Hjälp mig!! Jag tror att han gjorde slut med mig!

Vad ska jag göra?! Vad är rätt? Vad tycker ni utomstående? Vet verkligen inte hur jag ska förhålla mig till detta! :( Detta hände alldeles nyss..

Jag och min pojkvän hade bråkat idag under dagen. Så pass att han valde att inte umgås med mig. Men istället kommer han hem till mig (han har nyckel) mitt i natten då jag somnat. Jag gjorde misstaget att vara väldigt fräsig då han kom... Jag hade inte räknat med att han kommer så jag låg som sagt och sov och blev nu väckt. Ärligt ville jag sova ensam denna natt, vi bor inte tillsammans... Jag fräste mycket om varför han kommer hit nu mitt i natten då han varit borta hela dagen osv osv. Det var tydligen droppen för honom.... Jag förstår att jag var väldigt dryg, vilket välkomnande liksom.... Men jag var fortfarande bitter från bråket. :/

Nåja, vårt förhållande har varit riktigt stormigt, vi har varit tillsammans i snart 3 år, mest för att jag inte varit helhjärtat inne. Har funderat på om jag borde göra slut nästan konstant. Ibland mer och ibland nästan inget alls. Jag har haft svårt med att säga att jag älskar honom t.ex. Jag har haft svårt med att veta vad jag känner över huvudtaget. Väldigt länge.

Vi hade ett samtal precis var jag fick höra hur jag betett mig i nästan 3 års tid. Vilket var inte så bra, han har slösat 3 år säger han av att bara göra det jag vill. Delvis har han rätt, vi har mest gjort saker med mig och min familj...

Jag trodde han varit elak eftersom jag har blivit kallad fula saker, ropat åt, han har tom snärt till mig med olika saker. Mjuka saker förstås t.ex. keps, kudde, täcke... En period i hans liv som var väldigt tuff för honom så har han tom kastat saker efter mig när han blivit arg. Han har haft lite aggressionsproblem kan man säga...

Men efter vårt samtal verkar det bara vara mitt fel alltihop. Nu menar jag inte att det är synd om mig för att jag skriver *bara mitt fel*, utan jag inser att jag gjort mycket skada åt honom, psykiskt. Jag har gnällt i vardagen, gnällt om han inte gjort något, gnällt om han gjort fel, gnällt i evighet om vad han kallat mig, riktig gnällkärring om allt mellan himmel och jord. Små fräst här och där osv. Inte varit helhjärtat med, inte satsat på oss, inte någonting. Bara grubblat mig igenom åren. Inte satsat kring hans barn som han har, varit dryg kring barnet osv, varit missnöjd hela tiden nästan...

Så jag har skadat honom mycket psykiskt. Han har aldrig riktigt känt sig älskad, medans jag gått och funderat på vad han kallat mig för elaka saker så har jag hållt på pina honom med allt det andra...

Känner sådan ånger just nu.... Allt man gjort... Hur ska jag behandla detta tycker ni? På ett sätt vill jag släppa honom nu för att jag inte kan ge det han vill ha. Men har sådan ånger så jag vill bara säga förlåt och visa mig bättre. Men jag har inte blivit bättre efter alla förlåt tidigare, jag blir inte nöjdare någon gång vilket reslulterar i samma grubbel om jag ska lämna eller ej... ond cirkel :/

Vad ska jag göra? Låta honom gå? :( Han och jag är två fina människor men kanske inte tillsammans?

Konstigt dethär att man i vardagen typ velat göra slut men när det väl kommer till kritan blir man ÄN MER osäker och så blir man jätte ledsen istället... Vad är det jag känner?!?