Vi bråkar om pengar...

Låter som en jobbig sits.

Egentligen finns det väl inget rätt och fel, det gäller snarare att ni ska komma överens en gång för alla.

Däremot tycker jag personligen att om man har ett stadigt förhållande så ska man vara solidarisk och dela med sig till den som har mindre inkomst. Förutsatt att båda bidrar efter förmåga och det verkar ju du absolut göra.

Jag tycker du ska sätta dig ner med din sambo och ta ett ordentligt snack om vilka principer ni ska ha för er ekonomi. Ska ni dela rakt av på summorna eller ska var och en bidra i förhållande till sin inkomst tex? Gör också gärna en tydlig budget med alla utgifter och inkomster så att det blir tydligt. Ni måste båda tycka beskrivningen och era principer känns bra.

I värsta fall är din sambo dock snål helt enkelt och vill inte dela med sig till dig. (Låter ju lite så...) och då får du nog fundera på om du vill leva med nån som är snål. Men i bäst fall har hon inte hela bilden klar för sig och tror kanske att du slösar och då kanske det underlättar med tydlighet.

Vad innebär det att din sambo "käver mer"? Kräver hon mer pengar till ert gemensamma hushåll, eller att ni ska kunna göra mer saker på fritiden, resor, och så vidare?

Det rimliga är väl att ni sätter er tillsammans - när båda är pigga och på bra humör - och gemensamt lägger upp en plan för er ekonomi. 

De fasta utgifterna är ju lätt. Hyra, mat, försäkringar, abonnemang, etc. Dessa delas antingen 50/50, eller procentuellt efter er inkomst. Detta är även utgifter som du rimligen borde klara på CSN och uthyrning av din lägenhet. Annars kanske du också ska kolla efter ett extrajobb 1-2 dagar i veckan.

Sedan är det bara att visa dina faktiska inkomster och utgifter för sambon. Där syns klart och tydligt vad du har / inte har råd med.

I mitt förhållande har vi alltid stöttat varandra ekonomiskt. Den som har mest pengar betalar mer, eller ger resor, restaurangbesök, och så vidare i present. Men det är upp till var och en att välja vilket förhållande man vill ha, och vad man kan acceptera. Jag kan förstå din sambo också om det är så att du "aldrig" har råd att köpa något extra eller göra något extra. För en del människor bara försvinner pengarna iväg. Jag har själv levt på CSN och man kan ändå ha ett liv utöver det mest basala, om man tänker ekonomiskt. 

Beror väl på hur du menar med bidrar efter förmåga. Vad har du för inkomst och hur mycket bidrar du med?

Hur hade ni delat upp det innan du började plugga, och hur pratade ni om din minskade inkomst då?

Jag kan sammanfatta på följande sätt...

Jag kanske köper kläder för i snitt 200:- /månad, och 500 - 800:- på annat personligt (medicin, godis, öl, hygien etc.), allt annat går till hushållet, skolböcker, bensin etc. Som jag skrev så har jag i slutet av månaden inga pengar kvar, jag känner verkligen att jag bidrar med det jag kan. Jag skulle absolut inte säga att jag slösar pengar på en massa onyttiga saker (förutom det jag skrivit ovan)? Mina totala utgifter relaterat till min inkomst är mer än min sambos varje månad. 

Tacksam för alla era svar...

Sånt där är ju helt efter vad man kommer överens om men din sambo verkar ju inte vilja försörja dig och då måste hon ju slippa. Och så får ni i det gemensamma anpassa er efter din inkomst.

Personligen hade jag haft svårt att inte ha en fast summa (eller%) som du bidrar med. Räkningar går först osv.

Du har alltså både CSN och hyran från andra lägenheten?

Jag skulle säga att hon kräver både pengar och resor, men det ena har ju med det andra att göra... Resor kostar ju också pengar, pengar jag för närvarande inte har... Jag jobbar extra, 2 helger i månaden...

Det som kanske är det största problemet med det hela är att jag känner att hon helt enkelt inte litar på mig, det känns som att hon tycker att jag lurar och utnyttjar henne. Spelar ingen roll om jag visar mina bankkonton för henne, visar att jag inte har några pengar...

Jag bidrar med allt jag kan, just nu är det dock så att jag pga. sjukdom inte kommer få lön från mitt arbete, plus att min hyresgäst kommer flytta ut, påverkar också min ekonomi just denna månad. Jag har absolut inte tanken på att hon ska "försörja" mig, som jag skrivit ovan så bidrar jag med allt jag kan, har inte sparat undan pengar på mer än ett år... Slösar inte pengar på en massa onödiga saker.

Hur pratade ni om det innan?

Hyran från min lägenhet täcker ungefär kostnaden för den, får kanske 1000:- över. Kan ge en schablon över hur det brukar se ut:

Från csn får jag, kanske i snitt 11 000:- i månaden. Av dom går 6000:- till vår gemensamma hyra som ligger på 12 000:- (nyproduktion = hög hyra). Denna månad har jag handlat mat för 3000:-. Bensin till bilen kanske går på 1500:-/månad (?)?

Men det är ändå inte siffrorna i sig som är problemet för mig... Det är att jag känner att hon inte tror mig, att hon inte litar på mig, att hon inte ser och accepterar min situation...