När anses det lämpligt att låta barnen hjälpa till hemma?

Vi har börjat kräva mer nu. Framför allt av att lägga smutsiga kläder på rätt ställe, få med gympapåsen, duka av osv. Våra barn går i tvåan och fyran.

Vi har också varit alldeles för slöa...

Tror ni är typ 9 år sena....

Mina barnbyar varit med och hjälpt till hela livet, efter förmåga. Kanske inte alltid det varit hjälp i slutändan men det lönar sig i längden. Även en 2-åring kan hjälpa till. Plocka upp efter sig, stå med en plastkniv och skära gurkan, hjälpa till med tvätten...

Min 9-åring kan göra en köttfärssås och tonåringarna fixar middagen själv om jag ber dem.

Det är så lätt att man gör allt själv eftersom det går enklare när barnen är små. Och vips är de inte så små längre! Tror det är bra att sätta igång och involvera dem så fort man kommer på det. För barn mår nog bara bra av att hjälpa till så länge det är rimligt och efter förmåga. :)

Jag ser det är det två komponenter av att hjälpa till. Den ena är att ta ansvar för saker och planera och den andra är att gör själva jobbet. En 9-10-åring kan väl egentligen göra det mesta av jobbet rent praktiskt, men det är det där med att ta ansvar för att utföra det som mognadsgraden kan variera lite på. Listor, appar, rutiner kan hjälpa till pusha dem lite i rätt riktning, men för väldigt många barn så har de helt andra prioriteringar. 
Vill du ha hjälp hemma så tycker jag att det är helt ok att använda sig av sina barn för arbetskraft. Att lära ut ansvar är betydligt mer frustrerande och kräver mer tålamod. Jag har betydligt lättare att få min 9-åring att dammsuga när jag ber honom göra det än att få honom att packa gympapåsen för egen maskin.

Jag har lärt min 5,5-åring som nu går i förskoleklass att lägga fram kläder till dagen efte, packa frukt i skolväskan, underhållning till långa bilresor, städa rummet innan hon får se på tv etc. Jag är ensam och jobbar heltid så annars funkar det inte.

Min 2-åring hjälper till med diskmaskinen, plocka undan saker. De andra barnen är 5 8 och 10 år. De dukar av och på, fixar sina skolväskor och gympapåse efter påminnelse. Lägger sina kläder i egen tvättkorg och när de vill ha det tvättat lägger de tvätten i stora tvättkorgen (inte 5-åringen dock). De får städa sina rum själva. När de lärt sig att göra de mer självmant ska vi börja med månadspeng.

Jag lärde mig av misstag helt klart. En dag glömde mamma/pappa att gympapåsen skulle med och hade inte påminnt mig eller packat den. Då stod jag där utan men sen packade jag den själv och hade koll. Alla barn reagerar olika självklart men helt klart värt att testa att ?glömma? en dag så att barnen någon gång får känna av konsekvenserna av att inte ta eget ansvar.

Samma med tvätt, lärde mig att om jag inte la den själv i tvättkorgen så blev favoritkläderna inte tvättade och jag fick ta något mindre önskvärt ut garderoben.

Tror egentlgien inte att detta gjordes medvetet av mina föräldrar utan drt var väll extra stressiga morgnar eller sånt.

När jag växte upp så det ovanligt att barnen hade egna uppgifter (i varje fall i där jag växte upp). De flesta hade mammor som var hemmafruar som skötte ruljansen hemma. Det var endast vi, vars båda föräldrar yrkesarbetade som gjorde det.
Det var då från mellanstadiet som vi fick egna uppgifter.

Här hemma så har vi aldrig haft dedikerade uppgifter åt var och en, inte heller har vi haft principer när det ska städas, däremot var sonen behjälplig efter behov.
Det jag däremot tyckte var viktigt var att han kunde och visste vad som behövdes.
Sonen har nu bott hemifrån i ett år, fixar både städning, tvätt, matlagning etc utmärkt, trots att han aldrig haft några speciella uppgifter.
De flesta av mina vänner fixade också att sköta ett hem när de flyttade hemifrån, trots att deras mammor skötte allt.
Men vi hade ett mantra hemma, ju mer man bidrog till hemmet, ju mer inflytande fick man. Och det gick aldrig att klaga på att det inte fanns rena kläder eller att det inte var städat, ville man ha det bättre, då gjorde man det själv helt enkelt.

Tar som exempel 1 av våra barn, går i trean:

Packar i och ur gympapåsen själv. Har satt upp schemat i rummet och påminner varje kväll att hon ska kolla om det är gympa etc nästa dag.

Tömmer diskmaskinen 2 ggr/ vecka, dukar & dukar av allt 2-3 ggr/v. Lägger in sin egen tvätt i tvättstugan och hämtar den själv när det är dags. Viker ibland sin egen tvätt. Städar självmant sitt eget rum, dammsuger rummet själv efter påminnelse. Hjälper till att städa hela huset ned resten av familjen när vi gör ett ryck, typ torkar luckor i köket, städar en toa etc...Kan laga enklare mat, under övervakning.

Kommer nån av barnen hem med blöta kläder får de hänga upp dem själva. Går de in med skorna och skitar ner får de städa.

Hushållsarbete tänker jag att man börjar med direkt. Sätt en trasa eller sopborste i handen på ett jättelitet barn och låt dem apa efter när du städar. När ni leker med klossar gör det till en del av leken att alltid plocka tillbaka klossarna i lådan efteråt osv. Då är det ganska smidigt att fasa in mer av sånt i vardagen när de blir äldre för det blir aldrig något nytt eller en stor grej. När det gäller att komma ihåg läxor och gympapåse och sånt kan de vra svårt för ett litet barn att komma ihåg. Sånt som sker dagligen kan gå på rutin. Ha en tid när läxorna ska göras varje dag. Rutin att lägga fram kläder varje kväll. Typ gympapåse och sånt som är lite då och då får man påminna om lite längre.

De kan mycket väl hjälpa till hemma efter förmåga redan i tidig ålder. Mina har fått städa sina leksaker och hjälpt till med småsysslor då och då redan från 2-3 år. Nu är mina 6, 12 och 15. 6-åringen dukar bordet till middagen varje dag. Plockar upp från golvet på nedervåningen (det är oftast hennes grejer) om det är stökigt samt städar (plockar, dammsuger) sitt rum varje söndag.

12-åringen dukar av allt från middagen, går ut med sopor varje dag, viker in sin rentvätt samt sädar sitt rum på söndagar. Han har börjat hjälpa till med gräsklippning också. Vi har stor tomt. 15-åringen plockar ur diskmaskinen, hämtar posten, sorterar sin smutstvätt, hänger in rena kläder i garderoben och klipper gräset på sommaren.

Jag tänker också att det är stor skillnad mellan att hjälpa till och att ta ansvar. Dottern har väl nästan alltid hjälpt till hemma, oftast för att jag bett henne men ibland för att hon bett om det själv (t.ex. att laga mat som hon tycker är kul). Men inte förrän hon var 12-13 började hon ta ansvar och göra (en del) saker självmant utan att man behövde påminna.

Här får barnen börja "hjälpa till" såfort de kommit ut på så sätt att de involveras i hushållsarbetet. För småttingar är det mest lek och att härma vuxna. Sen med ålder får de mer och mer ansvar så det finns liksom inte en speciell dag eller ålder när de måste börja bidra hemma utan det finns med hela tiden.