• Äldre 13 Sep 12:58
    72616 visningar
    435 svar
    435
    72616

    BIM 29/9 med Rosenrot

    Ny tråd startad Jagerika ;)

    Om någon annan vill hänga på så är detta en tråd för oss som har ätit rosenrot och har BIM i slutet på september.
    Här kan vi älta och grotta ner oss i graviditetssymptom ;)

    Välkomna :)

  • Svar på tråden BIM 29/9 med Rosenrot
  • Äldre 20 Feb 16:13
    WanderChild skrev 2019-02-19 22:39:21 följande:
    Känner precis samma där, hjärnan kan liksom inte processa det eftersom man inte vet vad det innebär o jag iaf har väldigt svårt att föreställa mig hur det blir o att det faktiskt handlar om oss! Det var enklare att köpa/förstå när min syster väntade barn konstigt nog?! Även om vi köpt vagn o lite kläder o jag släpat hem alla gratis babyboxar jag kunde hitta så fattar man ändå inte. Har också pratat om namn o NOG landat i ett. Vill dock inte dela med oss till någon då folk kan vara så tanklösa o säga korkade saker. Är rädd att någon ska säga ngt dumt o liksom förstöra namnet för oss. Har redan fått höra både den ena o den andra negativa saken om pojkar så ångrar att vi berättat bara så mkt för folk :(. Vet inte vad folk förväntar sig att man ska svara...?!

    Googlade faktiskt på det igår och det verkar ganska vanligt att blivande mammor har svårt att ta in att det faktiskt kommer hända och vad det egentligen innebär.
    Jag känner att vi var så fokuserade på "tänk om jag inte kan bli gravid", så när jag plussade blev det en chock. Sen så tänkte man "det kommer aldrig gå vägen", men så kom vecka 12 och man skulle börja slappna av trodde man. Men nä, då mår man apa och fattar inte vad man har gett sig in på. Jag har tvivlat både på att behålla barnet och tvivlat på att det faktiskt är meningen att jag ska bli mamma så många gånger.


    Vilket inte är så konstigt, det händer ju så sjukt mycket i kroppen. Helt plötsligt är "min" kropp borta och jag är någon typ av hotell. Dessutom gör det ont. Det spänner i magen, det drar, brösten tror man ska sprängas, man mår illa...alltså det är inte så himla gulligt.

    Tredje steget är nu när jag behöver inse att det här faktiskt händer. Att jag kanske borde läsa på lite, att jag inte har en aning om vad jag ska göra när värkarna börjar komma. Tänk om något drar igång för tidigt osv osv. Dessutom är det ju trevligt om man handlar hem något till bebisen. Typ kläder, vagn osv. Inte ens det har jag gjort och nu har jag foglossningar från helvetet så jag vill inte ens åka hemifrån för det gör ont.

    Jag förstår precis hur du tänker kring namn. Min chef förstörde mitt första hands val. Men jag ska inte säga vilket om det är så att du har valt just det namnet.

    Däremot har jag bara fått glada tillrop kring att det är en pojke. De är sååå mycket lättare, de är såååå mycket bättre osv osv. Så du får lyssna på det jag har fått höra istället ;)

    Jag blev ledsen över att jag aldrig kommer få en flicka när jag fick veta könet (jag ska inte ha fler barn än detta). Men jag har aldrig blivit ledsen över att det är en pojke. Tror det passar både mig och min sambo jättebra att få en pojke :)

  • Äldre 20 Feb 19:27
    NiMi12 skrev 2019-02-20 16:13:45 följande:

    Googlade faktiskt på det igår och det verkar ganska vanligt att blivande mammor har svårt att ta in att det faktiskt kommer hända och vad det egentligen innebär.

    Jag känner att vi var så fokuserade på "tänk om jag inte kan bli gravid", så när jag plussade blev det en chock. Sen så tänkte man "det kommer aldrig gå vägen", men så kom vecka 12 och man skulle börja slappna av trodde man. Men nä, då mår man apa och fattar inte vad man har gett sig in på. Jag har tvivlat både på att behålla barnet och tvivlat på att det faktiskt är meningen att jag ska bli mamma så många gånger.

