kommit i mig. Jag sprang ut till min moppe och drog hem. Senare började han säga till alla att vi hade sex. Ringde min pojkvän och sa jag varit otrogen. Fick alla emot mig. Han ringde så ofta och i flera års tid att jag bytte nummer 11 gånger varje år i 3 års tid. Tills jag en dag berättade sanningen och flera tjejer berättade att det hänt dom också. Många hade han även hållit fast och tvingat ner så jag var med om en mild våldtäkt. Han blev snabbt ett måltavla och många letade efter honom. Tillslut gjorde han en tjej gravid och åkte fast på så sätt. Han hade även både rånat och gjort inbrott och tillslut gick hans bild runt på Facebook och han blev tagen. Han fick fängelse men är ute idag.

    Jag såg honom några år senare på stan. Fick en panikattack och ramlade ihop på gatan. Ingen fattade nått och jag sa bara att jag blev yr. Den jäveln stalkade mig och terroriserade mitt liv så jag nu bor i en annan stad. För ca 1 år sen hittade han på mig på Facebook. Lade till mig som vän som inget hade hänt. Jag berättade för familj, sambo och vänner och han hade tydligen åkt fast yttligare en gång för våldtäkt. Hans Facebook försvann efter någon vecka. Som att jag bara skulle veta att han visste var jag var.

    Jag blev så rädd och jag vet inte om han vet var jag bor idag...


    Vilken hemsk och äcklig typ. Jag själv hade aldrig stått ut att vara utsatt på det sättet som du beskriver, förföljd och trackad på det sättet. Dessutom av en person som tidigare begått så grova övergrepp på mig(eller någon närstående). Jag själv hade nog blivit utåtagerande i en sådan situation och slagit ihjäl personen i fråga(eller plocka honom på ett mer diskret sätt så jag inte åker dit för det), men då är jag en vältränad kille på 125 kg också. Jag menar det verkligen också, jag har inte nerverna för att låta något sådant pågå utan att jag gjorde något åt det. Att vända sig till polisen är ofta också helt meningslöst i sådana situationer, det såg man väldigt tydligt på tv3 för några år sedan, när de visade hur vissa individer(oftast män) stalkade oskyldiga kvinnor. Trots massa polisanmälningar och annat gjorde det ingen skillnad. 

    Förhoppningsvis har han nog släppt dig idag skulle jag gissa, förmodligen trackar han någon annan kvinna eller så håller han på med någon annan skit som gör att han slutat tänka på dig.
    Men får jag fråga hur det hela har påverkat ditt mående idag? Har du fått någon psykisk ohälsa av det eller andra mer långavariga men?


  • Anonym (Tsare­n) Trådstartaren
    Äldre 14 Aug 11:48
    #6
    Anonym (ryser) skrev 2018-08-13 15:49:25 följande:
    Ja, det har satt sina spår, jag kan se honom ibland på ICA och då kräks jag inom 5 minuter så jag får rusa till deras toa..... men jag visar honom ALDRIG att jag får den reaktionen, för den glädjen ska han inte få!
    Har det någon gång slagit dig att du vill eller borde hämnas på honom?
  • Anonym (Ren rädsla­)
    Äldre 14 Aug 12:20
    #7
    Anonym (Tsaren) skrev 2018-08-14 11:45:00 följande:

    Vilken hemsk och äcklig typ. Jag själv hade aldrig stått ut att vara utsatt på det sättet som du beskriver, förföljd och trackad på det sättet. Dessutom av en person som tidigare begått så grova övergrepp på mig(eller någon närstående). Jag själv hade nog blivit utåtagerande i en sådan situation och slagit ihjäl personen i fråga(eller plocka honom på ett mer diskret sätt så jag inte åker dit för det), men då är jag en vältränad kille på 125 kg också. Jag menar det verkligen också, jag har inte nerverna för att låta något sådant pågå utan att jag gjorde något åt det. Att vända sig till polisen är ofta också helt meningslöst i sådana situationer, det såg man väldigt tydligt på tv3 för några år sedan, när de visade hur vissa individer(oftast män) stalkade oskyldiga kvinnor. Trots massa polisanmälningar och annat gjorde det ingen skillnad. 

    Förhoppningsvis har han nog släppt dig idag skulle jag gissa, förmodligen trackar han någon annan kvinna eller så håller han på med någon annan skit som gör att han slutat tänka på dig.

    Men får jag fråga hur det hela har påverkat ditt mående idag? Har du fått någon psykisk ohälsa av det eller andra mer långavariga men?


