Anonym (Mini) skrev 2019-07-12 14:37:18 följande:
Skall skicka ett sista meddelande, sen får det räcka eftersom du inte tar till dig det man säger.
Du säger till möteshållaren att du vill att alla parter är med och vilka tider du kan. Hur gör du på jobbet?
Dina barn kontaktar dig så du gör mesta möjliga av den kontakten.
Du misstolkar vad man ska lägga energi på...inte emotionella känslor av kränkthet och drama utan på att t ex ge tonåringarna förslag på riktigt roliga saker att göra ihop. Återigen, vad är vårdnadsansvar?
Mitt privatliv består verkligen inte av bara barnen, det innehåller mkt mer än så. Du koncentrerar dig på helt fel saker, lös problemet istället för att jaga upp dig kändlomässigt.
Mitt råd som jag upprepat i många variationer är att du istället för att placera skuld hos alla förutom dig själv skall nå fram till ungdomarna genom sätt som kan funka. Inte genom konflikter och skuldbeläggande utan genom att locka på bra sätt. Gör så att dom associerar kontakt med dig till bra saker istället för jobbighet som man helst vill undvika.
Empati hos mig, va?! Varför skulle jag ha det, för att jag är kvinna eller? Vill du umgås med dina barn eller bara få gnälla här? Alltså du känns så gnällig, passiv och svag att jag skulle kunna förstå att du är en svår person att ha att göra med. Att du kommenterar mitt språk...haha..
Helt OK att jag säger till möteshållaren att alla skall vara med framöver, inga problem.
Mina barn kontaktar mig inte, de lver asskilt och blockerat i onödig lojalitetskonflikt. Hur ska jag då göra det mesta möjliga av den kontakten som alrig äger rum? Är det jag som inte tar till mig... käre vän, kan du läsa rubriken på tråden?
Jag försöker var tålmodig och jag är helt naturligt kränkt (du verkar så obekväm med att vi alla kan utsättas för övergrepp, det händer faktiskt). Hur menar du att jag ska ge barnen förslag på roliga saker när det inte går att få kontakt? Tro mig, jag gjorde inget annat när det var möjligt att skicka sådana förslag för länge sedan, tror att jag lockade med ett tjugotal roliga grejer hösten 2017, bl a en fotbollsresa till min pojke. Inga svar alls... efteråt har han sagt att det var trevligt att få då men han svarade ju inte. Nu går det inte ens att skicka..
Hur jag ska lösa problemet är ju det tråden handlar om. Trots rubriken tycker du att jag ska chilla och ta det naturligt när jag har kontakt... men jag har ju inte kontakt, det är ju därför en förälder jagar upp sig. Det gör alla föräldrar, tro mig.
Ditt senaste råd: Men - jag når ju inte fram till ungdomarna, det är ju det som är problemet. Skojar du? Hur ska det då associeras positivt när ingen kontakt sker? Dessutom när så skedde för länge sedan etblerade ett mönster då jag fjäskade och de systamtiskt dissade, det är ett konstigt mönster att etablera.
Jag vill gärna umgås med mina barn, det är väl tydligt? Ditt kön som rådgivare är inte väsentligt här, däremot är din analysförmåga och dina råd intressanta om de har någon sorts koppling till analysen och utifrån din erfarenhet av prolemlösning. Men du baserar dina råd på något annat inom dig, inte på det jag beskriver. Och du kallar mig för en svår person? Ja, jag kommenterar ditt språk, ord är det enda vi har här inne, eller tycker du vi ska kommentera kroppsspåk, tonfall, dofter? Vi, även du, kommenterar alla vad vi skriver här inne. Hur tänker du?
