Rätt beslut

Jag mamma till en tjej som nyss fyllde 13 år borde för 13 år och 9 månader sedan ha skaffat en vandrande pinne istället för att tänka tanken på ett gemensamt barn. I familjen fanns det redan en 6 1/2 år gammalt barn och livet var väldigt enkelt med oss tre.
Sedan kom hon yrvädret så vacker så snäll och så underbar lillasyster och dotter. Syskonkärleken var och är enorm allt är toppen bra förutom en liten detalj....
Jag känner mig som världens sämsta mamma. Jag anser inte att vi behöver skapa konflikter över allt, jag anser att vår flicka är bra mycket mognare än många andra i den åldern och då får jag inte bara arga blickar från mig själv utan naturligtvis ifrån andra mammor som anser att vår dotter borde, bör inte göra vissa saker i den åldern som hon nu är i.
Vår dotter lekte länge, hon lekte så länge så att jag på jobbet frågade mina arbetskolleger om hur länge deras barn lekte med tex dockor.
Var glad att hon leker blev svaret och jag kände mig lugn. Vår dotter har också haft oturen att få tampas mycket med sina diverse sjukdomar. Mycket provtagning, inläggning på sjukhus,operationer, penicillinkurer m.m sedan har hon haft den stora oturen att bli retat för den tjej hon då var för ca tre år sedan. För det var just för tre år sedan som hon kavlade upp sina ärmar, sträckte på huvudet, kasta dockorna och sminkade sig så fint precis så fint som alla youtoubers har lärt henne dom timmarna som hon suttit ensam på sitt rum. Hon skapade sig en roll, en roll som var helt främmande för både oss och henne själv. Personen som hon blev gjorde att hon skaffade sig äldre kompisar mellan 1 år och 3 år äldre kompisar. Hon fick mens och hon blev "vuxen" i ett barns kropp. Hon revolterade inte mot oss föräldrar mer än att hon ville ha tillåtelse till att vara den hon nu blivit.
Där är vi fortfarande och jag har känt mig och känner mig både vilsen och orolig.
Hon har nu en pojkvän som är tre år äldre och tjejkompisar som är mellan 1 år och 3 år äldre.
De som är i hennes ålder har behandlat henne som skrutt under alla år de som är äldre behandlar henne som den hon är.
Många tycker att vi är helt galna som låter vår dotter umgås med äldre...jag själv också ibland. Men så vänder jag på historien och tänker vi är väll mer galna om vi tvingar henne att sitta alldeles själv och inte ha några kompisar. Vad tycker ni?