Är min 5 åring normal?

Till att börja med så föreslår jag starkt att ni sparar moralkakorna till en annan tråd. Är ute efter konkreta svar från egna erfarenheter och upplevelser.

Min 5 åring är stundvis fullständigt out of control och vill veta hur normalt det är och om det är något jag behöver söka hjälp för.

Till att börja med kan jag redan nu påpeka att hon alltid har varit krånglig med allt vad det innebär. Det är klagomål och tjat om allting. Vill inte äta, vill inte sova, vill inte vara hemma, vill inte borsta tänderna, vill inte duscha, vill inte klä sig rätt, vill inte lära sig något, lyssnar inte, vill inte lägga sig utan är gärna uppe till 01:00-02:00 om man tillåter det. Alltid tjat om att hon inte vill sova. Får knappt henne i säng vid 20-21. Vaknar alltid mitt i natten. Vaknar därefter tidigt på morgonen ca 05-06. Ibland tidigare. Måste påminnas om allting så som att bädda och borsta tänder eller byta om från pyjamas till hemmakläder. Är allmänt bråkig. Alltid arg. Alltid uttråkad. Gör grimaser och miner som om det är världens undergång. Kommer sällan överens med andra barn. Suger åt sig negativa beteenden och negativa ord som en svamp. Hon frågar alltid vad "vi ska göra sen" samtidigt som vi håller på med något som exempelvis lära sig skriva, äta, vara ute eller vad det nu är. Blir arg och får utbrott om hon får ett NEJ i svar på något olämpligt som hon göra. Ljuger mycket. Påpekar ofta att hon vill bli stor och bestämma allting själv. Hon har för närstående påpekat att hon ska smyga ut hemifrån och tänker mycket på att hon ska bli stor och aldrig behöver då lyssna på vuxna. Hon är allmänt glömsk. Dålig koll på veckodagar då hon endast vet att efter fredag är det lördag och då får hon godis. Hennes beteende ändras drastiskt i närheten av sötsaker. Hon äter sötsaker på ett extremt sätt. Glufsar i sig kakor och godis som en missbrukare och får dålig attityd av det så jag misstänker något typ av sockerberoende fastän hon i stort bara äter nån enstaka sötsak och en ask godis på lördag. Hon är allmänt respektlös. Är alltid noga med att tala om för en att det inte är jag som mamma bestämmer. Skriker när hon inte får som hon vill. Exempelvis tidigare idag skrek hon vid ett utbrott "jag hatarrrr min mamma jag hatar min mamma jag hatar min mamma" pga att kl var snart 18:00 och jag bad henne komma in för att titta på bolibompa. Hon spänner hela kroppen när hon få sådana utbrott. Kallar andr barn för syster. Vet ingen skillnad på egna syskon och andra barn utan att tro att någon kompis på gården är hennes syster. Hon har väldigt svårt för att umgås med andra barn så hon har inga vänner. Bestämmer allt när hon leker annars bråkar hon och går iväg. Har sönder cykel, sparkcykel och leksaker pga väldigt oförsiktig. Tittar och glor på en när man sitter och äter som om hon har nånting att säga men när man frågar vad det är säger hon ingenting. Ljuger om allt. Anpassar svar på frågor till det man som vuxen vill höra för att komma undan. Hon har ett extremt behov av närhet. Skulle kunna kramas och pussas i flera timmar utan avbrott. Hon har dålig fokus. Kan hoppa från aktivitet till aktivitet med sekunder i mellanrum. Förstår sällan innebörden av orden hon använder och använder ofta fel ord. Dåliga formuleringar för sin ålder. Pratar konstant om man inte stoppar henne. Alltså KONSTANT! Och oftast är det väldigt oviktiga saker som hon upprepar. Vill hels tiden vara ute. Frågar ofta om vi ska ut på promenad fastäm det är läggdags eller precis kommit hem från förskolan eller stan. Man måste hålla uppsikt över henne hela tiden annars gör hon något dumt. Har otaliga blåmärken från knäna och neråt pga hon ramlar och slår sig hela tiden och verkar inte känna smärta. När jag frågar vad dagens barnprogram handlade om vet hon inte. Hon tittar mycket på färgglada barnprogram. Säger att hon älskar mig om hon får slut på saker att prata om. Utvecklar snabbt intresse för andra likasinnade barn och blir besatt av de och pratar om de konstant. Inget intresse för att leka med lugna barn. Om man inte stoppar henne kan hon hoppa på en säng soffa trampolin eller något i timmar utan att ta en paus. Håller gärna bajs tills hon nästan bajsar på sig. Alltid bajsfläckar på hennes trosor. Jag måste med andra ord lägga ner all tid åt att få henne och fungera relativt normalt. Hon kan träffa någon i en timme och börjar kramas och säga att hon älskar den personen. Gråter när den personen går iväg och säger att hon saknar personen. Det kan vara en granne, danslärare, barnläkare eller vem som helst. Mycket mycket mer.