    Jag var 15 år och super rädd, sa inget till någon på lång tid tills jag en dag fick nog. Då berättade jag enbart för vänner. När jag var 18-19 var jag på en fest och idioten valsar in som ingenting. Festen var på en MC-klubb där min mammas man var med i. Där och då berättade jag allt för både min mamma och styvpappa. Killen blev bortförd av några män ifrån klubben och jag vet inte och vill inte veta vad dom gjorde med honom.

    Idag mår jag bra, ångrar bara att jag inte berättade allt för familjen och vänner tidigare! Jag tror jag har ett väldigt starkt psyke som tur är och har därför inte påverkats till nått sämre, jag tror jag egentligen blev starkare av den händelsen. Jag tuffade till mig och slutade vara en mes i bakgrunden. Jag lärde mig att säga ifrån och det har hjälpt mig i liknande situationer när killar har försökt ha sex med mig mot min vilja ( ja det händer oftare än man tror). En kille sparkade jag i huvudet och *råkade* bryta hans tumme. Rätt åt han.
  • Anonym (Pia)
    Äldre 14 Aug 12:31
    #8
    Anonym (ryser) skrev 2018-08-13 15:30:54 följande:

    Japp, en man låste in mig i en lägenheten, han tog låset och satte det åt fel håll, så man behövde en nyckel för att ta sig ut innifrån. Han tog alla telefoner och datorer så jag inte kunde kontakta nån. Jag satt där i 4 dygn....

    Våldtog mig flera gånger per dygn och gav mig bara vatten...

    Han kan gärna dö en gräslig och utdragen död.....!

    Jag gjorde aldrig nån polisanmälan för jag var bara 17 år och jag var livrädd för honom.

    Idag är jag 44 år men kommer aldrig glömma dessa dygn...


    Är det preskriberat idag?
  • Anonym (Kräft­an)
    Äldre 14 Aug 12:37
    #9

    Mitt ex tillika barnens pappa. En psykopat, parasit utan like. Ingen som gillar honom. Han kan gott dö. Inte saknad av någon :)

  • Anonym (Tsare­n) Trådstartaren
    Äldre 14 Aug 12:56
    #10

    Jag tror jag har lyckats hitta förövaren som beskrivs i trådstarten. Han angavs aldrig men varken namn eller årtal för händelsen, eller årtal för avrättningen i boken. Men tror vi har honom. 

    Här är demonen som utsatte den gamla damen för misshandel, våldtäkt och mord. Den här killen tvingade en dam på 85 år att laga mat åt honom och dansa med honom. Pastorn beskrev den här killen som ondskan själv. Titta på demonen,. vad ska man säga?
    www.tdcj.state.tx.us/death_row/dr_info/bandaesequel.jpg

  • Äldre 14 Aug 12:59
    #11

    Men frågan om psyksjuka är onda, eller bara inte förstår vad de gör.
    För mig är ondska överlagda handlingar, som man står bakom oavsett vad folk säger eller tycker.


    hur många meter var det?
  • Anonym (Tsare­n) Trådstartaren
    Äldre 14 Aug 13:01
    #12
    Anonym (Kräftan) skrev 2018-08-14 12:37:44 följande:

    Mitt ex tillika barnens pappa. En psykopat, parasit utan like. Ingen som gillar honom. Han kan gott dö. Inte saknad av någon :)


    vad gjorde han mot er, hur var han? Beskriv gärna om du känner att du vill. 
  • Anonym (Tsare­n) Trådstartaren
    Äldre 14 Aug 13:13
    #13
    +1
    klyban skrev 2018-08-14 12:59:29 följande:

    Men frågan om psyksjuka är onda, eller bara inte förstår vad de gör.
    För mig är ondska överlagda handlingar, som man står bakom oavsett vad folk säger eller tycker.


    Men jag tror att majoriteten förstår vad dem gör. 

    Jag har satt mig in i det här med dödsstraff i Texas och USA. Har läst massa om olika förövare, sett intervjuer med massa förövare som sedan avrättats, läst handlingar om vilka brott dem begått. 

    En sak som slår mig är att dem som beskrivs som psykopater, dem som helt och hållet saknar empati ofta är helt orädda inför det faktum att dem ska avrättas. Dem är inte glada av att behöva avrättas, men inte heller det minsta oroliga. Andra fångar som inte är psykopater är antingen ångerfulla eller väldigt oroliga/nevösa inför avrättningen. Många som jag tror är psykopater väljer ofta att dessutom att inte uttala sig innan dem avrättas. Dem som avrättas har tillgång till ett sista statement innan dem avrättas och ofta är personer som har empati ångerfulla eller säger något snällt till offrets anhöriga, eller ber till Jesus. Men psykopaterna väljer ofta att inte uttala sig, eller om dem uttalar sig så förnekar dem vad dem har gjort och beklagar sig å det grövsta över systemet som dömt dem till döden. 
    www.tdcj.state.tx.us/death_row/
  • Anonym (Karma­)
    Äldre 14 Aug 13:19
    #14
    +1

    Den absolut värsta ondskan jag mött är den från Socionomer på Socialtjänsten, där det lyser av någon konstig sadistisk glädje i ansiktet på dessa personer när de våldför sig på mitt lilla barn och jag bara kan skrika för full hals inuti mitt eget huvud och be mitt barn om förlåtelse för att jag inte kan stoppa detta här och nu.

