Hjälp, prob
Idag är jag 29 år och 7,5 månader gravid. Jag har flyttat till utlandet men har mina två skilda föräldrar i Sverige samt en syster. Min familj har alltid vari komplicerad. Tror att allt är grundat i att jag har en mycket speciell, (psykiskt sjuk???), mor. Hennes problem har alltid varit att hon har enorma kontrollbehov samt svartsjuk och underkastar sig själv som ett offer.
Mig och min syster (31 år) har varit hennes allt och hon har försummat allt annat i världen, Speciellt våran far när de var ihop. Min mor fick min far att framstå oansvarig och irriterande i våra små barns ögon. Hon har en tendens till att körs hennes väg och ingen annans väg, man kan inte prata med henne, ge henne tips eller kommentera något utan att hon tager saker personligt, säger att man klankar ner på henne och får oss till att få skuldkänslor, fast det är hennes kontrollerande som är problemet. Hon har dock valt att offra en stor del av livet till mig och min syster och har alltid gjort stora uppoffringar av sina egna behov för oss.
Problemet är att det är omöjligt att vara pedagogisk och förklara hennes beteende och agerande för henne för hon sätter sig i konstant försvarsposition. För ca 15 år sedan skiljde sig hon och min far. Min far fann en fantastisk kvinna men min mor har inte velat finna någon. Min mor är fortfarande avundsjuk på den andra kvinnan och så fort hon får möjligheten till att benämna henne, oxh göra sig själv till ett utsatt offer, så tager hon den. Varje gång jag des med min mor så ska hon snacka om min far.. på ett dårligt sätt, och sätta sig själv som en stackars utsatt person. Jag vågar knappast säga något när jag ses med min mor, för hon kan vända ALLT till att få en chans till att sätta sig själv som offer. Min mor skyller också på sin kroniska sjukdom (en autoimun sjukdom) samt hennes föräldrars tuffa bortgång för 6-7 år sedan och stress med flytt från hus, drama med hennes syskon och många andra saker när man ifrågasätter något som hon prövar på att fly iväg ifrån... hon är mycket utsatt och depprimerad, vilket jag också vet att hon är. Hon vägrar att söka proffisionell hjälp och jag har prövat i snart 18 år att nå igenom till henne.
Jag orkar inte mer, jag önskar att jag hade en mor som det var avslappnande att ses med och som jag kunde känna att det var kul att jag skulle hem till. Men det är fysiskt omöjligt.
Vad ska man göra? Min far lämnade henne pga av att hon aldrig lyssnade och gjorde saker sitt sätt utan att vilja sammarbeta. Han sa att det var som att prata med en vägg, och min mor kunde i situationen lösa det genom att utse sig själv som offer och oss andra som mobbare. Det har hela tiden handlat om att hon inte vill lyssna och inte är öppen för andras meningar än sin egen.
Jag önskar råd och hjälp. Vill att mitt barn ska ha en mormor och önskar att finns en lösning till att kunna ses med min mor som är 65 år.
Alla tips är välkomna!