Så rädd för utdrivningsskedet
Som rubriken lyder.
Jag ska inom 3 veckor ( bf är 25/9) föda mitt andra barn. Mitt första barn var för 10 år sen med planerat kejsarsnitt pga säte. Jag har tidigt flaggat för bm min rädsla för att spricka och bli allvarligt skadad i samband med förlossningen. Fick remiss för flera månader sen till aurora men har inte fått någon hjälp därifrån då de inte har några tider. Jag känner att jag börjar få panik över att föda nu och det hela eskalerade när jag förra veckan var på UL och fick reda på att bebis väger ca 3300g och det känns som att jag bara blir större o större. Rädd för att föda stor bebis...
Inte rädd för värkar och den smärtan utan det är när bebis ska ut som jag är livrädd för att det ska hända någonting med mig själv,spricka u name it...
Jag behöver nog pepp på hur jag ska klara det här..
Jag kan beskriva det som att det stramar och svider och töjs ut (såklart) och visst gör det ont men så fort huvudet är igenom, vilket går ganska fort, så släpper det värsta och resten kommer ut utan större bekymmer. Jag frågade efteråt om jag sprack och dom sa att jaa, det gjorde jag men inte så mycket. Och efter att moderkakan kommit ut, som inte direkt kändes något, så sprayade dom med en bedövningsspray som sved lite och sydde ihop, vilket inte kändes något alls! :)
Det var jobbigt, smärtsamt och det värsta och absolut bästa jag varit med om! Visste inte att min kropp hade en sådan styrka i sig, en sådan vilja, kraft och råstyrka rent ut sagt! Helt otroligt häftigt!
De allra flesta förlossningar går bra, och jaa, de flesta spricker, men det brukar bara vara lite grann och man känner det inte för man har så fullt upp med all annan smärta!
Så du har något att se fram emot! :D