    Den som lever i förnekelse och inte tror att det kan ske i Sverige, läs ex. vanvårdsutredningen (250 000 Svenska barn) eller ännu bättre prata med någon i din omgivning det är fler än man tror som drabbats av detta enorma rättsövergrepp.  

  • Anonym (ryser­)
    Äldre 14 Aug 14:37
    #15
    Anonym (Pia) skrev 2018-08-14 12:31:33 följande:
    Är det preskriberat idag?
    Vet inte, men jag antar det.
  • Anonym (Tsare­n) Trådstartaren
    Äldre 14 Aug 14:39
    #16
    Anonym (Karma) skrev 2018-08-14 13:19:13 följande:

    Den absolut värsta ondskan jag mött är den från Socionomer på Socialtjänsten, där det lyser av någon konstig sadistisk glädje i ansiktet på dessa personer när de våldför sig på mitt lilla barn och jag bara kan skrika för full hals inuti mitt eget huvud och be mitt barn om förlåtelse för att jag inte kan stoppa detta här och nu.

    Den som lever i förnekelse och inte tror att det kan ske i Sverige, läs ex. vanvårdsutredningen (250 000 Svenska barn) eller ännu bättre prata med någon i din omgivning det är fler än man tror som drabbats av detta enorma rättsövergrepp.  


    Berätta gärna mer om det hela. Det är lite osammanhängande och jag lyckas inte riktigt förstå hela bilden. 
  • Anonym (Karma­)
    Äldre 14 Aug 15:24
    #17
    Anonym (Tsaren) skrev 2018-08-14 14:39:32 följande:
    Berätta gärna mer om det hela. Det är lite osammanhängande och jag lyckas inte riktigt förstå hela bilden. 
    Det är så tufft när det gäller det käraste du har, jag får samla lite kraft och återkomma Gråter
  • Äldre 14 Aug 16:26
    #18
    Anonym (Tsaren) skrev 2018-08-14 13:13:18 följande:
    Men jag tror att majoriteten förstår vad dem gör. 

    Jag har satt mig in i det här med dödsstraff i Texas och USA. Har läst massa om olika förövare, sett intervjuer med massa förövare som sedan avrättats, läst handlingar om vilka brott dem begått. 

    En sak som slår mig är att dem som beskrivs som psykopater, dem som helt och hållet saknar empati ofta är helt orädda inför det faktum att dem ska avrättas. Dem är inte glada av att behöva avrättas, men inte heller det minsta oroliga. Andra fångar som inte är psykopater är antingen ångerfulla eller väldigt oroliga/nevösa inför avrättningen. Många som jag tror är psykopater väljer ofta att dessutom att inte uttala sig innan dem avrättas. Dem som avrättas har tillgång till ett sista statement innan dem avrättas och ofta är personer som har empati ångerfulla eller säger något snällt till offrets anhöriga, eller ber till Jesus. Men psykopaterna väljer ofta att inte uttala sig, eller om dem uttalar sig så förnekar dem vad dem har gjort och beklagar sig å det grövsta över systemet som dömt dem till döden. 
    www.tdcj.state.tx.us/death_row/

    Kanske, men för ondska tycka jag ett uppsåt bör finnas och en djupare förståelse för vad man faktiskt gjort.
    Men även utan ondska, så är det ofta väldigt tragiska saker de gör med sin omgivning och kalla det ondska summerar upp det så de flesta förstår.

    Sen kan jag tänka mig mycket alkohol och droger är inblandat i dessa brott som en klar faktor av flera.
    Vi i Sverige tex har vi begravt massor av kvinnor av kombon ADHD eller liknande och alkohol.
    Då en del som har ADHD blir tokknasiga när de dricker alkohol och en del blir riktigt farliga.