Förskolan har klagat en hel del. Påpekat att hon behöver lära sig att lyssna mm. De bråkiga barnen umgås med varandra och hittar på dumheter så på förskolan trivs hon bäst. Eftersom de redan vet att hon är lite speciell så verkar det som om de inte tar hennes egenskaper på allvar.

Jag känner mig fängslad i mitt eget liv. Jag kan inte umgås med andra pga henne. Kan ej gå ut på stan utan att det blir bråk om att hon klättrar, rör allting i affären och välter kundvagnen. Om det saknas lite mat i kyskåpet så säger hon till andra vi har ingenting att äta, kylskåpet är tomt. Hon har för sig att när hon lägger sig så har jag godiskalas och äter bullar tills hon vaknar. Passar på och bråkar framför främmande och vill gärna se min reaktion. Hon kan följa med folk var som helst om inte jag håller koll på henne. Hon kallar barnvakten för mamma efter 1 timme och vill ej komma hem. Äter allt på förskolan men hemma är allting äckligt. Sväljer snor hela tiden och ibland tuggar och gurglar snoret lite. Ja du, listan är längre. Vad ska jag göra? Jag orkar inte med socialens utredning pga det kommer troligtvis leda till att hon blir omhändertagen. Jag vet att hon har stora problem och jag har gjort allt för att hon ska få en ordentlig uppfostran men det är hopplöst. Skulle kunna skriva 10 a4or med alla mina försök till att förändra hennes beteende men går ej. Hjälp!

Till att börja med så föreslår jag starkt att ni sparar moralkakorna till en annan tråd. Är ute efter konkreta svar från egna erfarenheter och upplevelser.

Min 5 åring är stundvis fullständigt out of control och vill veta hur normalt det är och om det är något jag behöver söka hjälp för.

Till att börja med kan jag redan nu påpeka att hon alltid har varit krånglig med allt vad det innebär. Det är klagomål och tjat om allting. Vill inte äta, vill inte sova, vill inte vara hemma, vill inte borsta tänderna, vill inte duscha, vill inte klä sig rätt, vill inte lära sig något, lyssnar inte, vill inte lägga sig utan är gärna uppe till 01:00-02:00 om man tillåter det. Alltid tjat om att hon inte vill sova. Får knappt henne i säng vid 20-21. Vaknar alltid mitt i natten. Vaknar därefter tidigt på morgonen ca 05-06. Ibland tidigare. Måste påminnas om allting så som att bädda och borsta tänder eller byta om från pyjamas till hemmakläder. Är allmänt bråkig. Alltid arg. Alltid uttråkad. Gör grimaser och miner som om det är världens undergång. Kommer sällan överens med andra barn. Suger åt sig negativa beteenden och negativa ord som en svamp. Hon frågar alltid vad "vi ska göra sen" samtidigt som vi håller på med något som exempelvis lära sig skriva, äta, vara ute eller vad det nu är. Blir arg och får utbrott om hon får ett NEJ i svar på något olämpligt som hon göra. Ljuger mycket. Påpekar ofta att hon vill bli stor och bestämma allting själv. Hon har för närstående påpekat att hon ska smyga ut hemifrån och tänker mycket på att hon ska bli stor och aldrig behöver då lyssna på vuxna. Hon är allmänt glömsk. Dålig koll på veckodagar då hon endast vet att efter fredag är det lördag och då får hon godis. Hennes beteende ändras drastiskt i närheten av sötsaker. Hon äter sötsaker på ett extremt sätt. Glufsar i sig kakor och godis som en missbrukare och får dålig attityd av det så jag misstänker något typ av sockerberoende fastän hon i stort bara äter nån enstaka sötsak och en ask godis på lördag. Hon är allmänt respektlös. Är alltid noga med att tala om för en att det inte är jag som mamma bestämmer. Skriker när hon inte får som hon vill. Exempelvis tidigare idag skrek hon vid ett utbrott "jag hatarrrr min mamma jag hatar min mamma jag hatar min mamma" pga att kl var snart 18:00 och jag bad henne komma in för att titta på bolibompa. Hon spänner hela kroppen när hon få sådana utbrott. Kallar andr barn för syster. Vet ingen skillnad på egna syskon och andra barn utan att tro att någon kompis på gården är hennes syster. Hon har väldigt svårt för att umgås med andra barn så hon har inga vänner. Bestämmer allt när hon leker annars bråkar hon och går iväg. Har sönder cykel, sparkcykel och leksaker pga väldigt oförsiktig. Tittar och glor på en när man sitter och äter som om hon har nånting att säga men när man frågar vad det är säger hon ingenting. Ljuger om allt. Anpassar svar på frågor till det man som vuxen vill höra för att komma undan. Hon har ett extremt behov av närhet. Skulle kunna kramas och pussas i flera timmar utan avbrott. Hon har dålig fokus. Kan hoppa från aktivitet till aktivitet med sekunder i mellanrum. Förstår sällan innebörden av orden hon använder och använder ofta fel ord. Dåliga formuleringar för sin ålder. Pratar konstant om man inte stoppar henne. Alltså KONSTANT! Och oftast är det väldigt oviktiga saker som hon upprepar. Vill hels tiden vara ute. Frågar ofta om vi ska ut på promenad fastäm det är läggdags eller precis kommit hem från förskolan eller stan. Man måste hålla uppsikt över henne hela tiden annars gör hon något dumt. Har otaliga blåmärken från knäna och neråt pga hon ramlar och slår sig hela tiden och verkar inte känna smärta. När jag frågar vad dagens barnprogram handlade om vet hon inte. Hon tittar mycket på färgglada barnprogram. Säger att hon älskar mig om hon får slut på saker att prata om. Utvecklar snabbt intresse för andra likasinnade barn och blir besatt av de och pratar om de konstant. Inget intresse för att leka med lugna barn. Om man inte stoppar henne kan hon hoppa på en säng soffa trampolin eller något i timmar utan att ta en paus. Håller gärna bajs tills hon nästan bajsar på sig. Alltid bajsfläckar på hennes trosor. Jag måste med andra ord lägga ner all tid åt att få henne och fungera relativt normalt. Hon kan träffa någon i en timme och börjar kramas och säga att hon älskar den personen. Gråter när den personen går iväg och säger att hon saknar personen. Det kan vara en granne, danslärare, barnläkare eller vem som helst. Mycket mycket mer.

