Specialklass eller inte för sonen?

Är specialskolan isolerad, eller är den en del av en annan skola? En inte helt ovanlig lösning är ju att elever t.ex. har vissa ämnen för sig, och andra tillsammans med en "vanlig klass".

Undrar också om personalen på specialskolan ser det som att eleverna ska gå där hela grundskolan, eller är tanken hos dem att så småningom lotsa in eleverna på lämpliga skolor med eventuellt stöd?

Har ni kollat eventuella tidigare anmälningar på er skola?

Skulle det eventuellt fungera att han går på specialskolan en tid, medan ni väntar på en plats på en annan skola? Hur stora är möjligheten att faktiskt få en plats på en annan skola?

Tyvärr är det inte lätt att vinna mot en dålig skola. Givetvis bör ni anmäla hela processen, men det blir lätt er son som kommer i kläm, så bäst för honom på lång sikt är nog att komma till en vettigare skola.

Varför duger specialskola till npfbarn men inte andra barn? Många är upprörda över tanken att ett barn ska behöva gå med npfbarn. Är de B-medborgare i samhället?

Nej, jag tycker absolut inte att barn med npf-diagnoser är B-medborgare som du uttrycker det. Som förälder måste jag se till mitt barns bästa utifrån alla aspekter och jag anser att det inte skulle gagna honom att gå i en skola/klass som är anpassad för barn med diagnoser då min son inte har en och kan inte få en enligt BUP då han fungerar i alla andra situationer och miljöer förutom skolan. Jag tror starkt på att en flytt till en klass/skola som är helt isolerad från andra barn skulle helt enkelt påverka honom negativt. Han skulle se detta som ett straff och misslyckande samt utanförskap. Han har knutit band till andra barn och har vänner, tom en bästa vän. Med rätt stöd, engagemang och tid skulle han säkerligen klara av att gå i en vanlig klass men det kan vi tyvärr inte få där vi är nu.

Tack för tipset. Vi kommer att titta på alla skolor som skulle kunna passa vår son och kolla hur det ser ut platsmässigt!

Min son mer eller mindre tvångsflyttades till en specialklass i sjuan.
Där träffade han ungar med mediciner som de gärna bjöd på, han lärde sig röka cannabis och fick kompisar som gärna var ute och slogs.

Ett år senare placerade soc honom i familjehem... för saker som inte skulle hänt om han inte slängts in i den miljön och med dessa barn med mycket större problem.

Det tog ytterligare två år innan han kom hem igen.

Ja jag ser det på mitt sätt för att jag vet hela bakgrundshistorien som jag omöjligt kan få med i trådstarten för då skulle ingen orka läsa den. Jag tycker att det i alla situationer är ett måste att ta reda på varför ett beteende uppkommit och inte utgå bara från att det per automatik är fel på barnet. Huruvida min son har en diagnos eller inte är egentligen inte relevant men han har blivit delvis utredd av en psykolog som anser att det är andra saker som skapar frustrationen hos sonen. Några av de sakerna är läs- och skrivsvårigheter och kort arbetsminne.  Min son har reagerat starkt på att det har varit många lärarbyten under åk 1, väldigt hög ljudnivå i klassrummet, att det har varit slagsmål, bråk och mobbing i klassrummet borde riktat mot honom och andra barn. Detta i så pass stor utsträckning att det sattes in extra insatser i klassen för att lugna läget samt att ett barn fick byta till en annan klass i skolan. Skolan hade problem redan med att ha ordning på klassen under förskoleklass som sen eskalerade under åk 2. Du får givetvis ha din åsikt i ämnet och jag har respekt för den, men jag anser att de här händelserna väger in rätt mycket när jag bildar mig en åsikt om mitt barns beteende i skolan och när jag nu ska fatta beslut om mitt barns framtid! Skolan har ingenstans under sin utredning tagit hänsyn till nåt av detta samt att sonen åkt på en del slag och knuffar och varit retad och utfryst. Skolan har inte brytt sig om att ta reda på varför han beter sig som han gör och då blir det svårt att sätta in rätt insatser. Det är så jag ser på saken.