PANIKÅNGEST
Hej! Jag har haft panikångest hela mitt vuxna liv.
Hjärtat dunkar som aldrig förr, svetten rinner, paniken reser sig och fly känns som den enda rätta vägen.
Det beror på många orsaker - dels mycket jobbigt jag upplevt och hur jag är som människa.
Jag är en högkänslig människa som reagerar när jag har mycket människor runt mig.
Jag upplever det speciellt i T-centralen (tunnelbanan, pendeltåg) i Stockholm, eftersom jag är uppvuxen i här. Där är det alltid folk som vill komma först till tunnelbanan, klänger, tränger och kan vara riktigt otrevliga.
Min fråga till er: När får ni panikångest? Vad är det som utlöser den?
Jag har gjort en film tillsammans med min pappa, som agerar skådespelare om hur jag känner.
Här är filmen:
Jag tycker detta är ett ämne som borde upplysas mer, eftersom det är inte normalt (min åsikt) att kunna må bra i ett samhälle där allt bara kretsat kring stress. Men det ses som norm i Stockholm.
Om ni ser filmen får ni gärna kommentera om ni känner igen er.
Kram