• Äldre 21 Aug 16:55
    1823 visningar
    3 svar
    3
    1823

    Kusinproblem- illa omtyckt

    Min son är 2 år och min svägerska har en son på 4 och en dotter på 8. Vi är tajta och hänger ofta ihop. Problemet är att jag har börjat tröttna på barnens uppförande mot min son. Jag tycker att min svägerska är riktigt duktig med barn och hon har en bra uppfostran. Hon har alltid koll på sina barn eller så. Men den sociala biten är lite klurig för barnen. Dottern är väldigt lik sin pappa som har ashberger (sorry vet inte hur det stavas) och hon har alltid varit lite ensamvarg. Men svägerskans son är en glad och framåt kille som lätt umgås med andra och får snabbt vänner. Men han gillar verkligen inte min son. Han säger ibland när vi inte ses på länge att han gillar min son. Men det är sällan. Men han kan erkänna att han tycker om min son iaf. Men när vi ses så vill han aldrig dela med sig, aldrig glad i att min son( som avgudar honom )springer efter och vill leka med honom. Han säger alltid "vad skönt att ni ska gå nu" när vi går därifrån. Ska alltid försöka hitta saker min son gör dom kan vara fel för att han ska få skit. Allmänt skit jobbig och alltid ska tjata om hur jobbig min son är. Jag och min svägerska tycker det är helt fel och vi kämpar tillsammans med att säga ifrån på skarpen att man beter sig inte så. Vi tvingar han att få dela med sig av sånt han ändå inte leker med för stunden. Men inget hjälper!??! Nån som vet något vettigt tips? Vi visar även att min son ska visa honom respekt för olika saker han gör som inte är okej mot kusinen. Hur går man vidare till en bättre relation? Vi ses ju varje vecka...

  • Svar på tråden Kusinproblem- illa omtyckt
  • Anonym (nnn)
    Äldre 21 Aug 17:04
    #1
    +1

    Rent generellt är ju en 2-åring rätt "jobbig" i ögonen på äldre barn så jag gissar på att det kan gå över. Äldre barn kan formligen hata när yngre barn springer efter för att de vill vara med. det kan vara svårt för oss vuxna att tackla för vi vill ju att de ska tycka om varann. Barn tänker ju inte direkt så - de är i stunden och vill man inte just då hänga med 2-åringen kan det väl bli lite reaktioner. 

    Att han med flit försöker kasta skit på lillkillen är ju däremot lite mobbingbeteende så det är bra att ni tar tag i det. Du skriver om autism, har systern det kan brodern också ha något inom spektrat. Jag har barn inom NPF och de kan ha väldigt svårt för att dela med sig. Han behöver inte ha det, han kan bara vara i en fas där han verkligen inte vill dela med sig, men kan vara värt att reflektera över. 

  • Anonym (2årin­gar är små)
    Äldre 21 Aug 21:48
    #2
    +1

    Jag har en 4åring, snart 5åring, och vi har en del kompisar med barn under 3. Kan milt sagt säga att varken 4åringen eller 7åringen står och hoppar jämfota av glädje när de ska komma över. En (i deras ögon) liten skitunge som inte förstår hur lekarna går till men som ändå ska vara med.

    Det som funkar bäst för oss är fysiska grejer som att cykla (vi har både barnens egna cyklar och deras gamla springcykel), gunga, lekplats etc. Hemma hos oss har vi en del leksaker som våra barn inte leker med längre som tas fram till yngre barn och som även våra kan tycka är kul kortare stunder, typ duplo.

    Jag tror att du helt enkelt får acceptera att en 2åring inte är så kul att leka med, speciellt inte för ett socialt barn som vill leka MED andra och inte bredvid. Det går över. Har ni tur kommer de tycka det är jättekul att leka om nått år.

  • Äldre 22 Aug 07:12
    #3

    Mina fyraåringar snart femåringar har inget utbyte av en tvååring. De är bara kul korta stunder, förstör mest lekarna och är jobbiga.

    Det blir bättre.

    Varför är det så viktigt att han ska säga att han gillar ditt lilla barn?

    (Även om det säkert är en helt ljuvlig liten pluttis)

Svar på tråden Kusinproblem- illa omtyckt