    Vilket inte är så konstigt, det händer ju så sjukt mycket i kroppen. Helt plötsligt är "min" kropp borta och jag är någon typ av hotell. Dessutom gör det ont. Det spänner i magen, det drar, brösten tror man ska sprängas, man mår illa...alltså det är inte så himla gulligt.

    Tredje steget är nu när jag behöver inse att det här faktiskt händer. Att jag kanske borde läsa på lite, att jag inte har en aning om vad jag ska göra när värkarna börjar komma. Tänk om något drar igång för tidigt osv osv. Dessutom är det ju trevligt om man handlar hem något till bebisen. Typ kläder, vagn osv. Inte ens det har jag gjort och nu har jag foglossningar från helvetet så jag vill inte ens åka hemifrån för det gör ont.

    Jag förstår precis hur du tänker kring namn. Min chef förstörde mitt första hands val. Men jag ska inte säga vilket om det är så att du har valt just det namnet.

    Däremot har jag bara fått glada tillrop kring att det är en pojke. De är sååå mycket lättare, de är såååå mycket bättre osv osv. Så du får lyssna på det jag har fått höra istället ;)

    Jag blev ledsen över att jag aldrig kommer få en flicka när jag fick veta könet (jag ska inte ha fler barn än detta). Men jag har aldrig blivit ledsen över att det är en pojke. Tror det passar både mig och min sambo jättebra att få en pojke :)


    Gud vad likt det låter min situation! Precis samma med känslorna från början till slut! Stort fokus på att det ska ta sig så fort som möjligt, chock när det gör det, man tror att det kommer aldrig gå vägen, o sen tvivel på om man ska genomföra o vad man gett sig in på...! Är vanligtvis väldigt stabil i humöret o känslorna men kan inte alls kännt igen mig själv sen efter kub ungefär.

    Blev också väldigt ledsen över att inte få en flicka o har läst mycket kring det, gender disapointment, ett vanligt förekommande fenomen som verkar tabu att prata om. Men eg handlar det som du säger om sorg över att inte få en flicka och inte om att man inte vill ha en pojke. Har haft svårt att se mig med barn alls innan o sen har jag tänkt att okej en kan vi väl se om vi kan få så fler än denna har jag också svårt att i nuläget se mig med o det tillför lite mer till sorgen också... Har pratat med några få om det men det är svårt att veta vilka man kan ta upp det med, är rädd att folk ska döma en o tycka att man är en dålig person. Samtidigt som man redan går runt o mår dåligt över sina känslor o känner sig typ otacksam... Men, det handlar som sagt inte om det...

    De jag pratat med har dock varit stöttande o ungefär hälften har faktiskt känt likadant! Dock säger alla att ?det förändras när barnet väl är ute, då känns det bara rätt?. Dock kommer nästa oro där, har ju hört om flera fall där mamman haft anknytningsproblem o det är jag livrädd för! Vill SÅ gärna att det ska kännas rätt från början så att allt man utsatt sig själv mental o fysiskt för ska kännas värt det o att valet ska kännas rätt.
  • Äldre 21 Feb 09:10
    WanderChild skrev 2019-02-20 19:27:53 följande:
    Gud vad likt det låter min situation! Precis samma med känslorna från början till slut! Stort fokus på att det ska ta sig så fort som möjligt, chock när det gör det, man tror att det kommer aldrig gå vägen, o sen tvivel på om man ska genomföra o vad man gett sig in på...! Är vanligtvis väldigt stabil i humöret o känslorna men kan inte alls kännt igen mig själv sen efter kub ungefär.

    Blev också väldigt ledsen över att inte få en flicka o har läst mycket kring det, gender disapointment, ett vanligt förekommande fenomen som verkar tabu att prata om. Men eg handlar det som du säger om sorg över att inte få en flicka och inte om att man inte vill ha en pojke. Har haft svårt att se mig med barn alls innan o sen har jag tänkt att okej en kan vi väl se om vi kan få så fler än denna har jag också svårt att i nuläget se mig med o det tillför lite mer till sorgen också... Har pratat med några få om det men det är svårt att veta vilka man kan ta upp det med, är rädd att folk ska döma en o tycka att man är en dålig person. Samtidigt som man redan går runt o mår dåligt över sina känslor o känner sig typ otacksam... Men, det handlar som sagt inte om det...