    Hade en sådan polare som jag palla inte med att umgås med när det vankades alkohol, dock ej våldsam men agiterande och gav sig på tjejer och försökte övertyga deras pojkvänner var otrogna.
    Och annat som skapade väldigt dålig stämning och bråk.


    hur många meter var det?
  • Anonym (Tsare­n) Trådstartaren
    Äldre 15 Aug 12:18
    #19
    klyban skrev 2018-08-14 16:26:46 följande:

    Kanske, men för ondska tycka jag ett uppsåt bör finnas och en djupare förståelse för vad man faktiskt gjort.
    Men även utan ondska, så är det ofta väldigt tragiska saker de gör med sin omgivning och kalla det ondska summerar upp det så de flesta förstår.

    Sen kan jag tänka mig mycket alkohol och droger är inblandat i dessa brott som en klar faktor av flera.
    Vi i Sverige tex har vi begravt massor av kvinnor av kombon ADHD eller liknande och alkohol.
    Då en del som har ADHD blir tokknasiga när de dricker alkohol och en del blir riktigt farliga.


    Hade en sådan polare som jag palla inte med att umgås med när det vankades alkohol, dock ej våldsam men agiterande och gav sig på tjejer och försökte övertyga deras pojkvänner var otrogna.
    Och annat som skapade väldigt dålig stämning och bråk.


    Så är det givetvis. Alla dödsdömda är ju inte genomonda på något sätt, ibland kan droger och annat förekomma i samband med mord. Och det är ju givetvis djupt tragiskt när en människa i affekt dödar en annan människa och sedan döms till döden. När det gäller psykiskt sjuka som har en allvarlig psykisk sjukdom(typ schizofreni) så får de inte avrättas i USA, inte ens i Texas som är den tuffaste delstaten när det gäller brottslighet och dödsstraff. Det finns dödsdömda som var friska när de kom in på fängelset där, men som sedan blev så allvarligt psykiskt sjuka att de till sist inte fick avrättas.

    Men en sak man ska ha väldigt klart för sig är att de dödsdömda fångarna som sitter i Texas i väntan på datum för avrättning har ett rent helvete. Att dö är enligt min mening bättre än att få sitta där fängslad tills man dör. Isoleringen är nästan total, beröring förekommer inte, restriktionerna är maximala, tillgång till tv finns inte, några aktiviteter förekommer inte. Många är relativt friska när de kommer dit, men efter några år är de helt förstörda.
    solitarywatch.com/resources/multimedia/photography/polunsky/
  • Anonym (Tsare­n) Trådstartaren
    Äldre 15 Aug 13:07
    #20
    klyban skrev 2018-08-14 16:26:46 följande:

    Kanske, men för ondska tycka jag ett uppsåt bör finnas och en djupare förståelse för vad man faktiskt gjort.
    Men även utan ondska, så är det ofta väldigt tragiska saker de gör med sin omgivning och kalla det ondska summerar upp det så de flesta förstår.

    Sen kan jag tänka mig mycket alkohol och droger är inblandat i dessa brott som en klar faktor av flera.
    Vi i Sverige tex har vi begravt massor av kvinnor av kombon ADHD eller liknande och alkohol.
    Då en del som har ADHD blir tokknasiga när de dricker alkohol och en del blir riktigt farliga.


    Hade en sådan polare som jag palla inte med att umgås med när det vankades alkohol, dock ej våldsam men agiterande och gav sig på tjejer och försökte övertyga deras pojkvänner var otrogna.
    Och annat som skapade väldigt dålig stämning och bråk.


    Jag kom att tänka på något jag läste i boken, som är ett tragiskt exempel, lite som du är inne på.

    Det var en man som satt på death row och som skulle avrättas. Den här mannen hade som liten pojke blivit utsatt för sexuella övergrepp av både sin äldre syster och sin mamma, under flera års tid. När han blev äldre, typ runt 18-20 års åldern så mådde han så dåligt att han gick och la in sig på psyket för att få hjälp. Tydligen var det nån anställd på psyket som kände hans mamma, och denna personen ringde till familjen och berättade allt som killen sa i förtroende till psykvården. Detta ledde till att hans mamma och resterande del av familjen började konfrontera honom och hota honom. Han valde då att lämna psyket utan att få den hjälp han behövde.
    ----
    Hela den här grejen åt upp honom inifrån, och han blev helt galen. Det slutade med att han våldtog och skar upp/dödade 3 olika kvinnor i 3 olika delstater, varav den sista var Texas. Efter det tredje morden åkte han fast, och enligt honom var det den bästa dagen i hans liv, eftersom han då inte kunde skada fler kvinnor. När den här fängelseprästen i efterhand gick igenom hans fall och satte sig in i det så visade det sig att samtliga dödade kvinnor var skrämmande lika hans storasyster rent utseendemässigt.   




Svar på tråden Ditt möte med ondskan - Den värsta sorten du stöt på - Dela med dig