Barnens mamma tar droger

Förhoppningsvis är detta en fliing som kommer gå över. Hon var nyfiken och dessutom träffat på en charmig man som pysslar med kokain. 
Jag misstänker att detta kommer hålla på nåt halvår till, tills din f d fru vaknar till liv. En förälskelse gör en dum i huvudet. Faktiskt. När den sjunker undan, och skallen klarnar, så kommer hon se honom i hans rätta ljus. 

Håll huvudet kallt. Så länge inte barnen far illa. Det är ju inte så att de super skallen av sig, grälar och demolerar hemmet. Du är fortfarande den barnen ser upp till. Hans inflytande är inte så stort än.

Ring socialtjänsten och tala om att du vet att hon tagit droger och att du är oroad över hur detta påverkar barnen, vad de tycker, om du tex ska skriva en orosanmälan. De kommer då att kontakta henne och kalla till ett samtal. Förhoppningsvis kan det räcka att få henne att öppna ögonen och detta inte pågått så länge.
Gör det inte det, har du ju på ett tidigt stadium visat att du tar ansvar som en förälder ska och kan fortsätta ha kontakt med Socialtjänsten om det blir fler händelser. 

Klokt inlägg, instämmer till fullo.

Hej! Hamnade här av en riktigt slump.

Hur gamla är dina barn?

Så han är 27, och hon 38?

Bor ni i Västerort?

Hej alla

Jag har kontaktat socialen och gjort en orosanmälan, hon har "gått med på" att sluta men hon menar på att denna killen då inte ska göra något när dom är tillsammans men vad han gör när hon inte är där kan hon inte stå för.

Jag sa det att då får jag väl lika gärna polisanmäla honom då, men då drabbades hon av panik och sa att gör jag det och det kommer fram att hon har "avslöjat" honom, så riskerar hon att bli skadad.

Alltså jag vet inte vad jag skall göra, helt förstörd över hela situationen. Värt att tillägga är att hon är bipolär och det är troligtvis därför situationen ser ut som den gör, det berättigar den inte. Förr när vi var tillsammans har hon såklart haft sina perioder då också, men då har jag funnits där och kunnat bromsa ner det. Nu finns det snarare en man som triggar upp det.

Ska jag bara gå hårt mot hårt? 

Hej

Nej inte i Stockholm, är en annan del av Sverige. Tråkigt att höra att du är i samma sits. Dom är små.

Jag gjorde en orosanmälan men av olika anledningar har vi inte pratat med socialen än. Hennes föräldrar är riktigt förbannade på mig för att jag hänger ut deras dotter såhär och tycker att vi skulle lösa det här själva på egen hand, vilket jag har försökt. Under tiden som gått har hon försökt svälja burkar med lugnande tabletter (benso), skurit sig själv i armarna och till och med försökt hugga mig med en kniv, förvisso en brödkniv men ett anfall är ett anfall!

Hennes föräldrar liter fult ut på henne och menar att jag är sjuk i huvudet som gör så här mot deras dotter, dom vet om att hon är bipolär men dom verkar inte förstå vad det faktiskt innebär. Jag har inte sagt tilll socialen att allt det här har hänt och jag vill egentlignen bara säga allt och så får hon stå för sina misstag och de konsekvenser som de innebär. Men å andra sidan är jag också orolig om det verkligen är rätt beslut också. Någon som har upplevt likande och har något råd hur man ska ställa sig?

Självklart ska du säga allt! Blir väldigt konstigt om du tex inte säger att hon försökt attackera dig med kniv. Sen om hon gör nåt liknande igen, så säger du det DÅ? Det hade kanske kunnat undvikas om det hade påtalats efter första tillfället. 

Det här att man vill "skydda" trots att personen blir våldsam är ju inte ok. Tänk om hon blir våldsam när hon är ensam med barnen? När du pratar med Soc ska du givetvis inte svartmåla eller dramatisera utan bara berätta exakt när/hur något skedde och göra det utifrån barnens bästa, dvs det som lagen trycker mycket hårt på. Allt ska ske med tanke på barnens bästa, och det är knappast barnens bästa att vara hos en förälder som beter sig så där. Det skulle kunna bli så att du åtminstone tillfälligt, får hand om barnen och hon får hjälp med sina problem och sen, när hon visat att hon är ren osv, kan ni sakta bygga upp umgänget för hennes del igen. För att man ska komma dit behöver du berätta allt. 

Tack för svar! Har bara en dålig känsla i kroppen att jag har inte polisanmält något eller kontaktat någon om detta och då tänker jag att dom kanske tycker jag är oansvarig som inte tagit tag i det. Och så anses jag också vara en del av problemet. Kanske är dumtankar men man hör så många skrämselhistorier om socialtjänsten. 

För övrigt verkar hon ha slutat umgås med den där personen så det har rett ut sig, känns bara som att jag gjorde anmälan i onödan och kanske bara skapar problem. Någon som har erfarenheter från socialen? Jag är ändå den ansvariga i det här men blir mörkrädd efter allt man läser, barn som hämtas från skola och dagis osv.