Mitt ex var "otrogen" mot mig och vet inte om han är i ett rebound och hur jag ska förhålla mig?
Hej allihop,
Vet inte riktigt var jag ska börja, varning för lång text. Om ni kan dela med er lite tankar och råd så vore det guld. Jag vet att många gärna bara hoppar på "äh men skit i det där, gå vidare etc" men det är inte det jag vill. Hur som helst, here it goes:
Mitt ex och jag var ihop i ca 2,5 år, vi förlovade oss sista halvåret innan vi gjorde slut. I början av året blev jag kär i någon annan och jag var väldigt osäker på varför och det slutade med att jag och denna nya personen gick över gränsen två gånger. En gång på fyllan och en gång när vi var ute (men ej full) och det var väl sista gången där som jag verkligen kände avsky. Missförstå mig inte, hade så himla dåligt samvete redan innan men det var verkligen då som hela magen vändes upp och ner. Gjorde slut och skyllde på att vi började växa ifrån varandra för att inte såra honom mer än nödvändigt. Det var ju slut ändå så han fick ju vara "fri" från mig? Nu märkte mitt ex att något var fel. Mitt i allt detta gick en väldigt nära vän bort, det var mycket plötsligt och hela jag kastades in i en stor sorg. Vi bodde då fortfarande ihop men han skulle flytta ut snart. Han stöttade mig som han kunde och mitt i allt detta så satte jag honom ner och sa vad som hänt. Han hade känt på sig detta så han var glad att jag berättade även om han väldigt sårad. Jag ville ha tillbaka honom och sa att jag skulle göra allt för att visa jag var en ny person, gå i terapi och jobba på mig själv. Efter min väns död så var det som att man fick en annan syn på livet, det låter kanske så himla klyschigt men det var första gången döden stirrat mig i ögonen och man inser hur livet är så kort och jag ville spendera mitt liv med folk som jag älskar. Känts som jag jagat saker jag inte hade än att tänka på vad man har. Jävligt dumt, jag vet.
Veckor gick, han flyttade ut men vi sågs som ett par gör, vi berättade att vi älskade varandra och att vi båda ville bli ihop igen. Jag gick i terapi och kände att jag skulle bli bättre och låta saker ske i den takt den gör eftersom jag ville att vi skulle ha en bra chans att lyckas än att bara springa in i förhållandet igen. För bådas skull. Vi var inte lika intima känslomässigt och sexet kunde ibland vara sådär, mest för att han ville ligga när vi skulle sova och jag var supertrött etc. Det blev slentrian på ett sätt, vi hade gått genom så mycket så det kändes lite som att vi båda inte visste vad vi skulle göra eller säga alla gånger.
För ett par veckor sedan åkte han iväg till Japan med sin syster, de hade bokat resan ett par månader innan och jag tyckte det var bra att han fick komma iväg lite. De skulle vara borta en vecka och under tiden hördes vi via sms varje dag och han skickade massa bilder på saker de sett och gjort. Mot slutet av resan började han bli lite mer distant, frågade vad som var fel och han sa att inget var fel. När han landat så frågade jag återigen vad som var fel. Då skrev han bara att vi inte kunde ses som vi gör mer för att han träffat en annan. Visade sig att han gått in på tinder där, matchat med en tjej och de hade setts dagen innan han åkte och legat, nu så vill han satsa på henne.
Var så himla förstörd för att han sagt till mig under denna vecka att han älskar mig, saknar mig etc. Han vidhöll att han menade allt detta till mig men att han insåg hur det var att vara "kär" igen när han var med henne och att det varit sådär med mig. Så han vill gå efter det som gör honom lycklig. Jag bad om att vi skulle försöka igen, för jag tyckte inte heller vi haft det toppen. Prata genom saker vi inte mådde bra i än att bara kasta in allt. Men han ville inte ha kontakt alls. Sa det var oärligt mot henne om vi höll kontakten och det gjorde mig arg för han var ju oärlig mot mig.
2 veckor gick och jag hade lämnat över en tröja jag köpt till honom innan allt detta i hans brevlåda. Ville inte slänga men vill inte heller träffa honom för att ses (han bor väldigt nära mitt jobb), och skrev en kort lapp om att han fick göra som han ville med tröjan.
