Forum Graviditet - Pappagrupp
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Vättskrämd men överlycklig Förstagångsfar

    Lör 18 aug 20:13 Läst 2199 gånger Totalt 10 svar
    Lör 18 aug 20:13

    Halloj!

    Jag befinner mig både i shock, eufori och rädsla just mu,

    Jag skall nämligen bli pappa för första gången!

    Jag är rädd, orolig, överbeskyddande och oerhört shockad att bli far till ett eget barn!

    Till saken hör att detta är inte mitt första (egentligen) men mitt ex födde dödfött och barnet gick inte att rädda, så nu är jag extra orolig då min sambo även fått flera missfall och jag ej fick vara delaktig i mitt ex graviditet då vi separerat innan jag fick reda på att hon ens var gravid!

    Någon med erfatenheter eller så som kan ge några tips? Har kollat runt olika men då vi valt att inte gå ut för offentligt med det har jag ej måmga att prata med det om tyvärr!

  • Lör 18 aug 20:34 #1

    För egen del brukar det funka att hantera oro genom att prata om den. Låter som att din orosnivå är ganska hög. Har inte erfarenhet av just det du beskriver. Mvc kanske kan hjälpa? Eller stöttar de bara mamman?

  • Lör 18 aug 21:24 #2

    Jag pratar med sambon väldogt mkt och får bra stöttning också och hon säger att allt ör ok med henne, bara att hon är trött, har växtvärk och illamående (hon är i v.7) så det är fortfarande tidigt!

    Vi skallin på uötraljud på tisdag och sen träffa barnmorska 28:e!

    Hon har tvekat innan på om hon skall behålla eller ta bort barnet men efter mycket diskuterande fram och tillbaka har vi kommit fram gemensamt till att behålla det!

  • Tor 23 aug 01:33 #3

    Att få reda på att man ska bli Pappa är precis som du säger en smärre chock och en berg och dalbana av motstridiga känslor som rusar vilt i kroppen och psyket även om man velat ha barn.

    Min äldsta fick jag väldigt oplanerat, tidigt i livet och med en tjej jag inte alls hade något slags kärleksförhållande med. Så det går kanske inte att jämföra riktigt. Men även när min nuvarande fru och jag fick våra tvillingar under ordnade former, om än mycket tidigt in i vårt förhållande, så översköljdes jag av overklighetskänslor. Nästan känslor av chock och hade svårt att ta in att jag skulle bli pappa igen. Jag skaffade på mina föräldrars inrådan psykoterapi-samtal för att bearbeta och sortera känslorna som höll på att rusa iväg och bli övermäktiga. Det hjälpte mig väldigt mycket.

  • wfpoih­of
    Visa endast
    Tor 23 aug 02:04 #4

    Lycka till.

    Vättar är inte att leka med.

  • Fre 24 aug 15:19 #5
    Richard1986 skrev 2018-08-23 01:33:04 följande:

    Att få reda på att man ska bli Pappa är precis som du säger en smärre chock och en berg och dalbana av motstridiga känslor som rusar vilt i kroppen och psyket även om man velat ha barn.

    Min äldsta fick jag väldigt oplanerat, tidigt i livet och med en tjej jag inte alls hade något slags kärleksförhållande med. Så det går kanske inte att jämföra riktigt. Men även när min nuvarande fru och jag fick våra tvillingar under ordnade former, om än mycket tidigt in i vårt förhållande, så översköljdes jag av overklighetskänslor. Nästan känslor av chock och hade svårt att ta in att jag skulle bli pappa igen. Jag skaffade på mina föräldrars inrådan psykoterapi-samtal för att bearbeta och sortera känslorna som höll på att rusa iväg och bli övermäktiga. Det hjälpte mig väldigt mycket.


    Vi båda kämpar psykisk ohälsa, hon velar fram å tillbaka ang abort men jag vill verkligen inte ta bort barnet alls.

