Någon som upplevt förlossning utan mycket smärta?

Första barnet gjorde det ont i ryggen i början (har en ryggsmuskelskada som jag tror gjorde att jag upplevde det så smärtsamt) fick epidural som tog bort precis all smärta. Andra barnet gick mycket fortare och fick aldrig samma ryggsmärta. Ingen smärtlindring då jag inte han med nån och lustgas var inte min grej. Klart det gör ont men jag kunde hantera smärtan och kan säga att det gjorde ondare när jag bröt armen än att föda det barnet.

Ingen bedövning, inte mycket smärta även om det gjorde ont såklart, profylaxandning och TENS gjorde susen. Lätt det häftigaste jag gjort i mitt liv!

Hade gärna gjort det igen men fick tvillingar andra gången där det blev kejsarsnitt då 1:an kom med fötterna först.

Sen tror jag man ska ha som inställning att det kommer göra sjukt ont och inte tvärt om att de inte kommer göra nå ont alls. Brukar vara lättare att hantera smärtan då om man är inställd på att det kommer göra ondare än vad man tror.

Jag! Var öppen 10 cm när jag kom in min andra förlossning och kunde hantera det utan problem. Mkt värre med tandvärk och sprucken blindtarm tycker jag. Hade lustgas.

Man ser många förlossningsvideos där kvinnor bara skriker men min upplevelse var långt från det, inga skrik öht. Gick in med inställningen att jag skulle vilja dö och blev positivt överraskad

Första förlossningen blev jag igångsatt och det gick också toppen, har ingen oro alls för att göra det igen.

Hej!

Min förlossning var inte alls så jobbig och smärtsam som jag trodde! Hade läst och tittat på Youtube... Men tack och lov så blev det inte alls så som jag föreställt mig! Jag klarade mig på lustgas och profilax. Det gick hur bra som helst! Jag är väldigt tacksam för det. Tråkigt bara att jag oroat mig och gråtit så mycket i veckor innan och så gick det så jäkla bra. Kunde lagt den energin på något annat :) så tänk på det. Det är mitt tips, lita på din kropp!

Där och då hade jag nog mer ont än vad jag kan minnas nu, men jag tyckte bara det som verkligen var jobbigt var ryggsmärtorna under värkarbetet. Men jag förväntade mig nog att det skulle vara värre än vad det var :)

Har haft två förlossningar, den andra var en tvillingförlossning. Jag använda lustgas vid förlossningarna men det allra sista bad jag nog om mer smärtlindring båda gånger men då var det ju dags att föda :) första förlossningen körde jag själv till sjukhuset (ca 45 min) och var ganska säker på att bli hemskickad igen men jag var öppen 7 cm när jag kom dit sen gick det fort. När jag skulle föda tvillingarna blev jag igångsatt så jag var lite orolig att det skulle vara värre men de var ute båda två efter ca 2,5 h och jag upplevde allt som hanterbart speciellt när lustgasen kan hjälpa till att hålla ordning på andningen :) andra förlossningen kunde jag definitivt "njuta" av mer, första gången blev jag ganska rädd och eftersom det gick fort hängde jag inte riktigt med i vad som hände. Men andra gången kände jag mig så stark och liksom flöt med hela vägen! Men ont gör det definitivt men vet man bara hur man skall hantera det och ha en positiv inställning till smärtan så blir det lättare.

Jag kan däremot tänka mig att en långdragen förlossning är mer påfrestande och att det är lättare att man blir trött och tappar "gnistan" eller vad man skall säga!

Jag var förberedd på enorm smärta, när jag vaknade på natten av första värken, fick jag både panik och kallsvettningar. Jag gick i väntan på riktiga smärta i flera timmar (värkarna som kom, kunde jag bara promenera bort). 10 timmar senare åkte vi till BB - taxiförare undrade vad vi skulle göra det och blev förvånad när vi berättade jag är full igång med förlossning
Det visade sig att jag hade långdragna värkar, vilket BM var förvånad att jag inte kände av det (tja, jag hade knappt nåt att jämföra med då det var första barnet). När man tog hål på hinnorna, fick jag även epidural och fyllde på den sen 2 gånger. Efter det kände jag mest sammandragningar och inte smärta. Dottern föddes 25 timmar efter första värk men jag har bara positiva minne om förlossningen.

Jag tror som någon ovan här skrev att det är bättre att ställa in sig på att det kan göra jäkligt ont och sedan bli positivt överraskad än tvärt om.

Det allra viktigast att förbereda sig med är att läsa på om andningen och hur den påverkar smärtan. Jag hade lustgas på ganska låg nivå, upplevde förlossningen helt klart som smärtsam och vrålade mer än vad jag trodde jag skulle göra. Men på något konstigt sätt hanterade jag det ändå, att det var ok att det gjorde ont eftersom det skulle gå över sedan när barnet var ute.

Första barnet: ingen smärtlindring, trodde på allvar att jag skulle dö av smärta, hade ingen kontroll alls över vad som hände och fick verklig dödsångest.

Andra barnet: epidural, hade total koll hela tiden och tyckte helt ärligt att det var det häftigaste jag varit med om.

Hade ingen smärtlindring. Det gjorde rejält ont men inte ohanterbart. Jag har varit med om värre smärta när jag slagit i tån!

Den första förlossningen var fysiskt jobbig pga lång krystfas. Det var ansträngande men själva smärtan var inte ett stort problem.

Båda mina förlossningar var lätta och inte alls så smärtsamma. 6 resp 4 timmar. Hade epidural men den hann knappt verka innan det var dags att krysta. Lustgasen tyckte jag hjälpte bra. Fokuserade på att andas i den. Skrek inte utan använde kraften som jag skulle använt till att skrika till att krysta istället.

Första barnet hade jag sjukt onda värkar visste inte var jag skulle ta vägen. Fick sedan epidural och då försvann all smärta tills det var dag för henne att födas fram.

Andra barnet hade jag en kraftigare "mensvärk" fick epidural då oxå som dock inte hjälpte. Men förlossningen gick fort

3e barnet hade jag vanlig "mensvärk" en gång i timmen ungefär tills han föddes.

4e barnet hade jag "mensvärk" när jag la mig ner eller satte mig upp men fick sedan värkstimulerande dropp och det var helst sjukt hemskt vilken smärta hade ingen kontroll alls. Klarade inte ens av att lägga till mig i sängen för stormvärkarna bara bytte av varandra. Gick dock fort istället då efter ca 45 min var han född

När jag väntade min första hade jag inställningen att "äh hur ont kan det göra egentligen" det slutade med att jag fick en chock när det drog igång över hur ont det gjorde och det blev väldigt traumatiskt istället. Så jag tycker som många andra att man nog ska ställa in sig på att det är den värsta smärtan man kommer att uppleva

Har varit med om fem vaginala födslar.

Tredje var i princip helt smärtfri pga EDA tidigt i förlossningen och sedan påfyllning! Kände inte ens utdrivningen. Helt fantastiskt fin förlossning! :) Så jag rekommenderar EDA vid 4-5 cm öppen livmodertapp.

Lycka till!

Jag födde med endast lustgas. Jag hade inte speciellt ont. Bara smärta i ryggen ett tag men det var absolut ingen jättesmärta. Hade förväntat mig betydligt värre. Att bli sydd efter förlossningen gjorde ondare än själva förlossningen