Hantera skrikande 3,5-åring! Råd önskas!

Min son född 14, har alltid varit explosiv. Grät mycket som liten, ville bli buren, missnöjd och ganska gnällig. Men också underbar!! Så klart.

Jag kan ta hans utbrott att han blir arg eller ledsen; så är ju de flesta ungar i hans ålder. Men hans skrikande, herregud!! Det kan vara för motgångar, trötthet eller vad som helst. Det är så klart helt okej att uttrycka sina känslor, men det måste finnas någon gräns för detta skrikande. Jag tror knappt jag hört nån unge gasta så högt ibland. Ju mer man säger till ju värre blir det. Önskar ibland att vi bodde isolerat på landet så kunde man hantera det lättare. Det är så mycket svårare i flerfamiljshus och man måste ta hänsyn till grannar osv. Än så länge har ingen klagat, tack och lov.

Hur hanterar ni skrik?? Att bara ignorera funkar ju inte när det vrålas så satans högt. Det känns som vi provat allt. Och det känns som att han vet att skrikandet är det absolut värsta vi vet, och därför tar till det. På förskolan beter han sig aldrig så, och han är väldigt orolig att de ska få reda på hans skrikutbrott...så han är ju väl medveten om det.

Snälla, kom med råd och tips!!