viktkrav inför IVF

Gränsen här är bmi 35. Jag hade 30-31 vid ivf och gått ner några kilo sedan dess så ligger på 29-nånting.

Med tanke på att det är svårare bli gravid och risk för problem, så är det ju rimligt. 103 låter som väldigt högt bmi?

Hej!

Här har du en till som kämpar måste ner 10-15kg nu på 11 veckor

Vi är klara för ivf men ?bara? min vikt som hindrar att vår läkare skickar in allt och han e övertygad om att vi kommer få godkänt

Så jag blir så arg och ledsen på mig själv just nu eller rättare sagt så hatar jag mig själv!

Men jag ska fan fixa detta!!

Hur går det för dig?

Kram

Hej!

Under min tidigare IVF och första graviditet gick jag upp 37 kilo. Efter förlossningen gick vikten stadigt nedåt, men i samband med den andra graviditeten (missfall i v. 9) stannade viktminskningen av. Jag tänker både för att det var en massa hormoner i omlopp, men även för att jag helt enkelt var för tagen för att orka med den motion jag vanligtvis utför.

Innan sommaren var jag på kliniken för önskan om ett syskonförsök, men fick inte p.g.a. vikten.

Min våg har nu 4 v. i rad visat att jag är precis under BMI 30. Jag har kontaktat kliniken och fått klartecken att börja förbereda kroppen för en FET-återföring. Men nu är jag livrädd! En av biverkningen av tabletterna är viktuppgång, och jag vet ju i vilken rasande takt det gick med hormonbehandlingen förra gången!

Riskerar jag då att inte få göra återföringen, vilken marginal måste jag egentligen ta höjd för... jag ringde upp kliniken och diskuterade det. Den jag fick prata med då försäkrade mig om att bara jag nådde gränsen vid behandlingsstart skulle det vara lugnt, men tänk om det är någon som inte tycker så som får fatta beslut väl på plats?

Jag har aldrig tidigare mått dåligt över vikt eller att äta. Men nu. Ångesten sköljer över mig. En helt ny upplevelse. Nio månader av en barnmorska som vid varje tillfälle påpekade att det inte är bra för varken barnet eller mig att jag gick upp så många kilon, och på efterkontrollen var vikten det enda jag upplevde att vi diskuterade... och nu efter att jag har gått ner nästan all den viktökningen är det här det jag har fått med mig? Osäkerhet, vikthets, ätstörning!?!

Jag är stark. Både fysiskt och mentalt. Jag äter sunt. Min kropp är fantastisk, den orkar sig igenom hormonbehandlingar, att föda ett barn (både i magen, att föda fram och att föda det i tio månader på bröstmjölk), ny graviditet, missfall... detta under tiden som jag lever det vanliga ekorrhjulet.

Jag blir så sjukt arg över att det ska vara bättre att svälta sig på pulverdieter, än att vara energifylld och stark!

Önskar er all lycka, håll er sunda och starka, de framtida barnen behöver sådana mammor! Det kommer vara värt allt slit!

Kram!

Hej!

Hur mår du? Och hur går det? Har du börjat med vv? eller träning?

Kram

Jag förstår att det är upprörande, har som sagt varit där själv.
Men försök att komma ihåg att viktkraven inte finns till för att göra livet surt för någon utan de finns till för att forskning visar att chanserna för graviditet ökar om man går ner i vikt och att själva graviditeten blir säkrare både för barn och mamma.
Sedan som jag redan har sagt så behövs extra energin (som viktminskning för med sig) när barnet väl är här.
Lycka till!