Hur går jag vidare?

Känns som att du vill såra henne, att du tror att hon kommer att slänga ut honom om du berättar.

Fundera en stund på varför du vill ha en man som är otrogen? 

Varför vill du berätta för henne? Antagligen för att du hoppas att hon ska sparka ut honom och att han ser väljer dig. Men då misstar du dig och du förlorar honom definitivt då du framstår som en missunnsam skvallerbytta.

Vill du verkligen släppa istället för att hämnas, då slutar du att ha kontakt med honom! Inte lätt men det går.

Nej inte det att jag vill såra henne eller hoppas att hon ska slänga ut honom..om jag vill att han ska välja mig så skulle jag inte få han att avsky mig som han skulle om jag berättade.. Bara en naiv och korkad tanke att det är det enda sätt för mig att ta mig ur detta.. tycker om honom av hela mitt hjärta men kan inte släppa honom fast jag vet att det inte finns nån framtid. Är så hemskt förvirrad och allt detta tar så mycket energi. Så är tacksam för alla råd ????

Jag har varit där du är. Idag kan jag ärligt säga att jag aldrig i livet skulle vilja ha honom. Vem vill ha nån som ljuger den person den säger sig älska och delar livet med? Då var jag förälskad och hoppades av hela mitt hjärta att det var äkta mellan oss och att vi var som gjorda för varandra. Nu tycker jag synd om hans sambo som lever med en otrogen man som säkert är otrogen i skrivande stund. Alla år som hon utan att veta, slösar på att vara med honom. Jag berättade aldrig, tyckte att det var något mellan dem. Men förr eller senare kommer saker fram.

?Försök aldrig tvinga människor att göra plats för sig i sina hjärtan. Är din kärlek obesvarad- vänd dig om, sträck på dig och gå därifrån? Tomas Gunnarsson

Visst är det så, jag förtjänar nåt bättre och det vet jag innerst inne.. Sant, saker kommer till slut fram. Han tar nog däremot för givet att jag aldrig kommer säga nåt. Bara för att vi inte ses just nu men har ändå daglig kontakt så tror jag han inte anser att han gör nåt fel nu ????

Jag har varit i exakt samma sits. Jag var sjukt(!) förälskad och kunde inte säga nej när han hörde av sig. Kunde inte låta bli att svara. Jag bad honom dra åt helvete och lämna mig ifred flera gånger men han kom ändå tillbaka och jag föll igen.

Jag sa till honom att om han hör av sig en gång till så berättar jag för henne, så det var så det blev. Det har varit en kaotisk tid ärligt talat. Hon lämnade honom, han har fortsatt träffa mig och gjort allt för att få henne tillbaka och lovat henne att han inte träffat mig mer.

Nu har hon träffat en ny och jag har träffat en ny och han är ensam och beter sig tydligen som ett psykfall mot henne. Efter x antal år klarade jag äntligen av att blockera honom efter att han velat ha "ännu mer tid" innan vi kunde börja träffas på riktigt, så mig kan han inte ens kontakta längre.

Lite kortfattat om hur det gick för mig. Såhär som det är nu så önskar jag att jag hade varit stark nog att blockera honom redan förra året ( Typ 9 månader sen allt kom ut) för det hade besparat både mig och henne mycket lidande. Å andra sidan tror jag att det här var det bästa som hänt oss båda i långa loppet. Hon har träffat en bra man och jag mår inte dåligt längre.

Så hur ska du göra? Jag skulle säga att du ska göra som mig. Lägg bollen hos honom. Vill han stanna hos henne ska han ge fan i dig och prioritera sin sambo. Vill han ha dig ska han lämna henne nu genast.

Oavsett vilket så kommer du bli lyckligare och må bättre om han försvinner ur ditt liv, för såna här relationer kan inte vara annat än destruktiva.

Jag önskar att jag kunde vara stark nog att be han dra.. men det är samma här jag kan inte låta bli att svara. Jag känner mig fast på nåt sätt. Vi har försökt avsluta kontakten flera ggr men aldrig lyckats helt.. Är väl en stor anledning till att jag inte berättat för henne är att jag inte vill förlora honom(fast jag egentligen inte har honom) ???? samtidigt som man tänker att hon förtjänar att veta vad han gör och besluta själv om hon vill slösa mer tid på han.

Bryt med honom. Att fortsätta hålla kontakten är som att klia på ett myggbett, känns skönt för stunden men förvärrar och förlänger plågan.

Sambon är faktiskt hans huvudvärk.

Finns tyvärr bara förlorare, se till att det inte blir hatiskt.

Bara att bryta. Ta bort hans nummer, svara inte om han ringer, ta bort honom fran sociala media, etc.

Du ska inte be honom dra, du ska bara lugnt säga till honom att nu är det nog och sätta upp en vägg om han iallafall forsoker kontakta dig. Det är bara att bestämma dig.

Exakt! Ta inte den fega och passiva väg som anonym(Samma) gjorde genom att lägga över allt ansvar på mannen och hans sambo.

Bara bryt! Inget behöver förklaras eller nåt. Bara ta bort honom ur ditt liv!

Berätta för henne om du vill men gör det inte för att du tror det ska gynna dig på något sätt. berätta bara för henne om du tror att det vore bra för henne att veta. 

Men ta bort honom ur dina adress- och nummerlistor eller på sociala medier. Blockera hans nummer osv. 

Jag hade "något" med en person när jag höll på att genomgå skilsmässa. Han ville också skilja sig sa han redan i början när vi stötte på varann. Då var det inte aktuellt med något annat än vänskap. De hade ett torftigt äktenskap och de talade inte med varann, insåg jag efter ett tag när vi kom igång att prata. Han fick mycket starka känslor för mig, han hade aldrig pratat med någon som med mig osv. Jag fick också känslor men hade lite fullt upp med mitt liv just då Vi höll kontakt mest via nätet. 
Det rullade väl på sådär, vi hade väl båda behov av att prata. Sen var jag skild, han hälsade på mig, men han hade ff inte tagit ett enda steg mot skilsmässa trots att han sa att han ville det, vi hade sex och han blev väl om möjligt ännu mer förtjust i mig. Där kände jag plötsligt hur fel det var när jag var singel och inte han så jag sa att han fick ta tag i detta nu eller så avslutade vi. Han blev rädd, ledsen, ängslig. Sa att om jag kunde hjälpa honom att skilja sig (typ). Här nånstans började jag nästan förakta. 
Jag sa "om jag inte fanns, skulle du skilja dig då" Han svarade "nej, antagligen inte, för det skulle vara så mycket besvär". 
Jag sa att jag inte ville inte vara språngbrädan som fick honom att lämna. Är han inte säker på att han vill lämna oavsett jag  fanns eller inte, så var jag inte intresserad. Han tog det mycket hårt, men jag var tydlig!

Det är det du också måste vara TS. 

Hur slutade historien då? Jo, i flera månader kämpade han med sig själv för att inte kontakta mig. Först gjorde han det nån gång i veckan (mail), sen skrev han till mig en gång i månaden. Sen startade han en blogg som var hemlig som jag fick inloggning till där han skrev om sina tankar. Jag loggade aldrig in och läste. Till slut la han ner den och efter det har vi inte haft kontakt alls.
Detta är ganska många år sen och guess what - de är fortfarande gifta! 

Därför tänker jag alltid när jag läser liknande trådar som denna att man ska aldrig, aldrig gå på, eller tro på någon som fortfarande inte har lämnat den relationen de hade. Att både ha kakan och äta den är nog många som gör om de råkar få chansen och du TS, ger honom chansen om ni fortsätter ha kontakt.