Förskolan har klagat en hel del. Påpekat att hon behöver lära sig att lyssna mm. De bråkiga barnen umgås med varandra och hittar på dumheter så på förskolan trivs hon bäst. Eftersom de redan vet att hon är lite speciell så verkar det som om de inte tar hennes egenskaper på allvar.

Jag känner mig fängslad i mitt eget liv. Jag kan inte umgås med andra pga henne. Kan ej gå ut på stan utan att det blir bråk om att hon klättrar, rör allting i affären och välter kundvagnen. Om det saknas lite mat i kyskåpet så säger hon till andra vi har ingenting att äta, kylskåpet är tomt. Hon har för sig att när hon lägger sig så har jag godiskalas och äter bullar tills hon vaknar. Passar på och bråkar framför främmande och vill gärna se min reaktion. Hon kan följa med folk var som helst om inte jag håller koll på henne. Hon kallar barnvakten för mamma efter 1 timme och vill ej komma hem. Äter allt på förskolan men hemma är allting äckligt. Sväljer snor hela tiden och ibland tuggar och gurglar snoret lite. Ja du, listan är längre. Vad ska jag göra? Jag orkar inte med socialens utredning pga det kommer troligtvis leda till att hon blir omhändertagen. Jag vet att hon har stora problem och jag har gjort allt för att hon ska få en ordentlig uppfostran men det är hopplöst. Skulle kunna skriva 10 a4or med alla mina försök till att förändra hennes beteende men går ej. Hjälp!

Påminner en del om hur min 10-åring var i den åldern.

Han visade sig ha en oupptäckt allergi. Med kost utan och behandling för sura uppstötningar blev han en helt annan unge och började sova bättre, kunna fokusera på saker och tålamod och humör blev väldigt mycket bättre.

Får lite känslan av ditt inlägg att din dotter också försöker springa ifrån sig själv. Kanske för att hålla sig vaken om hon konstant sover för lite eller för att ignorera något annat i kroppen.

Det låter som hon sover väldigt lite, hur många timmar får hon ihop i snitt?

Har du läst ?Barn som bråkar?-boken? Annars kan jag verkligen rekommendera den. Perfekt för föräldrar i din situation. Perfekt för alla föräldrar egentligen, men verkligen när man upplever barnet så som du gör.

Men då är hon kanske det, låter ju lite ADHD över det hela. Dags att kontakta bup för utredning? Vår 6-åring har också väldigt frekventa raseriutbrott när hon får ett nej, så vissa delar i beteendet tror jag är åldersadekvata, men aktivitetsnivån och intensiteten hos din dotter låter kanske lite väl extrem.