• Äldre 11 Sep 19:37
    4939 visningar
    11 svar
    11
    4939

    Rädd för livmodersruptur

    Mitt första barn föddes med akut kejsarsnitt pga värksvaghet. Förlossningen startade spontant men sen hände liksom inget och jag öppnade mig väldigt långsamt så det behöver få ett slut liksom. Dock blev det ändå en tuff upplevelse för oss, vi fick inte den start på föräldraskapet som vi kanske väntat oss.

    Så inför andra barnet 10 år senare var jag inne på att begära planerat kejsarsnitt. Jag ville att vi skulle få en lugnare start än första gången och slippa oron för att det skulle inträffa någon annan komplikation som vi inte räknat med. Men jag lät mig övertalas att föda vaginalt och gav upp mer eller mindre. Jag orkade inte tjafsa.

    Jag oroade mig för svåra bristningar och syrebrist hos barnet. Möjligen att det kunde bli akut snitt igen eftersom det inte hade funkat första gången. Men livmoderruptur var ju så ovanligt att den risken var minimal tänkte jag.

    Den här förlossningen startade också av sig själv och efter en jobbig kväll hemma åkte vi in framåt småtimmarna. Sen jobbade jag på där i ca 12h, fick epidural och så småningom värkstimulerande dropp då det började stanna av. Allt löpte på normalt. Sen upplever jag under drygt en timmes tid att smärtlindringen inte hjälper mer. Epiduralen fylls på löpande men det gör ont ändå och lustgasen hjälper inte heller. En kontroll visar att jag är öppen 10cm men barnet har inte trängt ner ordentligt så det är inte dags att krysta än utan bara jobba på. Plötsligt börjar jag störtblöda, hjärtljuden försvinner och jag får sjukt ont. Magen ändrar också form och här trycker man på larmknappen. Jag sövs och har ingen koll men min son mår ändå bra när han föds och har fina värden. Efteråt fick jag veta att det gick väldigt bra trots allt och jag har livmodern kvar. Men jag önskar ingen den upplevelsen. Och jag hade velat att vår första stund tillsammans hade fått vara i lugn och ro, inte som det blev nu. Går fortfarande i samtal för att bearbeta traumat.

  • Äldre 11 Sep 19:38
    #5

    Mitt första barn föddes med akut kejsarsnitt pga värksvaghet. Förlossningen startade spontant men sen hände liksom inget och jag öppnade mig väldigt långsamt så det behöver få ett slut liksom. Dock blev det ändå en tuff upplevelse för oss, vi fick inte den start på föräldraskapet som vi kanske väntat oss.

    Så inför andra barnet 10 år senare var jag inne på att begära planerat kejsarsnitt. Jag ville att vi skulle få en lugnare start än första gången och slippa oron för att det skulle inträffa någon annan komplikation som vi inte räknat med. Men jag lät mig övertalas att föda vaginalt och gav upp mer eller mindre. Jag orkade inte tjafsa.

    Jag oroade mig för svåra bristningar och syrebrist hos barnet. Möjligen att det kunde bli akut snitt igen eftersom det inte hade funkat första gången. Men livmoderruptur var ju så ovanligt att den risken var minimal tänkte jag.

    Den här förlossningen startade också av sig själv och efter en jobbig kväll hemma åkte vi in framåt småtimmarna. Sen jobbade jag på där i ca 12h, fick epidural och så småningom värkstimulerande dropp då det började stanna av. Allt löpte på normalt. Sen upplever jag under drygt en timmes tid att smärtlindringen inte hjälper mer. Epiduralen fylls på löpande men det gör ont ändå och lustgasen hjälper inte heller. En kontroll visar att jag är öppen 10cm men barnet har inte trängt ner ordentligt så det är inte dags att krysta än utan bara jobba på. Plötsligt börjar jag störtblöda, hjärtljuden försvinner och jag får sjukt ont. Magen ändrar också form och här trycker man på larmknappen. Jag sövs och har ingen koll men min son mår ändå bra när han föds och har fina värden. Efteråt fick jag veta att det gick väldigt bra trots allt och jag har livmodern kvar. Men jag önskar ingen den upplevelsen. Och jag hade velat att vår första stund tillsammans hade fått vara i lugn och ro, inte som det blev nu. Går fortfarande i samtal för att bearbeta traumat.

  • Äldre 11 Sep 19:39
    #6

    Ber om ursäkt för att det blev dubbelt där, det var inte meningen.

  • Äldre 13 Sep 16:49
    #9
    moder_jord skrev 2018-09-12 22:10:59 följande:

    Efter samtal med läkare fick vi planerat kejsarsnitt beviljat. Samtalet kändes jätte bra. Kan äntligen känna en lättnad och släppa den oro och rädsla som jag burit.

    Hade inte trott att operation skulle ge mig lättnadskönsla. Då jag är operationsrädd. Saker och ting får perspektiv ibland.

    Nu har jag omkring en vecka på mig att förbereda mig mentalt på detta.


    Å vad skönt, förstår verkligen att det är en lättnad. Nu kan ni fokusera på det fina i att få välkomna en ny bebis till familjen.
    Lycka till!
Svar på tråden Rädd för livmodersruptur