Ta hand om psykiskt sjuk person

Min man har ett slags bonusbarn, en tjej som numera är vuxen (runt 30 år) och hon har alltid haft psykiska bekymmer, har borderline diagnos. Nu vill han att hon ska bo hos oss i några veckor, då hon mår för dåligt för att vara själv i sin lägenhet. Jag vill ju inte säga nej, då mina barn (som iofs är yngre) har bott hos oss varannan vecka och ett av mina barn bor fortfarande hos oss. Och min man ställer ju alltid upp på saker och ting, så hur kan jag säga nej?

Samtidigt så har vi gjort detta en gång tidigare och det var katastrof. Varken jag eller barnen stod ut. Hon skulle störa sig på allt, anmärka på allt, försöka ändra saker. Krävde att det skulle vara tyst när hon var trött (vi skulle prata tystare under frukosten, då hon fortfarande sov, barnen skulle inte gå upp på natten för att dricka vatten) och fick ett aggressivt utbrott mot mig en gång och det gick inte att få henne att tagga ner heller. Jag kände mig hotat i mitt eget hus och sa aldrig mer.

En gång försökte hon ta livet av sig (när hon bodde själv) och en polis undrade varför inte vi kunde ha henne hos oss ett tag. Jag får förstås dåligt samvete då, men.....  Och nu ska hon bo hos oss i några veckor, kommer nog ut ifrån psyk när som helst. Min man säger att vi kan prata med henne direkt i början igen (han har redan pratat med henne).  Och han säger att hon mådde dåligt på ett annat sätt då, och det kommer inte att upprepas.  Jo, jag sa att vi kanske får hålla det väldigt enkelt och säga att det är viktigt att hon inte lägger sig in i det som gäller vårt liv, våra rutiner.  Och att jag behöver lugn och ro på kvällarna.  

Har någon några tips eller tankar?  

Det där sista du skrev, att du inte vill att hon lägger sig i dina rutiner, kan fungera. men säg också till din man att om det inte funkar så får hon flytta hem till sig omgående. Du skall inte må dåligt i ditt eget hem. Som Sextiotalist skrev ovan, så kan det ju vara en lösning att din man flyttar hem till henne för en tid. Sedan finns ju också något som heter "boendestödjare" som är till för just såna som hon. Sådana som inte riktigt klarar av tillvaron själv, och behöver stöd i det. 

Men hon behöver ramar, krav. Den som inte förväntas göra något, eller förväntas hålla sig inom samma ramar som övriga familjen, känner sig direkt utanför och mår dåligt. Så det som gäller för er, skall också gälla för henne. Dvs man tar hänsyn till andra. Man respekterar varandra. Man talar till varandra i hövlig ton och i övrigt uppträder som folk. Kan hon inte det, då skall hon bo i sitt eget hem. 

Var är kvinnans biologiska föräldrar i allt detta...? Brukar hon bo hos dem också? 

Bra idé att pappan bor hos dottern. En person med borderline är svår att förutse hur reaktioner och samspelet ska bli. Samtidigt är det en svår diagnos och personer med borderline har det väldigt jobbigt i sin vardag. De har svårt att hantera vardagliga situationer och närhet till andra människor.