Ångest

Min ångest börjar nog redan 1999 när min fostermamma dog i cancer och då var jag ung.. mmen festade och hade det skoj ändå efter ett tag! Ingen erbjude sig hjälp men men. Hade ju festandet som tryckte bort alla mina känslor förstår jag nu!

Åren gick och sen gick min fosterpappa bort icancer 2009 också! Efter ett tag så letade jag upp min biologiska mor men hon dog en vecka innan jag skulle åka dit och hälsa på henne!Där slog det nog slint i huvet! Är inte jag värd att ha några föräldrar...min sambo och dotter få stå ut med mina ångestattacker då och då...och dom kommer mera och mera...ju äldre jag jag blir! Har bytt jobb 2 ggr inom ett år för att det skulle hjälpa men det gör deg inte! Nu sitter jag själv på ett hotellrum och gråter mig tillsöms nästan varje kväll enbart för min familj ska slippa se detta! Jag hatar att ha ångest och att vara ledsen varje kväll! Är det någon som har varit med liknande detta så vill jag ha lite kontakt med dej om du vill!