    De jag pratat med har dock varit stöttande o ungefär hälften har faktiskt känt likadant! Dock säger alla att ?det förändras när barnet väl är ute, då känns det bara rätt?. Dock kommer nästa oro där, har ju hört om flera fall där mamman haft anknytningsproblem o det är jag livrädd för! Vill SÅ gärna att det ska kännas rätt från början så att allt man utsatt sig själv mental o fysiskt för ska kännas värt det o att valet ska kännas rätt.

    Jag tror det är vanligare än vad man tror att känna så. Tyvärr pratar inte folk om det. De pratar bara om det söta, gulliga och vad de ser fram emot och det är möjligt att den gruppen inte känner som vi.


    Men vår grupp borde också gå ut med vad de känner, det finns ingen tabu att känna så även om man tvivlar på sig själv. Jag tvivlade till jag hittade en blogg som beskrev känslan kring pojke/flicka och förlusten av könet man inte får.


    Sen den dagen har jag öppet gått ut med att jag sörjde flickan jag aldrig kommer få. Men att det inte har med pojken att göra. När jag har förklarat det så tycker jag också att jag har fått ett stöttande svar från alla.

    Jag hymlar inte heller om att det känns att vara gravid, alla nackdelar, men också glädjen i att faktiskt kunna bli gravid.


    Jag tycker själv att jag är ganska negativ och känner att mina hormoner inte alltid är på min sida. Men jag har fått höra av min omgivning att de uppfattar mig som väldigt positiv och har ett nytt lugn. Jag säger att det beror på att de inte hör vad jag säger till mig själv och hur mycket jag gnäller i mitt huvud ;) Men jag blev glad av att höra att de uppfattar mig så. Det gjorde mig faktiskt lite mer positiv mot mig själv.


    Jag har också haft mina stunder där jag har oroat mig för att känna anknytningsproblem. Men jag har inte kommit dit än att jag känner mig stressad över det, eller stressad över förlossningen. Det är ok att känna anknytningsproblem, det kommer släppa bara man ger det lite tid. Rent psykologiskt är det inte konstigt att man känner anknytningsproblem till "något" som har orsakat dig stark smärta.

    Jag är säker på att vi båda komma känna att det är värt det och att valet var rätt när vi väl har landat i att vi har en liten bebis vid vår sida :)


    Sen uppskattar jag verkligen att vi upplever saker så lika. Är så mycket lättare att prata med någon som upplever samma sak och förstår vad man menar :)

  • Äldre 21 Feb 09:59

    Jag läser allt ni skriver och det känns tungt i mig att ni känner såhär :/ det är som ni säger, man ser bara det underbara men pratar inte om det psykiska en graviditet bär med sig. Pratade men en annan tjej hä på fl och vi följdes åt tills hon blev gravid. Nu har barnet fötts och hon mår piss, fick förlossningsdepression och lever inte alls i den där bebisbubblan. Många gör ju inte det, men förhoppningsvis försvinner det med tiden! Det finns ju bra hjälp att få idag! Ni kommer klara av detta galant tjejer! Så fina människor som ni finns det inte många av, ni kommer bli världens bästa mammor det garanterar jag <3 tänk när era små killar tittar ut med sina stora ögon, när dom ler för första gången, tar sina första steg, säger *mamma jag älskar dig* eller börjar första dagen i skolan. Det är sånt ni får försöka föreställa er! Att allt detta slit med graviditeten ger tillslut en stor fin belöning i era söner. Ni ska bli mammor, det är så häftigt <3

  • Äldre 21 Feb 21:51

    OMG JAG HAR FÅTT KALLELSE TILL UTREDNING!!! <3 den 4 mars ska vi på första mötet!!!!

