Är skilsmässobarn oftare otrogna?

Ja definitivt.

Konstigt nog så brukar det vara så. Man kan tycka att det vore tvärtom för de som skaffat barn iaf, då de vet hur jobbigt det är med separerade föräldrar, men det verkar som att de med skilda föräldrar helt enkelt inte bryr sig om sina barn de heller. Kanske är ärftligt?

En kompis sa till mig en viktig grundregel. Den tesen stämmer ganska bra inte till 100%. När du söker en partner titta gärna på om din partner kommer ifrån en skilsmässo familj eller om barnet växt upp med föräldrar som hållit ihop. Enligt forskningen så visade de sig att om båda två kommer ifrån en familj där båda har föräldrar som inte skiljt sig så ökar chansen att ni håller ihop. Dels pga du refererar dina intryck utifrån din egen familj och psykologiskt omedvetet tror du mer på hållbara relationer. Även otroheten var högre bland skilssmässo barn då de har svårare att hitta denna trygga referens ram. Sen är de klart att de finns andra aspekter som spelar där vissa som upplevt skilsmässor inte vill att sina egna barn ska behöva uppleva de. Otrohet är oftast en form av otrygghet hos personen kvinnor kan göra de pga bekräftelse, män oftast av sexuell saknad men som ändå bottnar i otrygghet eller osäkerhet kring stabil kärlek. Vissa gör de av spänning eller tristess eller saknad i förhållanden. Men jag tror att skillsmässo barn har en tendens att vara mer otrogna procentuellt men de är ingen garanti att de kommer vara det då allt till kritan beror på personen vad för erfarenhet de burit med sig från hemmet, ens värderingar och moral/etik kring otrohet samt den rådande livssituationen.

Tack för de intressanta svaren, har nämligen precis konfronterat en tjej som på ytan verkar lycklig småbarnsförälder med sambo, men där jag helt chockartat fått reda på att hon är otrogen med en barndomsvän till mig.

Hon är en av de i raden jag känner till som är skillsmässobarn.

Får jag fråga varför du har konfronterar henne? Vad har du med vem hon ligger med att göra? Obehagligt!

Undrar också, känns som att ts lagt näsan i blöt där den inte hör hemma.

För att det är inte okej att misshandla sin partner, vilket är exakt vad man gör om man är otrogen. Ser man att någon misshandlar någon eller gör något annat helt åt helvete fel så anser jag att man har en jävla plikt att försöka få stopp på skiten eller rapportera det på något sätt (i det här fallet konfrontera personen och berätta det för dess partner).

Samma som jag skrev till Lisen gäller dig också.

Det här är en ganska intressant synvinkel. Jag har aldrig tidigare funderat på det, men nu när jag tänkter på alla bekanta jag har och vem som varit otrogen i sina tidigare förhållanden så märker jag att där faktiskt finns ett samband. 
Det enda jag  märkt tidigare är att en person vars förälder upprepade gånger varit otrogen mot den andra föräldern lätt också kommer att göra det mot sin egen partner utan att egentligen tycka att det är fel. Det är väl en inlärd modell hur ett förhållande ska vara.

Jag har aldrig varit otrogen och det är heller inget jag förspråkar, men för det lägger jag mig inte i andra personers privatliv. Det äe viktigt att se skillnad mellan kausualitet och korrelation när man tittar på sådana här samband ( otrohet och skilda föräldrar). Då väldigt många (50%) har skilda förräldrar så är det inte jättekonstigt att en som är otrogen råkar har det. Det betyder inte att det finns ett samband. Jag vet otrogna som har gifta föräldrar. Jag tror det handlar snarare att man har en viss empatisk störning/ något psykopatiskt drag som gör att man inte gör slut innan man börjar med någon annan. Psykopatiska drag uppkommer ofta av försummelse av föräldrar under se första levnadsåren. Vilket kan ske både av gifta och skilda föräldrar.

Intressant vinkel. Har själv aldrig varit otrogen och lever i ett långvarigt förhållande trots skilda föräldrar där båda varit otrogna. Har även syskon där de levt i väldigt långa förhållande med samma person och fortfarande gör, och även en som är på pappa nr 3 till sina barn. De som levt i längre förhållande hade dock en annan fadersfigur medan den med 3 pappor till sina barn hade en, vad jag förstått, sämre fadersfigur och vår egen far var inte särskilt närvarande i hennes liv, vilket han var i mitt. Så kanske hade jag och de med bra fadersfigur lättare att hitta rätt(även om en av dem separerat en gång också men det var inte självvalt vad jag förstått). Medan hon på tredje pappan verkligen vill och önskar det ska funka men inte hittat rätt.

Kan tillägga att även jag och min man hade en grov svacka pga omognad från oss båda i början av vårt förbannande, men kände båda att vi ändå var rätta för varandra och kämpade oss igenom det. Efter det har det varit stabilt och vi har växt tillsammans.