Forum Sorg - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur går man vidare?

    Tor 30 aug 2018 19:57 Läst 1826 gånger Totalt 6 svar
    Tor 30 aug 2018 19:57

    Hej!

    Vi miste våran dotter förra året i februari.

    Hon va redan sjuk i magen men det upptäcktes inte förrän vid 7e månaden och bestämde sig komma ut i vecka 32.

    Luma fick hon heta och överlevde i 21 dagar. Vi fick pausa våran vardag och levde på sjukhuset i Sthlm lite mer än en månad. Våran första dotter fick såklart vara med oss.

    Sorgen efter Luna har nog inte landat. Jag ha känt att jag inte ha fått gråta ut, eller sörjt henne ordentligt. Många frågor och många varför snutta i mitt huvud.

    Jag få ibland dålig samvete över att snabbt blev gravid igen 5 månader efter hennes bortgång ... vi fick en son.

    Är jag en dålig mamma för känna så här?

    Är det rättvis mot min son ?

    Jag försöker finnas här för både storasystern och lillebror, men samtidigt sörja mellan dottern. Vad ska jag göra?

    Har någon gått igenom samma ?

  • Tor 30 aug 2018 22:13 #1

    Har inte gått igenom samma men har en bekant som har. Där överlevde yngsta dottern lite längre än er dotter men var fortfarande en bebis när hon gick bort. De blev också gravida igen ganska snabbt och fick en son. Vi är inte så nära att jag vet hur de hanterat det men mamman lägger då och då ut bilder av yngsta dottern på instagram och text om hur hon saknar henne så det är sorg blandat med glädje över det nya barnet. Så ni är inte ensamma om att ha fått ett till barn ganska fort. Tycker inte alls du ska behöva ha dåligt samvete.

    En sak som kanske kan kännas fint är att när man är gravid så lossnar celler från fostret och fastnar i mammans kropp och vid en ny graviditet så fastnar de i nya barnet. Så både du och din son bär med er Luna i era kroppar för alltid.

  • Tor 30 aug 2018 22:39 #2

    Tack för ditt svar ??

    Va fint det sista. Jag ska jag tänka på och dela med mig.

    Jag tror tiden den kommer när man ska sörja.. nu känns det som verkligheten ta upp så mkt tid av ens tankar att man inte hinner stanna upp och sörja ordentligt.

  • Fre 31 aug 2018 12:14 #3

    Du kanske sörjer lite här och var och det kan ju vara lättare att hantera när man har barn som behöver en samtidigt än att ha en mer intensiv sorgeperiod. Alla hanterar det olika och inget är mer rätt eller fel. Din kärlek för Luna är oändlig oavsett hur du sörjer. Det är inget du behöver fundera över eller ifrågasätta, det är bara självklart. Har själv fött barn i den veckan (hon var inte sjuk dock) men förstår bara till viss del hur det måste kännas för dig. Var snäll mot dig själv och hur du hanterar allting, det minsta du behöver är att känna skuld nu <3

  • Tis 4 sep 2018 10:04 #4

    Hej!

    Tycker man ser på livet helt annorlunda nu. Kom nu på tanken när du skrev om cellerna som fastna på nya barnet.

    När V föddes så upptäckte vi hans födelsemärke vid låren. Det formade sig som en måne.

  • Mån 10 sep 2018 10:47 #5

    Hej, jag har inte gått genom exakt samma men ja har fått göra en påtvingad abort i vecka 17+4 ungefär man sörjer ännu detta var 8 år sedan de hände man tänker väldigt ofta på just detta. Detta va med ett av mina ex när allt detta hände men nu är jag gift sen 2014 och vi träffades 2012 och vi försöker med en liten nu sen ett år tillbaka ca man tänker ofta på vad som hänt tidigare men man får tänka på att de finns i ens hjärta och i sina tankar.

    Även hur tufft det än är får man tänka att man har sina barn som mår bra därimot har jag inga ännu.

  • Tor 13 sep 2018 11:32 #6

    Finns här om du fortfarande vill prata, förlorade min dotter för en vecka sen.

    Fick föda henne i v 39+1, hennes hjärta hade slutat slå bara natten innan.


    Bf 9 sep
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll