Hur viktigt är ett sexliv i ett äktenskap

Jättesvårt det där. Din kvinna har uppenbarligen inget intresse för sexbiten. För dig blir den ganska stor, när den nu är totalt frånvarande. Skulle din dam möjligen acceptera att du har en KK? Om det nu går att ordna? Sen är frågan: hur betydelsefullt är det med ett fungerande sexliv kontra ditt övriga familjeliv? Att vara runt 30 och dessutom kåt på sin fru, men hon inte är intresserad, då är det jävligt svårt att resten av livet skall gå på räls.

Jag brukar säga att om sexlivet funkar så är det bara en liten del av en relation. Men när det inte fungerar så är det ett enormt problem.

Visst är det så att de flesta äktenskap inte är 100% bra. Men det kan vara 100% bra om man lyckas acceptera det lilla som faktiskt inte är bra. Men det lilla kan bli jättestort. Män är generellt kåtare än kvinnor. Det finns många undantag naturligtvis. Men om din fru kanske är beredd att visa närhet och kärlek utan sex, kan du ta emot det då+ Eller måste närhet vara likhet med sex? Det sista är vanligt. Minsta kram från mannen, kan en kvinna se som invit till sex. Vill hon inte ha sex, så backar hon även från kramar och närhet. Och det blir en ond cirkel.

Har inga råd :(. Men KK verkar vara en lösning, men det löser inte din längtan av närhet till din fru.

Du måste nog hitta svaret hos dig själv tror jag. Försöka komma fram till hur viktigt sex och närhet är för just dig och om du verkligen vill avstå från det. Men det är väl det du försöker göra med din tråd. :) 

Jag är skild från en man som jag hade ett uselt sexliv med. Han var inte särskilt intresserad av sex. Medan det för mig är jätteviktigt med sex och intimitet för att jag ska må bra. Jag vande mig på sätt och vis vid att det var så. Även om jag hela tiden saknade det. Sedan hade vi andra problem som gjorde att vi vantrivdes tillsammans och till slut valde att gå skilda vägar. När jag sedan blev singel så...eh...utforskade jag den delen av mitt liv igen. Och insåg hur viktigt sex och närhet är för just mig! Efter några år träffade jag min nuvarande sambo som har samma syn som jag på det. Visst kan det vara perioder i livet då endera parten inte vill/kan. Men grundinställningen är att samlivet är viktigt för båda.

Jag tror inte att man kan få precis ALLT från en partner. Det gäller nog att försöka ta reda på vad det är som är så viktigt för ens välbefinnande att man inte kan avstå från det. Bara du kan ju säga hur viktigt just sex är. 

Lycka till

Det där är svårt, ja. Just för att så mycket verkar vara bra. Där kan du förstås fundera lite djupare om det verkligen är bra när det gäller andra aspekter än sexualiteten. Finns det gemenskap, respekt för varandra, kommer ni bra överens, stödjer ni varandra vid problem? Eller är du mer rädd att förstöra ett ytligt bra fungerande familjliv? Tänker du mest på huset, vänner och hur det blir för barnen? Dem delarna brukar inte vara största problemet, det brukar lösa sig.

För mig var det lättare att ta beslutet för att det var annat som var problem, dvs. relationen var verkligen inte bra. Men jag drog också ut på det pga barn, hus och liknande. Men det löste sig jättebra och jag hittade en mycket bättre partner. Men det tog lite tid (3 år). Jag var 40 då.

Sex är enormt viktigt om du frågar mig, men alla är vi olika.

Som du skriver så är det inte bara sexet utan passionen, känna sig älskad och åtrådd. Kunna kramas oxh pussas samt beröra varandra är viktigt. Har man barn tycker jag det är ännu viktigare att visa barnen vad kärlek och ömhet är, vad får dom annars för bild av kärlek?

Om inte din fru vill ha sex med dig så tycker jag du borde ta upp frågan gällande ett öppet förhållande där du kan få ha sex med andra. Hon behöver inte veta med vem, var eller hur och kravet att du sköter det snyggt ifall någon bekant skulle komma på det. Då vet ni dessutom hur ni skulle besvara de frågorna. Om din fru älskar dig så måste hon börja ge lite tillbaka.

Att vara otrogen och skaffa kk i smyg blir aldrig bra utan sätt er ner och prata om ett ev öppet förhållande.

Är själv i en liknande situation, men har sex några gånger i månaden iaf. Tycker att du ska ta upp precis det som du skriver här, att du inte vill skiljas för att allt är så bra men att sex är viktigt för dig och att ni kanske ska försöka ha ett öppet förhållande.

Är inte sex så viktigt för henne är det kanske lättare att koppla loss sex och kärlek. Förklara att det är ett behov och att du inte vill gå bakom ryggen på henne.

När tog sexet slut och varför? Och hur var sexlivet innan ni fick barn?

När man har häcken full med plikter och ansvar och barnen klänger på en i småbarnsåren är det svårt att vara passionerad, känna attraktion och uppskattning. När man har tiden är lusten inte viktig utan man värdesätter att få sova, kunna handla och gå till tandläkaren..

Is i magen är viktigt här och att ha dialog och diskussion igång och veta att såhär är livet med mindre barn . Och vara eniga om att jobba tillsammans med att komma ut på andra sidan och möta lusten igen.

Känner igen mig i din situation.

Du som är ung. Skilj dig innan du blir som mig.

En bitter och uppgiven 50 plussare.

Jag hoppas att det ordnar sig för dig.

Det är viktigt, men långt ifrån det viktigaste. Din fru är fortfarande din fru. Kärlek och kamratskap måste få en högre status i vårt samhälle.