Negativa barn - hur hjälpa?

Min 10 åring är fantastisk, rolig och underbar. Men hon är tyvärr ofta negativ eller snarare att hon väljer att se det negativa i allt. Tex kalaset hade en massa roliga lekar MEN maten var inte god, konserten var bra MEN sista låten var det någon lång som ställde sig framför henne osv. Svårt att ge exempel men när andra bara njuter av stunden klagar hon på smågrejer. Tittar mig avundsjukt omkring och ser hur kul andra har tillsammans. Hennes kompisar tycker att hon är tråkig ibland och att hon surar mycket. Är rädd att de till sist inte vill vara med henne men det hjälper inte att säga det till henne (men är för en kort stund).

Hon hänger också upp sig på saker, kan flera timmar efter att någon tex trampat henne på tårna och inte bad om ursäkt störa sig på det. Det är ju väldigt energikrävande för henne.

Jag vet att vi alla har vår personlighet men finns det nått sätt jag kan hjälpa henne att inte ta pt sig så mycket och hela tiden se det negativa? Vill ju inte att folk ska tycka illa om henne. Jag tycker själv det är supertrist och det drar ju ner humöret för mig.

Barn gör inte som du säger, de gör som du själv gör, har du tänkt på hur du själv beter dig? Det är speciellt oroande att du inte en enda gång verkar fundera på att din lilla flicka faktiskt kanske inte mår så bra och det är därför hon beter sig så här, istället är du sur för att hon drar ner ditt humör...hur jäkla självisk kan man vara som förälder, det kanske förklarar varför din dotter inte är så glad?

Fy vilket dåligt svar. Ts ber ju just om tips hur hon kan hjälpa sitt barn och får till svar att hon är självisk?! Hur är det själviskt att vilja hjälpa? Hon skriver ju inte bara att det drar ner hennes humör utan att hon är rädd att barnet ska förlora kompisar.

Vi har också en son som stämmer in exakt på beskrivningen så följer denna tråd för tips. Och ja, det är asjobbigt. Han drar ner mitt och resten av familjens humör. Han är alltid otacksam när man gör något roligt, hittar bara saker att klaga på och kan sura länge över saker. Mycket bråk här hemma som både han, jag och syskon påverkas av. Så ja det är jobbigt och sådana barn förstör stämningen och man blir galen ibland. Det är fakta. Men det utesluter inte att man är bekymrad för barnets skull och vill hjälpa barnet med det. Det är tråkigt för ALLA, både barnet själv och omgivning. Tänker inte skämmas och bli kallad självisk för att jag tänker på mig och syskon också och inte bara på det negativa barnet. Alla ska väl få må bra i familjen. Man är inte självisk för att man tycker det är jobbigt att barnet förstör för alla hela tiden. För det är jobbigt.

Du kanske ska prata med henne om förväntningar. Att man får räkna med att saker inte blir perfekta utan att man kan få en dålig plats på en konsert eller bli serverad något man inte tycker om - att det är en del av livet och att man får bita ihop och acceptera det jobbiga för att få en chans att njuta av det som ändå är roligt.