  • Äldre 22 Feb 16:16
    Jagerika skrev 2019-02-21 09:59:40 följande:

    Jag läser allt ni skriver och det känns tungt i mig att ni känner såhär :/ det är som ni säger, man ser bara det underbara men pratar inte om det psykiska en graviditet bär med sig. Pratade men en annan tjej hä på fl och vi följdes åt tills hon blev gravid. Nu har barnet fötts och hon mår piss, fick förlossningsdepression och lever inte alls i den där bebisbubblan. Många gör ju inte det, men förhoppningsvis försvinner det med tiden! Det finns ju bra hjälp att få idag! Ni kommer klara av detta galant tjejer! Så fina människor som ni finns det inte många av, ni kommer bli världens bästa mammor det garanterar jag <3 tänk när era små killar tittar ut med sina stora ögon, när dom ler för första gången, tar sina första steg, säger *mamma jag älskar dig* eller börjar första dagen i skolan. Det är sånt ni får försöka föreställa er! Att allt detta slit med graviditeten ger tillslut en stor fin belöning i era söner. Ni ska bli mammor, det är så häftigt <3


    Jag tror det är just det med att föreställa sig som är svårt. Visst att det fladdrar i magen men annars tolkar min hjärna det som att jag har ätit för mycket och blivit tjock. Det är just det där med "du är gravid", som inte känns som att det går in :D


    Tror man kommer bli lika överväldigad när det ligger en bebis på bröstet och man bara undrar "hur sjutton kom du dit, vem har tappat bort dig" *asg*

    Men med tiden kanske det sätter sig, eller så fortsätter det att kännas ofattbart tills bebisen är en del av familjen.

    Det ordnar sig nog :)

    Grattis!! Va skönt att ni fick tid så snabbt! Det är ju bara några veckor kvar.


    Ska bli spännande att höra vad de kommer fram till.


     


     

  • Äldre 5 Mar 13:04


    Åh nu råder det inga oklarheter om att jag är gravid igen. Faktiskt inte lika orolig denna gång, dock har jag inga symtom än, förutom dålig sömn och lite illamående..förra gången ömmade brösten så mycket att de knappt gick att nudda.

    Hur var besöker igår Erika?
  • Äldre 5 Mar 21:30
    Albis skrev 2019-03-05 13:04:44 följande:

    Åh nu råder det inga oklarheter om att jag är gravid igen. Faktiskt inte lika orolig denna gång, dock har jag inga symtom än, förutom dålig sömn och lite illamående..förra gången ömmade brösten så mycket att de knappt gick att nudda.

    Hur var besöker igår Erika?


    Men herregud grattis :D <3 det kommer gå såå bra ska du se!! :D

    Det gick jättebra! Vi fick lämna blodprov och jag fick ta ett prov i slidan för att kolla efter bakterier :) och nu ska min sambo boka tid för spermaprov och när den är färdig analyserad får vi en ny kallelse. Och den gången kollar vi resultaten, och jag får göra en grundlig gynundersökning :) dom ska kolla äggledare, äggstockarna och livmodern, är as nervös att det ska var obehagligt!! Sen får vi se vad som händer eget det :D men dom sa att vi hade kommit in under en bra period för det va ingen kö just nu, och deras mål var att hjälpa oss med allt innan sommaren :D är så glad att det gått så fort!!
  • Äldre 6 Mar 10:15
    Jagerika skrev 2019-03-05 21:30:44 följande:

    Men herregud grattis :D <3 det kommer gå såå bra ska du se!! :D

    Det gick jättebra! Vi fick lämna blodprov och jag fick ta ett prov i slidan för att kolla efter bakterier :) och nu ska min sambo boka tid för spermaprov och när den är färdig analyserad får vi en ny kallelse. Och den gången kollar vi resultaten, och jag får göra en grundlig gynundersökning :) dom ska kolla äggledare, äggstockarna och livmodern, är as nervös att det ska var obehagligt!! Sen får vi se vad som händer eget det :D men dom sa att vi hade kommit in under en bra period för det va ingen kö just nu, och deras mål var att hjälpa oss med allt innan sommaren :D är så glad att det gått så fort!!


    Tack snälla!

    Men vilket flyt och sommaren är ju snart här, måste kännas bra att processen har börjat!
  • Äldre 6 Mar 22:08

    Mens idag precis som en klocka! Nästa försök blir 15, men jag tänkte typ sluta försöka nu, och hoppas utredningen ger svar istället :) orkar inte pricka ÄL och få denna besvikelsen mer, så nu ska jag bara ligga för det är gött fram tills gyn säger vad problemet är :)

Svar på tråden BIM 29/9 med Rosenrot