    Hon tror jag skall lämna henne och att det skall bli tvister som det slutat med under hennes tidigare förhållanden! Jag försöker att lugna henne och säga att det inte kommer bli så men hon är ändå väldigt kluven! Detta har bråkat mycket med mitt payke, såpass mkt att jag åter igen efter ; år tagit tillbaka mitt negativa självskadebeteende och självmordstankarna kommer så har tagit kontakt med psykvården, fått tabletter och samtalskontakt med remiss för trauma terapi!

    Vi har valt att ta helgen på eget håll ifrån varandra för att samla tankarna och se om saknaden kvarstår eller om vi bara hade en snabb ?sommarflirt? vilket det inte är från min sida, men förstår såklart att hon är rädd när hennes ex varit svin mot henne (och även jag inte varit den bästa alltid pga all stress och oro)
  • Fre 24 aug 16:37 #6
    Toffel92 skrev 2018-08-24 15:19:43 följande:

    Vi båda kämpar psykisk ohälsa, hon velar fram å tillbaka ang abort men jag vill verkligen inte ta bort barnet alls.

    Hon tror jag skall lämna henne och att det skall bli tvister som det slutat med under hennes tidigare förhållanden! Jag försöker att lugna henne och säga att det inte kommer bli så men hon är ändå väldigt kluven! Detta har bråkat mycket med mitt payke, såpass mkt att jag åter igen efter ; år tagit tillbaka mitt negativa självskadebeteende och självmordstankarna kommer så har tagit kontakt med psykvården, fått tabletter och samtalskontakt med remiss för trauma terapi!

    Vi har valt att ta helgen på eget håll ifrån varandra för att samla tankarna och se om saknaden kvarstår eller om vi bara hade en snabb ?sommarflirt? vilket det inte är från min sida, men förstår såklart att hon är rädd när hennes ex varit svin mot henne (och även jag inte varit den bästa alltid pga all stress och oro)


    Ok. Bra att du tar emot hjälp för psyket !! Det är det bästa jag har gjort. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det ännu tidigare. Då hade förmodligen några år av destruktivt leverne besparats.

    Jobbigt när hon har så dåliga erfarenheter från hennes ex. Förståeligt att hon är rädd. Hoppas du förstår bara att det beror inte alls på dig ! Även om jag förstår att du tycker att det är jättejobbigt.

    Det låter iallafall inte på det du beskriver som att det är någon risk att du skulle hållas utanför graviditeten denna gång. Hon kanske också är osäker på hur hon ska göra om ni även haft ett kort förhållande bara. Visa henne att du stöttar henne helhjärtat oavsett vad hon tar för beslut.
  • Tis 11 sep 23:47 #7

    Du har sambo och vad tycker hon om att ditt ex är gravid i v 7? Förstog jag Rätt?

  • Anonym (Nina)
    Visa endast
    Ons 12 sep 00:02 #8
    Summerchild skrev 2018-09-11 23:47:02 följande:

    Du har sambo och vad tycker hon om att ditt ex är gravid i v 7? Förstog jag Rätt?


    Det är väl hans sambo som är gravid i vecka 7?

    Men jag fattar inte heller riktigt, i ena inlägget benämns hon som "sambo", i nästa "en snabb sommarflirt"...
  • Ons 12 sep 19:18 #9
    Anonym (Nina) skrev 2018-09-12 00:02:04 följande:

    Det är väl hans sambo som är gravid i vecka 7?

    Men jag fattar inte heller riktigt, i ena inlägget benämns hon som "sambo", i nästa "en snabb sommarflirt"...


    Det var så gammalt inlägg :)
  • Ons 12 sep 19:20 #10
    Anonym (Nina) skrev 2018-09-12 00:02:04 följande:

    Det är väl hans sambo som är gravid i vecka 7?

    Men jag fattar inte heller riktigt, i ena inlägget benämns hon som "sambo", i nästa "en snabb sommarflirt"...


    Nä nu trodde jag att det var 2017 han skrev. Jag är yr i bollen av allt ...kan du berätta ts hur sambo och det ligger till? Grattis iaf.

SE VÅRA MEST POPULÄRA KLIPP JUST NU

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll