Effekter av våld

Hej, jag känner igen mig i det du skriver, lever ett bra och trygt liv med god ekonomi/arbete/boende osv. För mig börja det där komma när äldst dottern börja skolan. Vad är en bra förälder, vad är normalt, allt sådant jag aldrig upplevt själv. Jag gick om prata med någon, berätta om situationer och min kontakt till mina föräldrar, är det normalt vad är normalt varför gjorde de så här? Hjälpte mycket att lägga korten på borden och faktiskt gå igenom barndomen och se vart gick det fel och varför, varför mår jag så här. Vad är det för fel på mina föräldrar? Skulle de vara missbrukar så skulle jag veta i vuxen ålder varför det blev som det blev, men de är de ju inte. 
Tycker iaf att det hjälpte mig att prata med någon, då pratat vi inte så mycket om hur jag mår utan vad det är som gör det, vilka minnen, tankar osv. Det erbjuds i vissa kommuner som gruppsamtal med. Det kanske skulle vara något? Att gå igenom barndomen bit för bit, så du får ett grepp om det och inte bara en massa okontrollerade känslor i en storm i huvudet.

Usch, jag blev också misshandlad som barn. Min mamma mådde dåligt och hon tog ut sin ilska på mig. Hon har antagligen x antal diagnoser också. 

Jag vet hur det känns. Den känslan av att vara övergiven, att inte känna sig trygg någonstans. Trots att jag är vuxen nu känner jag inte mig alltid trygg i mitt egna hem. 

Min ekonomi är inte bra. Hade skulder länge, men de har jag i alla fall betalat av nu. Skönt att du har en god ekonomi. Hur har ni två i tråden gjort? Själv kan jag inte arbeta. Det är något jag naturligtvis är ledsen över. 

Hej! Skönt att skulderna är borta!
Tips är att spara. Jag har ett lönekonto (där lön, barnbidrag och underhåll kommer in och alla räkningar betalas).
När det är gjort så lever jag och barnen på ungefär 7000 i månaden, har jag 10t kvar efter räkningarna är dragna sparas 2, är det 15 sparas 7t. Så ha inget fast belopp du måste spara, utan ha ett fast belopp du rör dig med varje månad. De pengar som är kvar för jag över en tusenlapp i taget till bankkortet, då är det lättare att hålla koll, så lätt att dra kortet och är man ni på ica för man vill ha mjöl så kostar det alltid 200-300
endå.

Privat annars har jag kämpat på för jag måste, har ju barn. Arbeta är tufft vissa dagar/veckor men skönt med fasta rutiner och veta vad som händer, då det inte var det lättaste att ha kontroll på som barn. Har haft samma arbetsgivare några år, han vet om den kortfattade historien om mitt liv, mår jag inte bra och inte orkar prata med någon så säger jag bara det på morgonen, sätter på radion och gör mitt jobb, att göra själva arbetet har aldrig vart problemet utan att fungera i en normal relation med kollegor har vart problemet för mig, jag är så van att vara själv så kan tycka det är jobbigt att vara social varje dag. Har även svårt att förstå normala "koder" som det kallas. Vilket är svårt för kollegorna att förstå då jag även kan verka extremt social vissa dagar, men det hänger kvar från förr då man måla upp en annan människa när man var runt om folk.
Jag har faktiskt fått otroligt mycket stöd av arbetsgivaren, han kanske inte tycker att han ska ha stående ovationer men för mig som kommer från ingenting betyder det allt att bara ha någon som bryr sig, bara för att. Stött och hjälpa till, om det för honom är en sådan obetydlig sak som hugga julgran eller ge lite värmande ord då och då. Men för mig är det mer än vad jag fått under hela min barndom. Han har redan slagit båda mina föräldrar tillsammans med hästlängder och sopat igen den där svarta avgrunden i mig en hel del. Tror nog att om några år kan jag till och med skaffa en normalt fungerande kärleksrelation. Haha.
Gud det är sorgligt faktiskt, nu när jag ser det skrivet såhär. 
Har ingen relation alls med mina föräldrar idag. Gått 2 år sedan jag prata med mamma, kanske därför jag mår bättre.Släppt det gamla sikta på det nya (som jag inte vet vad det är).

Har du nå mål i livet? Just nu försöker jag köpa hus. Så tänker inte på annat än det och vardag

Hej, och tack för att du svarade. Det här med att spara är svårt. Jag kommer från fattiga uppväxtförhållanden. Det var bara billig mat som inte mättade länge. Kläderna var billiga, skorna likaså. Jag shoppade aldrig för nöjes skull. Jag hade inte ens det mest basala ibland. Ja, nu har jag tagit igen det som vuxen. Men jag försöker säga upp tidningsprenumerationer och liknande som jag inte behöver. 

Fint att du har en sådan förstående arbetsgivare. Förstår att han har en viktig roll i ditt liv. 

Jag förstår hur du menar när du säger "normala koder". För mig har det också varit svårt att umgås med folk. Jag har inte alltid vetat hur jag ska bete mig. Jag har ju alltid haft en fasad utåt, och den fasaden slukar min energi. Jag är dock en väldigt social människa. Jag tycker om att umgås med folk, men det tog ett tag för mig att klura ut hur jag skulle hitta vänner, och hur jag skulle umgås med dem. Det var som att skruva ihop en möbel utan en manual, haha. De som haft en bra uppväxt har liksom fått den manualen gratis. 

Hoppas du kan skaffa en bra kärleksrelation. Hur har dina tidigare relationer sett ut? (om jag får ställa den känsliga frågan)

Jag vill plugga klart. Har samlat på mig flera kurser under årens lopp. Vill lägga till några för att bredda mina karriärmöjligheter :)