Han hörde av sig via sms, tackade för den och frågade hur jag mått. Jag svarade kortfattat och frågade av artighet hur han haft det. Då kom det fram hur dåligt han mått, hur ensam han varit (jaha tänkte jag, du var ju den som ville ha det så!) och att han börjat dricka varje kväll och börjat röka etc. Blev lite orolig pga drickandet, så frågade vad som hänt men han sa att han burit på mycket skit senaste 5 åren och det kom liksom upp nu och han kunde inte hålla ner allting. Vi sågs den kvällen och han var verkligen ledsen och förstörd. Vi pratade om massor och om oss, sen hamnade vi i säng ändå och det kändes så himla bra. Inte bara för sex, utan för att vi verkligen fick ett starkt band, det var som att allt annat var oviktigt just då, och det enda som fanns var oss och att vi för första gången i år typ, verkligen var helt sårbara och levde i stunden utan några väggar mellan oss. Han kallade mig för mina gamla smeknamn, vi var bara nära och kysstes och ville röra varandra hela tiden. Det började bli sent och jag skulle börja röra mig hemåt, han sa att han ar förvirrad (likaså jag) och att han hade tänkt vi kanske skulle kunna ha något platoniskt men att han inte ångrade vad som hände och att han inte skulle berätta för den andra tjejen om vad som hänt. Då blev jag lite ställd för att han hade tänkt att fortsätta sin relation med henne trots att han legat med mig och även sagt att han inte var över mig. Att han kunde se oss tillsammans "men att det inte är nödvändigtvis vad han strävar efter eller vill". Vafan?!
Han medger också att när han mår dåligt så flyr han från sina problem än att faktiskt reda ut dem, bett honom träffa en kurator och faktiskt reda ut hans problem då han ändå dricker varje dag. När han flyr från sina problem (allt detta är hans egna ord) - så har han tidigare bara bytt allt i livet. Byter vänner, hobby, partner, miljö och han skojade om att Japan var så långt bort som man kan komma från Sverige. Han älskar att spela tv spel och nu ska han sälja allt som har med det att göra, han ska byta linje i skolan (pluggar på universitet) och sedan nu att han ska prompt flytta till henne eller att hon ska flytta hit. De ska kanske gifta sig för att hon ska kunna bo här och allt. Jag hör ju bara att han vet själv hur hans beteende kan se ut men ändå inte ser sambandet mellan vad han gör och hans tidigare beteenden.
Just nu är det väldigt oklart, han vidhåller att han är djupt förälskad i henne efter att träffat henne en gång. De pratar väl via nätet varje dag och hon vet tydligen vad som hänt mellan oss och att vi egentligen var ihop fram till att han träffade henne. Hon sa (enligt honom) att det var okej så länge han är ärlig nu (vilket han inte var för han låg med mig, sa han inte var över oss men att han inte hade känslor för mig). Hon gillar tydligen inte asiatiska killar och flyttar gärna, så mina varningsklockor ringer. Hans vänner hade också tyckt hon var lite skum, så det är inte bara jag som lägger in mina känslor i detta som skulle kunna påverka mitt omdöme om henne.
Min fråga är helt enkelt:
- Är han i ett rebound? Jag ser bara att hans drickande, rökning och henne som en flykt. Lindra det jobbiga men allt är kortsiktligt. Han får uppmärksamhet och bekräftelse från henne utan att faktiskt vara i ett förhållande med henne - det går ju inte om hon bor på andra sidan jorden?
- Hur ska jag göra nu? Vänta ut honom? Lever mitt egna liv men jag vill ha tillbaka honom. Min magkänsla säger att han inte mår bra just nu, att han kanske inser vad han håller på med snart. Ibland märker jag att han velar mycket, att han börjar verkligen undra om det han gör är så smart, om henne och om flytten. Men sen så när han mår okej igen så blir han kall och distant igen.
- Hur ska jag göra för att få honom tillbaka? Finns det hopp?
Tack till alla som orkat läsa.
Jag tycker fortfarande inte det är en bra idé att slösa bort tid på ett destruktivt förhållande. men det är ju ditt val, jag kan bara säga vad jag tycker.
